Jultävling avslutad: Det här är våra mest minnesvärda julklappar

De flesta av oss vill återuppleva vår barndoms jular. Den glädje, förväntan och inte minst julklapparna är svåra att glömma.

För att få en bit av barndomens jular tillbaka arrangerade vi en tävling där vi bad er att berätta om den bästa julklappen som ni någonsin fått och historian bakom den. Vi fick in en hel drös berättelser och bilder, och vi är glada att kunna dela dem med dig i dag på själva julafton!

Läs vidare för att läsa om de två vinnarna och tre finalisterna i årets jultävling!

Vinnande bidrag från Tyskland

Jag skulle vilja berätta kort om min mest speciella jul. Jag har fått många utmärkande julklappar genom åren. Några av dem var särskilt populära bland mina vänner och har således återfunnits på andra platser än hemma hos mig. Spontant minns jag He-Man-borgen som jag fick 1986 och NES-konsolen 1990. Men den bästa julklappen jag har fått tycktes till synes vara den mest obetydliga om man skulle döma på inslagningen. Det var bara ett vitt CD-fodral. Det var den första julen utan min pappa, som tyvärr hade gått bort fem veckor tidigare. Min mamma och jag försökte göra det bästa av situationen trots omständigheterna, och vi lyckades, mer eller mindre. Några traditioner som påminde oss om honom struntade vi i.

Vi skippade sillsalladen för första gången, som hade varit min pappas favorit, men som ingen åt ändå. Vi spelade andra julsånger, granen fick stå på en annan plats. Vi ändrade på småsaker som kunde bytas ut utan att det blev för tydligt att allt var som vanligt förutom att en person saknades.

Det ögonblick som verkligen berörde mig var när jag öppnade julklappen från min mamma. Jag var säker på att jag skulle få ett paket med de obligatoriska strumporna. Men mamma verkade särskilt nyfiken för min reaktion när jag öppnade den anspråkslösa CD-skivan. Det visade sig var en digitaliserad Super8-film. Jag satte i den i vår DVD-spelare och i ungefär en timme kunde jag se mina första steg, vår första familjesemester och även mina föräldrars bröllopsvideo på skärmen framför mig. Min pappa i unga år, mina farföräldrar, deras föräldrar och mina gammelmostrar och farbröder blev plötsligt igen väldigt närvarande i vårt vardagsrum. När videon slutade var våra ögon tårfyllda. Sällan har vi haft en sådan känslomässig jul.

Texten är skriven av Sebastian Gansauer.

Vinnande bidrag från USA

Min allra bästa julklapp var en kartong fylld med bilder på min pappa. Han och hans bror dog i en lastbilsolycka 1979. Jag var bara ett år gammal då. Jag minns inte min pappa, men jag har alltid fantiserat om hur det skulle vara att sitta och prata med honom, fiska med honom, eller campa. En natt trodde jag att jag såg honom stå i dörren till mitt sovrum, lutad mot dörrkarmen. Jag gömde mitt ansikte i kudden, jag vet fortfarande inte varför. Och när jag tittade igen var det bara ett vanligt mörkt rum.

Hursomhelst, juldagens morgon var äntligen här och min mormor gav mig en låda stor som en skokartong. Den var för lätt för att innehålla ett par tennisskor eller sandaler, så jag var angelägen att öppna paketet.

Jag slet bort pappret och lyfte locket. Min haka föll när jag såg innehållet. Mina ögon fylldes med tårar och min hals tjocknade. Jag kunde bara inte tro att det var sant. Det var en hel kartong med bilder på min pappa! Det fanns även några svartvita bilder på honom som tonåring. Jag hade ju drömt om att stirra in i min pappas ögon och jag var ju bara 10 år, vilket för ett barn kändes som en evighet. Jag hade tidigare bett min farmor om bilder på honom, men hon hade aldrig gett mig någon. Slutligen hade jag tjänat hennes förtroende och jag fick en bit av min pappa att ha med i mig i resten av mitt liv.

Jag är 37 år nu och jag har fortfarande kvar alla bilder i kartongen. Den här berättelsen handlar om min bästa jul någonsin. Jag fick min pappa, äntligen.

