En norrländsk smedsläkt

Innan du börjar läsa veckans släktberättelse vill MyHeritage passa på att tack Daniel Sjödahl, som skrivit dagens inlägg. Skulle du vilja skriva ett inlägg till vår blogg? Skicka i så fall ett meddelande till sara@myheritage.com.

Det här med släktforskning har varit en utdragen historia för mig. Så länge jag kan minnas har jag hört från min pappa att ”Sjödahl” är ett gammalt smedsnamn och att det finns historia i ett sådant namn, men när jag frågat mer har han inte vetat någonting om varifrån namnet kommer eller om det är riktigt sant.

Farfar Torsten längst till höger. Bilden är troligen tagen någon gång på 1930-talet.

Redan där har frågor uppstått, men eftersom jag växt upp i Sollefteå kommun, ett stenkast från bruk som Björkå, Gålsjö och Sollefteå så har det inte känts orimligt, men jag har ändå velat veta. Min farfar jobbade för ett av bruken, så det hade varit intressant att se en koppling i tid och rum.

När jag sedan, jag tror det var på högstadiet, fick följa med skolan till SVAR i Ramsele för att söka efter våra släkter i kyrkböcker förstod jag att åtminstone en i vår lilla klass på tio elever var från smedssläkter, helt plötsligt kändes vad pappa sagt möjligt. I det här läget började även en nyfikenhet för mammas släkt att komma fram. När jag frågade henne om hennes släkt, kom det fram att en del forskning redan var gjord. Då kändes den delen av släkten inte lika intressant längre. Var skulle jag få den tid ifrån att hinna med allt? Och när man är 13-14 år ligger släktforskning kanske inte högst på lista av saker att göra på sommaren.

Strax efter detta gick både min farmor och farfar bort, och när vi städade ur deras gård blev min pappa ”förvaltare” av de äldre korten och övriga små saker som tidningsurklipp gällande dop och begravningar. Mest en slump skulle jag vilja säga nu, men de har visats sig väldigt intressant senare.

Åren gick och det där med släktforskning föll mer och mer i glömska. Jag flyttade till Umeå direkt när jag hade gått ut gymnasiet. Och som student, boendes i ett billigt rum på 20 kvadratmeter, kändes dyra resor till Ramsele allt annat än aktuellt. Om tanken någonsin kom upp, sköt jag den framför mig och tänkte ”nån gång, när jag får tid”.

Möjlig brudkista från en gammal släktgård.

Nu när jag bott i Umeå i 10 år har jag insett att den där tiden jag väntat på aldrig kommer, så jag har börjat titta på släktforskningen lite grann, och insett att jag behöver ett rejält snack med släkten. För jag har egentligen ingen information! Från besöket till Ramsele har jag födelsedagar och döddagar på fem personer, vilket den äldsta var min farfars farfar.  Men inga foton, inga papper, ingenting. Efter att pratat med min pappa, som har kunskap men är lite härligt norrländskt svårpratad, fick jag till slut lite information om var min farmor föddes. Samt fick reda på att en av mina kusiner hade lite forskning gjord om den delen av släkten. Vi gick igenom de där lådorna med kort som kom från hans föräldrar, jag fick skriva ner lite namn på baksidan på dem, så några ansikten fick namn. En kista som hade fått följa med visade sig också innehålla initialer, vilket jag någon gång ska lista ut vad de står för.

När jag väl börjat leta visade det sig att farfars sida var av smedssläkt, och som ni nog vet är smedssläkterna ganska väldokumenterade. Farmors gren hade min kusin information om och om hela min mammas sida, som kommer från Hemsön, Härnösand, finns det ett välutbyggt släktträd.

Nog för att det var kul att få så mycket gratis, men det var ju inte vad jag tänkt mig. Jag ville bygga upp det här trädet från grunden. Nu stod jag med en enorm mängd information som jag inte visste hur jag skulle organisera. Så 15 år efter att jag skrivit mitt första papper (som hänger med än i dag) i Ramsele började jag leta efter någonting på internet som kunde underlätta mitt arbete. Efter lite sökande fastnade jag för MyHeritage, främst för att det där med Smart Matches lät spännande. Eftersom jag inte visste hur mycket information jag egentligen hade började jag med ett gratiskonto, bara för att få en översikt.

Ganska snabbt insåg jag att med forskning gjord tillbaka till 1500-talets början skulle det här släktträdet bli stort, eftersom jag bara lagt in anfäder, inga bröder eller systrar. Eftersom jag inte har vågat sätta mig in i materialet på analog väg ligger mitt släktträd nu på 200 personer, med den äldsta född 1530. Med ett släktträd med en sådan åldersspridning började Smart Matches ganska snabbt att ramla in och då funderade jag inte längre om jag valt rätt sida. Vilken bra funktion! Som ni förstår är jag bara i början, men det har ändå gått enormt mycket snabbare än vad jag tänkt mig.

När jag såg det här trädet framför mig förstod jag att jag måste ha ett nytt mål. Jag fungerar så, jag måste ha mål som driver mig framåt. Här finns en massa människor som levt före mig och agerat i det svenska landskapet. Jag ser var de föddes och var de dog, vad de jobbat med och ibland vart de rest.  Mitt första mål skulle bli att grena upp det här trädet, sätta in systrar och bröder. Det hade jag ännu inte gjort eftersom jag bara varit nyfiken på att ta reda på hur gammal min släkt är.

Nu ville jag se vart människor tagit vägen och vart de bott. För det fanns en anledning till varför jag flyttade till Umeå. Det var för att läsa arkeologi, och vad en arkeolog gör förutom att ”gräva” är att undersöka landskap för att hitta gammal bebyggelse.

Jag kan nu hitta gamla torp, kvarnar och andra saker i landskapet och knyta dessa till rätt tid och plats för min släkt. Jag vet att det här kan låta långsökt, men som sagt, jag måste ha något som driver mig. Nu får min släkt gärna grena av sig mot Norrlands inland så jag får en stor orörd tallskog att söka igenom.