Titanic 100 år: ett urval av användarnas berättelser

Världen uppmärksammar i dag att det är 100 år sedan atlantångaren Titanic gick under. Många familjer är fortfarande påverkade av det som hände natten mellan den 14 och 15 april 1912. Flera av våra användare har personlig koppling till denna tragiska händelse och vi har bjudit in dem att dela med sig av deras släkthistorier. Tack till alla som delat med sig av sina emotionella berättelser.

En av Titanics livbåtar (foto: Wikipedia)

Marek Jankowski, Polen

När jag började släktforska för 20 år sedan upptäckte jag att ett flertal av mina släktingar gått bort vid mycket ung ålder. Det var då jag fick höra historien om en av dessa individer, min farfars far (Jankowski), som vi tror dog i Titanic-katastrofen.

Min farfar, en polis, flyttade till Łódź i Polen strax före första världskriget. Det var vid den tidpunkten som han slutade motta brev från sin far. Det sista han hörde från sin far var i form av ett vykort som skickats från England, och som kom fram till Polen i slutet av april, början av maj 1912. På vykortet förklarade hans pappa att han inte kunde hitta ett bra arbete i England och skulle därför resa till USA på ”ett stort nytt fartyg”.

Efter det vykortet kontaktade han aldrig igen hans fru och barn, så vi tror därför att han dog när Titanic förliste. Jag är säker på att han var tredjeklasspassagerare, eftersom de flesta av offren som omkom bodde i tredjeklass. Det är svårt att tro att om han överlevde, att han inte försökte kontakta sin familj i Polen, eftersom han hörde av sig fram tills att han steg ombord på Titanic.

Emily Smith, Kanada

Min Titanicberättelse är inte så känslosam, men den har funnits med mig sedan jag var en liten flicka.

Min farmor Emily A Verity var på väg till England tillsammans med sina två barn Cecil och Alice, för att var med sin man som tillfälligt arbetade där. Jag kommer inte ihåg namnet på fartyget som de åkte med, men min farmor kommer ihåg att när de närmade sig Englands kust, passerade de Titanic som var på väg ut på sin jungfruresa. När de två fartygen passerade varandra, vinkade passagerarna på de vardera fartygen till varandra.

Titanic och dess passagerare visste inte vad som låg framför dem, att fartyget och de flesta av dess passagerare snart skulle befinna sig på havets botten. Jag har alltid haft en öm punkt för Titanic och dess passagerare. Må de vila i frid.

Brian Jennings, Sydafrika

Min farfars farfar George Green föddes 1871. Han var gift med Theresa Janet Green. George föddes i Coventry i centrala England och bestämde sig för att emigrera till USA och bokade därför en biljett till Titanics första resa över atlanten. Han var hovslagare och hans slutmål var Lead City i delstaten South Dakota.

George Green betalade åtta pund för sin tredjeklassbiljett. Tanken var att Theresa senare skulle åka till USA med Titanics andra avresa från England för att ansluta sig till sin man.

Tyvärr blev det ju inte så och till följd av Georges bortgång skickades de tre barnen till olika hem eftersom det inte fanns tillräckligt med pengar, trots att Theresa veckovis mottog ekonomiskt bistånd från en solidaritetsfond.

Theresa mottog några brev som hennes man skrivit ombord på Titanic. Kvällen då fartyget sjönk skrev ett av barnen en lapp där det stod ”pappa”.

George Greens svärbror hette E.A.Morris. Han mottog ett fotografi från Green, föreställande Titanic och på baksidan stod det “trevlig segling”.

Dee Johnson, USA

Min mormors äldsta brors fru hade planerat att vara med på Titanics jungfrufärd, men hon blev sjuk och avbokade sin biljett.

Derval Cleland

När jag jobbade med mitt släktträd, fick jag reda på att min farfar, Will Boland, var i Cork och såg Titanic segla i väg. Han vinkade till fartygets passagerare och tänkte vilken tur passagerarna hade när de seglade i väg mot nya liv.

John Joseph Pozega den III, USA

Min farfar John Joseph Pozega föddes i Kroatien 1886 och anlände till New York den 29 maj 1912 med ångfartyget Carpathia. Han gick ombord på Carpathia i Rijeka den 11 maj 1912. Utifrån passagerarlistan har jag listat ut att det var Carpathias första resa till USA, efter att de räddat människor från Titanic i april.

Joseph Weber, Kanada

När jag släktforskade berättade min mormors yngsta syster en historia för mig om min mormors mormorsmor Teresa Simon. Som många andra på tidigt 1900-tal, lämnade Teresa Simon hennes familj i Polen och kom till Kanada för att tjäna pengar. Teresa arbetade som hembiträde på ett känt spa i staden Kitchener. Så småningom hade hon sparat ihop tillräckligt med pengar och köpte en biljett tillbaka Polen. Fartyget som hon skulle åka med hette Titanic. Men ödet ville något annat.

Har du en Titanicberättelse att dela med dig av? Maila den till oss på sara@myheritage.com eller skriv en kommentar nedan.