Hallå, den där studien som visade att ensambarn var mer mentalt välmående var ju just från Kina, och enligt abstractet så fann man ingen sådan skillnad hos de barn som fötts före enbarnspolicyn! Dvs, det är brytandet av policyn som gjorde syskonen mer olyckliga, inte själva syskonskapet!
Ensambarn har genom åren fått dåligt rykte. Ända sedan Stanley Hall, barnpsykologins fader, döpte deras tillstånd till ”en sjukdom i sig självt”, har de karaktäriserats som bortskämda, missanpassade, eller värre än så.
Finns det någon sanning bakom dessa påståenden? Många menar det. Men samtidigt, har man genom tiden sagt att kvicksilver gör underverk för huden, att lägga radioaktiva kemikalier i dricksvattnet är bra för hälsan, och att jorden är platt (vissa påstår faktiskt fortfarande det).
I verkligheten har mycket av forskningen i detta ämne inskränkts av poppsykologi om enbarnsstereotypen under åren. Stora delar av forskningen kommer från landet, som Stanley Halls liknar ett gigantiskt laboratorium för skapandet av olyckliga syskonlösa barn: Kina.
Så mycket enbarnshysteri har vuxit fram från Mittens rike att en ny typ av öknamn har skapats. Dessa syskonlösa barn kallas ”små kejsare” och det sägs att de skäms bort så mycket att de varken kan tolerera misslyckanden eller hantera något annat än att få som de vill.
Otaliga studier har inte kunnat finna några märkbara negativa effekter bland Kinas enbarnsbefolkning jämfört med syskonrika länder. Vissa studier visar att ensambarn är mer mentalt välmående än barn med syskon. Dessa studier har fått forskare att inse att vara ensambarn kanske inte är en sådan börda trots allt.
Annan forskning stärker uppfattningen att ensambarn har det bäst. En studie från Storbritannien, som har följt 40 000 brittiska hushåll över en längre tidsperiod, fann att ensambarn i genomsnitt var mycket lyckligare än de med syskon. Anledningen till detta kan vara att många barn upplever syskonbråk som jobbigt, ett problem som ensambarn av uppenbara skäl slipper. Studiens författare föreslår även att ensambarn kan dra nytta av att inte behöva tävla om godis, utrymme och uppmärksamhet.
Så kanske det inte är så illa att vara ensambarn trots allt. Detta är välkomnande nyheter eftersom det blir allt vanligare med ensambarn världen över. Är det dags att radera stereotypen? Vad tycker du? Dela med dig nedan i kommentarsfältet eller på Facebook eller Twitter.
Ulla Nordling
augusti 17, 2013
Hej! Som ett barn utan syskon upplever jag en sorg. Varför vet jag inte. Det har bara funnits där så länge jag minns. Mina föräldrar lever och lever ett bra liv. Jag kan inte leva upp till det. Vi befinner oss i varsitt land. Finland Sverige. Jag saknar tillhörighet. Antagligen ensamhet.-Varför känna/tänka efter. Men- jag säger alltid till mina medmänniskor: Minst två barn… Ulla