Jag, min storasyster och två småbröder. Jag tror att jag är 3 år på bilden.

Min pappa

Detta vinnande bidrag är skrivet av Leslie Peace Flower Woods.

Finalist från Sverige

Min mest minnesvärda julklapp var faktiskt något som jag gav bort. Jag var 10 år tror jag. Minnet har blivit lite dystert med ålder men jag var ungefär i den åldern.

Jag älskade att skriva då och ville ge alla en julklapp. Vi firade jul med alla kusiner, samt morbröder och mostrar, så vi var ganska många. Jag kommer inte ihåg hur länge jag jobbade på dikterna, men det var ett bra tag.

Det var en som var mycket speciell. En av texterna handlade om mina morföräldrar. Den förklarade hur tacksam jag var att ha dem, samt hur underbara de var.

Efter jul så ramade de in dikten tillsammans med ett kort på mig. Den har hängt i hallen hemma hos dem i över 25 år nu. Varje gång när jag är på besök och passerar den tänker jag på hur stolta och glada de måste ha blivit över att få ett sådant omtänksamt paket.

Detta bidrag skickades in av Kylie Larsson.

Finalist från Norge

På julafton när jag var 3 år gammal minns jag att jultomten (alltså min pappa) kom med julklappar och jag fick en gunghäst. Jag var livrädd för den främmande mannen i den svarta regnrocken och skägget. Jag minns det väl, och jultomten gjorde sitt avtryck på mig.

Jag använde gunghästen en hel del, men efter ett tag, hamnade den på vinden tillsammans men massa andra grejer. Nu, när den är tillbaka i vardagsrummet och ser nästan ny ut! Bara svansen och kopplet har bytts ut. Det är en riktig släktklenod som lyckligtvis aldrig slutade som ved.

Detta bidrag skrevs av Harald I. Emanuelsen.

Finalist från USA

Min mest oförglömliga jul utspelades på julafton 1931 i Tyskland. Jag var sju år och detta var året då jag skulle få det efterlängtade dockskåpet. Jag visste att pappa hade spenderat mycket tid i sin verkstad och arbetat med nissarna i veckor för att bli klar lagom till jul. Julafton var en hektisk dag.

Småbarn skulle hålla sig ur vägen för de vuxna eftersom de var upptagen med att förbereda alla överraskningar som skulle sättas upp i trädet, som vi inte skulle se förens senare på kvällen. De dekorerade granen med glaskulor och stjärnor och chokladhjärtan. Den vackra ängeln fick platsen längst upp i granen. Färgglada julfat skulle fyllas med nötter, godis, de alltid så uppskattade apelsinerna och sötdoftande äpplen gjordes i ordning. Jag kan nämna att apelsiner var en bristvara då. Vi förbjöds att tjuvkika på allt detta innan kvällen. Det kändes alltid som en evighet. Sent på julaftons eftermiddag åkte min pappa och äldre syster i väg. De var borta ett bra tag.

När de kom tillbaka var det kväll och vi hade redan hunnit sätta på oss pyjamas och var redo för sängen. När vi hörde att de var på väg skyndade vi oss ner för trappan. Åh vilken syn! De levande ljusen sken i trädet och bredvid trädet insvept i en varm filt satt min kära mamma.

Du förstår, hon var mycket sjuk och hade varit inlagd på sjukhus under en längre tid. Det var dit min pappa och syster hade åkt på eftermiddagen för att hämta upp henne så att hon kunde tillbringa sin sista jul med familjen, men jag visste inte det då.

Jag glömde allt som hade med dockskåp och alla andra gåvor och godis att göra. Min kära söta mamma var tillbaka! Åh, vad jag älskade henne! Jag minns hur tårarna rann nerför hennes tärda kinder när hon kramade mig. Jag var för ung för att inse hur sjuk hon var. Jag var glad över att ha henne hemma igen! Det var den vackraste julen någonsin. En vecka senare, nyårsdagen 1932 lämnade mamma det jordliga livet. Men julen 1931, för 84 år sedan, kommer jag för evigt att minnas.

Denna text är skriven av Susan Turner.