16    Apr 20155 kommentarer

Del 1: Resan mot Australien

Anna, har skrivit detta inlägg

Anna, har skrivit detta inlägg

Vad är skillnaden på att lämna sitt hem för Australien i dag i jämförelse med hur det såg ut för 125 år sedan? Den frågan ställer sig Anna precis innan hon flyger till Australien för att utforska sin släkting Oscars liv. Detta är det första inlägget i en serie av flera där vi får följa hennes resa i sin släktings fotspår.

Vad känner man egentligen när man står där? På väg att lämna sin trygga vardag för någonting man inte ens kan ana hur det ska bli? Jag vet hur det känns i dag. Jag vet hur det får mig att känna.

Jag är nervös, exalterad, pirrig, spänd, glad och med en liten dos av rädsla för att vara så ärlig som möjlig. Men skillnaden nu och då är cirka 125 år. Att resa i dag och att lämna sin trygghet med jobb, familj och vänner bakom sig för någonting ovisst och osäkert är en helt annan historia än den var 1890 när Oskar bestämde sig för att göra detsamma. I dag har vi mobiltelefoner, datorer och internet och nästintill oändlig tillgång till uppkoppling 24 timmar om dygnet. Det har nästan blivit så löjligt lättåtkomligt att vi tar det för givet.

Oskar Tuftström

Men den bekvämligheten kunde inte Oskar ens drömma om den dagen han klev ombord på båten som skulle ta honom bort från Gotland och hans familj. Han visste den dagen att han med största sannolikhet aldrig mer skulle få återse sin familj.

För hans föräldrar var det lika ovisst. Han skulle lika gärna ha kunnat resa in i ett svart hål och försvunnit från jordens yta och de skulle aldrig fått veta vad som hände. Visst kunde de skriva brev. Men till vilken adress? De visste hans destination, men hur skulle de veta om han nådde fram? Allt de skulle få veta låg i Oskars händer från och med den dagen han lämnade Gotland.

Dessa känslor som de måste ha fightats med är något som vi i dag inte ens kan föreställa oss. Vi kan spekulera men faktum är att världen har förändrats. Visst finns det en viss osäkerhet även i dag om vad som ska hända och så vidare när man reser i väg. Visst är saknaden från dem man lämnar kvar enorm men det går ändå inte att jämföra med vad Oskars föräldrar ställdes inför. Inte heller är deras öde unikt. Utvandringen från Sverige under 1800-1900­-talet var nästan lika självklar som en semesterresa till Thailand är i dag.

De var tvungna att lämna sitt hem för att ha en chans till ett drägligt liv. Jag kommer på mig själv i skrivande stund att jämförelsen ‘utvandring och Thailandresa’ nästan blir absurd med tanke på dess olika syften. Men ändå är det två ytterligheter. Oskar och de andra som utvandrade gjorde vad de ansåg vara den sista utvägen för överlevnad. Det var det de kände till. Visst utvandrar svenskar i dag också, men då oftast på grund av studier, att ett bättre jobb lockar, kärleken eller bara för att få upptäcka någonting nytt. Men i dag gör vi semesterresor för nöjes skull och för att fylla vår lediga tid. Det är det vi känner till.

De många åren mellan Oskars stora resa hemifrån och min egen har vissa likheter. Vi åker mot samma destination i syfte att upptäcka någonting nytt. Han åkte för att finna ett nytt liv, jag åker för att återupptäcka det liv han fann. Han lämnade sin familj hemma i Sverige, men startade en ny på andra sidan jorden. Oskar efterlämnade ett arv till världen på fyra barn, sju barnbarn, 17 barnbarnsbarn och 33 barnbarnbarnsbarn.

Hans familj som han byggde upp fortsätter att växa och nu åker jag; Oskars brors barnbarnsbarn för att upptäcka det liv han skapade för sig och sin nya familj i Australien.

Hoppas ni vill följa med mig på min resa!

Dela |
Kommentarer (5) Trackbacks (8)
  1. Awesome!
  2. Spännande! Vill redan veta mer!
  3. Vad spännande att få följa dej på din resa.Jag gjorde själv en
    båtresa till Australien i oktober 1968 för att arbeta på en fårfarm.
    Oförglömliga minnen,det kommer också du att få.kram.
  4. Hej Dagny! Va spännande att höra! Jag tvivlar inte en sekund på att du hade en fantastisk resa :) Har redan varit här i fyra veckor snart och det är en av de bästa upplevelserna jag varit med om. Kul att du vill följa med mig nu ;)
  5. Hej Anna! Jag tycker det är så intresannt,och jag hoppas att du kan stanna länge och lära dej mycket om dina förföräldrar men också att få uppleva det härliga landet.
    Själv blev jag kvar i över tre år på olika platser i Vestaustralien.
    Ha det bra.

Lämna en kommentar

Skicka

Lämna en kommentar
Vänligen ange ett namn
Vänligen ange en e-postadress
Om oss  |  Sekretess  |  Berätta för en kompis  |  Kundtjänst  |  Webbkarta
Upphovsrätt &kopia; 2016 MyHeritage ab, Alla rättigheter förbehålles