Historiska kvinnor i arkiven

Historiska kvinnor i arkiven

Lagom till internationella kvinnodagen, den åttonde mars, har vi gjort en djupdykning i de nyligen upplagda husförhörslängderna (1880 – 1920) för att leta efter uppgifter om kända kvinnor från den svenska historien.

8 mars

Vi har hittat uppgifter om kvinnor som: Kata Dalström, Fredrika Bremer, Alma Johansson, Elsa Brännström och många fler. Lär känna dem lite bättre genom att läsa om dem och deras insatser nedan.

Kata Dahlström (f. Carlberg), en av arbetarrörelsens mest kända agitatorer, men också författare, föddes den 18 december 1858 i en högborglig familj. Hon var äldst i en stor syskonskara. Redan som flicka var hon temperamentsfull och upprorisk och blev flera gånger reglerad från skolan.

Det går att anta att de egenskaper som gjort att hon hamnat i trubbel som barn, var de samma som gav henne de rätta förutsättningarna att bli den goda retoriker och agitator som hon sedermera blev.

I en tid då kvinnor i Sverige fortfarande inte hade rösträtt gick Kata med i Sveriges socialdemokratiska arbetarparti 1893, där la hon mycket fokus på arbetarkvinnor. Hon reste runt på agitationsturné och debatterade, ofta om frågor gällande kristendom och socialism. Med tiden fick hennes tro österländska influenser och i slutet av sitt liv kallade hon sig en övertygad buddhist.

Kata Dalström gifte sig med civilingenjören Gustaf Dalström 1878. Hon dog den 11 december 1923 i Stockholm.

Sibiriens ängel, Elsa Brännström, fick den epiteten, när hon hjälpt krigsfångar under första världskriget. Men det var inte bara då hon gjorde en humanitär insats, hon arbetade med krigsdrabbade på olika håll i världen under hela sitt liv.

Elsa Brännström

Elsa Brännström i husförhörslängderna

Elsa föddes den 26 mars 1888, i Sankt Petersburg, då hennes far var militärattaché vid Sveriges ambassad. Vid tre års ålder flyttade familjen tillbaka till Sverige. Från tidiga till sena tonår levde familjen i Linköping. Elsa och hennes två bröder fick en uppassad, men fri uppfostran i den bemärkelsen att de uppmuntrades av fadern att argumentera och göra egna ställningstaganden. Något som inte var helt sedvanligt på den tiden.

Familjen flyttade tillbaka till Sankt Petersburg och Elsa hamnade då i societeten, något som hon inte trivdes med. Vid första världskrigets början gick hon en sjukvårdskurs och blev krigssjuksköterska.

Hon tog hand om krigsfångar, bland annat närvarade hon vid utväxlingar av krigsfångar och det var under denna period som hon kom att kallas ”Sibiriens ängel”. Med svenska röda korset reste hon 1915 med de tåg som transporterade tyska krigsfångar från Sibirien till Tyskland för utväxling med svårt skadade ryska soldater. Det var med stor djärvhet som hon ägnade sig åt detta, inte helt ofarliga, uppdrag.

Hon bosatte sig i Tyskland och startade där en stiftelse för att hjälpa föräldralösa barn och krigsdrabbade flytningar att återvända till landet. 1929 gifte hon sig med pedagogikprofessorn Robert Ulich. Tillsammans fortsatte de att driva stiftelsen. 1932 föddes deras dotter Brita. När nazisterna kom till makten blev Elsas man på olika sätt hotad och familjen bestämde sig för att flytta till USA 1934. Där arbetade Elsa vidare med ett brinnande samhällsengagemang. Hon avled i Cambridge, Massachusetts 1948 i sviterna av bröstcancer och ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.

Författaren och kvinnorättskämpen Fredrika Bremer föddes i Finland 1801, men växte upp i Stockholm. Hon växte upp i en tid då ogifta kvinnor var omyndiga. Som tonåring började hon intressera sig för att skriva, studera naturen, spinna och teckna. Och redan då kände hon att sitt kall var att hjälpa de socialt utstötta. 1840, då hon fortfarande var ogift, bestämde hon sig för att ansöka om att bli myndighetsförklarad av kungen, och det beviljades.

Av: Johan Gustaf Sandberg (1782-1854)

Fredrika Bremer. Av: Johan Gustaf Sandberg (1782-1854)

Året 1856 gav Fredrika Bremer ut idéromanen Hertha som handlade just om hur viktigt det var för kvinnor att få rätten till sin egen myndighet. Romanen väckte offentlig debatt och ledde till att riksdagen 1858 beslöt att ogifta kvinnor skulle få rättigheten att ansöka om att bli myndiga vid 25-års ålder. Denna insats har gjort att hon av många är kallad: ”den svenska kvinnorörelsens grundare”.

Under sitt liv reste Fredrika mycket och hon lät sin gudstro styra flera av de projekt som hon tog sig an. Hon dog 1865 och ligger begravd i en familjegrav vid Österhaninge kyrka i Stockholm. Det finns numera ett Fredrika Bremer-pris i hennes minne.

Alma Johansson är en kvinna som verkligen gjort en insats för mänskligheten, men hon har ännu inte fått det erkännande hon förtjänar. Hon föddes in i enkla förhållanden i Håbo-Tibble socken i Uppland 1881. Redan som 21-åring gav hon sig ut i världen som missionär. Hon arbetade som både sjuksköterska och barnmorska på olika platser under sitt liv. När hon arbetade i det Osmanska riket blev hon vittne till det armeniska folkmordet.

Hon var en av de få som faktiskt lämnade vittnesmål om det hon sett. Hon hjälpte armeniska flyktingar, framför allt kvinnor och barn. Och lyckades själv undkomma döden vid flera tillfällen. Hon dog 1974 och ligger begraven på Skogskyrko- gården i Enskede.

Alla dessa kvinnor har haft ett brinnande engagemang och mod när de har kämpat för bättre förutsättning för sig själv och andra. Det här är bara några exempel på ett par kvinnor från Sveriges historia som är värda att uppmärksammas, det finns många fler att berätta om.

Har du en kvinna i ditt släktträd som du skulle vilja uppmärksamma på inter- nationella kvinnodagen? Skriv hennes namn i kommentarsfältet nedan och en kort kommentar om vem hon var.

Källor: Wikipedia, SR, Göteborgs universitets bibliotek och Kulturarv Östergötland

Kommentarer

E-postadressen hålls privat och kommer inte att visas.

  • marie-anne söderström

    april 4, 2015

    wira eleonora irving gift wihlborg.
    enda flickan i familjen. två bröder eles och dore
    vävde mycket fina dukar slipsar, m.m,
    en stark kvinna