Vad betyder Lok?!

Farfars mor Britta Persdotter (f.1849). Bilden är tagen i Yxbodarna i Dalarna.

Jag var 14 år gammal och livet skulle aldrig bli sig likt igen. Min far var död. Han blev 59 år gammal och dog hastigt och utan förvarning. Jag, som gick i åttan på grundskolan, kunde bara handskas på ett sätt med den saknad och otrygghet som uppstod. Jag gömde det inom mig.

När jag själv blev vuxen och fick mitt första barn kom saknaden efter far upp till ytan på ett nytt sätt. Jag fick aldrig chansen att lära känna honom som en vuxen, men mina rötter kunde jag ju söka. Dessutom var jag väldigt nyfiken på att få veta varifrån mitt efternamn ”Lok” kom.

Sagt och gjort. Jag anmälde mig till en nybörjarkurs i släktforskning. Året var 1988. Jag minns än i dag känslan som väcktes när jag kunde läsa min farfars namn i Leksands födelsebok! Det var som att vinna på lotteri!

Min far hade en syster som ännu levde. När sommaren 1989 kom, gick semesterresan till faster Anna Lisa och farbror Bertil i en liten by utanför Leksand. Faster och farbror hade så mycket att berätta, både om min far, men också om släkten i övrigt. Deras hus låg för övrigt vid Lokvägen.

I släkten talades det till exempel om att vi härstammade från ryska byggnadsarbetare som kom till Leksand för att bygga kyrkan där. Farmors syster Lisa, som emigrerat till USA, skulle ha blivit mördad där någon gång i början av 1900-talet. En bror till min farfar försvann i USA och hördes aldrig mer av. Ja, historierna var många och spännande och väckte många frågetecken.

Numera vet jag att jag härstammar från Stormor i Dalom och därigenom är de ryska rötterna också funna, dock inte i form av kyrkbyggare utan militärer.

Efter mina möten med släktingar fortsatte jag forska, gick fler kurser och lärde mig mer och mer. Min första PC skaffade jag 1994 och 1995 fick jag ett släktforskarprogram av en god vän. Nu kunde jag organisera min forskning på ett bra sätt. Långa tider gjorde jag dock uppehåll i mitt forskande då familj, barn och arbete tog mycket tid.

I slutet av 90-talet insjuknade jag i fibromyalgi och fick svår värk. Jag kunde inte längre sitta långa stunder framför datorn, men forskningen fanns ändå där i bakgrunden, ibland till och med som ett stöd i min sjukdom. Genom att fokusera på forskningen kunde jag för stunden tränga undan värken, och fokusera på allt spännande jag fann i kyrkböcker och andra handlingar.

När min mor gick bort ärvde jag en bok där hon antecknat sina vänners och släktingars bemärkelsedagar såsom födelsedagar, bröllopsdagar, dödsdagar etc. Denna bok har betytt oerhört mycket för mig i min forskning. Bland annat fick jag tack vare den, för två år sedan kontakt med en kusin till min mor. Det är en man född 1923 som jag tack vare boken, och med hjälp av internet, kunde lokalisera och ringa upp.

Mormor Ruths familj.

Det visade sig att han hade en yngre syster som bodde i Eskilstuna, och som nyligen varit i USA och besökt våra gemensamma släktingar i Tennesse, Connecticut och Florida. Jag fick hennes nummer och ringde omedelbart upp henne. Hon blev lika glad som jag att vi funnit varandra. Därmed var släktträdet utvidgat med många nya personer, både här och på andra sidan Atlanten.

Nu är barnen vuxna och utflugna och jag är sjukpensionär. Släktforskningen är hela tiden närvarande i mitt liv. Jag leder numera själv kurser i släktforskning för pensionärer och vi har mycket trevligt på våra träffar. I mitt eget släktträd finns ungefär 2 000 individer inmatade och jag har fortfarande många personer kvar att söka efter.

Karl Andersson med familj. Bilden är tagen 1924 i Västannor i Dalarna.

I januari bestämde jag min för att öppna ett Facebookkonto. Jag såg annonsen för MyHeritage, gick in och gillade sidan samt svarade på en tävlingsfråga. Döm om min förvåning när jag efter ett tag fick ett mail där det stod att jag vunnit ett årsabonnemang på MyHeritage samt World Vital Records. Oj, så glad jag blev!

Det dröjde inte länge innan jag via Smart Matches-funktionen fick kontakt med ännu en ”försvunnen” kusin till min mor! Vi har blivit medlemmar i varandras släktträd på MyHeritage och byter både uppgifter och bilder med varandra. Fantastiskt!

Jag har fortfarande mycket kvar att lära mig om MyHeritage och programmets möjligheter, men jag provar mig fram och upptäcker hela tiden nya, spännande funktioner. En stor fördel är dessutom att jag hela tiden har ”kontakt” med släktingar och att vi kan följa varandras uppdateringar. Naturligtvis har jag bjudit in mina syskon och andra släktingar så de kan ta del av vårt gemensamma släktträd och även komplettera med egna uppgifter.

Till den som är sugen på att börja släktforska säger jag: Prata! Tala med de släktingar som kan berätta om dina förfäder och släktens historia och skriv ner allt. Gå sedan gärna en kurs så du får lära dig metoderna i forskningen, var du söker information, hur du söker, och hur du dokumenterar dina resultat. Glöm ALDRIG att notera i vilka källor du har funnit de uppgifter du lutar dig emot. Läs samma skrift och lär dig ”tolka tecknen”. Du behöver Tid, Tålamod och Tur för att släktforska!

Och mitt efternamn? Lok kommer ifrån det gamla ordet ”Loka”, vilket betyder damm, liten vattensamling. I Leksand och Dalarna har och hade gårdarna namn. En förfader till mig bodde i Damm-gården. När hans son skulle bygga ett eget hus intill sin fars, lät han den gården heta Lok-gården istället för Damm. På det viset kunde de två gårdarna och dess inneboende inte förväxlas.