Har du haft en sumprunkare i släkten – yrken som försvunnit

Genom tiderna har många yrken försvunnit eller anpassats. Modernisering och industrialisering har betytt att de göromål som förr krävde mänsklig arbetskraft i stort antal antingen försvunnit eller att hjälpmedel gjort att arbetet idag kan göras av färre antal arbetare. Automatisering och införandet av robotar har omformat arbetsuppgifterna, så att nya sysslor och titlar ersatt de gamla.

Jordbruket som förr sysselsatte 90 procent av svenska folket och idag bara sysselsätter cirka 1,5 procent av befolkningen hade många olika yrken och sysslor; drängar, pigor, daglönare, sörkörare (bönder från Norrland som körde varor söderut) och vandringsrättare (i dag jordbruksinspektörer) är alla exempel på sådana. Efter motoriseringen av jordbruket sjönk behovet av manuellt arbete i det direkta jordbruksarbetet, men istället uppstod behovet av kvalificerad arbetskraft som servade de nya `hästarna` och för att underhålla alla tekniska apparater.

Utvecklingen av nya material och byggtekniker har lett till att hela näringsgrenar försvunnit. För två hundra år sedan tillverkade tusentals smålänningar och norrlänningar tjära från kådrik stubbved. Det var en av Sveriges största exportvaror. Omkring 10 miljoner liter Stockholmstjära skeppades varje år ut från stadens hamn. Inte ett av dessa jobb finns idag kvar.

Innan kylskåpets intrång efter andra världskriget, försåg en armé av iskarlar landet med is för kylförvaring. Deras jobb bestod av att skära ut isblock ur frusna sjöar. Med ny teknik i form av kylskåp och frysar fick iskarlarna lägga sågarna på hyllan.

Råttfångarens jobb bestod av att bekämpa råttinvasioner som drabbade ungefär alla städer. Oftast fångade de råttorna med händerna. Kanske har vi inte färre råttor idag, men som tur är har vi utvecklat andra bekämpningsmetoder.

Det är roligt att tänka sig att innan införandet av elektricitet så var det ett yrke att se till att stadens gatlyktor, som drevs av antingen gas eller olja, var tända och att de släcktes. Detta sköttes av lykt-tändarna.

Visst är det tur att det idag finns stränga lagar och regler angående hanteringen av avlidna så att vi slipper utsättas för yrkesgruppen liktjuvar. Yrket var populärt i början av 1800-talet, då universitet hyrde liktjuvar för att förse studenterna med material att dissekera. Idag kan man ju välja att skänka sin kropp till forskning för att slippa bli uppgrävd och stulen.

Andra yrkesgrupper som försvunnit: roddarmadam – kvinnor som rodde personer över kortare vattensträckor – en form för färjetrafik, kittelflickare som tillverkade kopparredskap, korg flätare, hissflickor som såg till att du kom till rätt våning med hissen, gårdfarihandlare – en vandrande försäljare (kring mitten av 1800-talet fanns det 5000-7000 gårdfarihandlare) och kolportörer som sålde tidningar på gatan.

Vilka var då sumprunkarna? Sumprunkarnas uppgift var att syresätta vattnet runt fisksumparna för att hålla fiskarna vid liv tills de skulle säljas på marknaden. Det var ett fysiskt hårt arbete då det var tvunget att med hjälp av en tung sten hålla vattnet runt sumpen i konstant rörelse.

Kanske du rent av har ett yrke som inte fanns på din farfars eller farmors tid och som kanske inte finns när ditt barnbarn växer upp och går ut i yrkeslivet. Svenskt Näringsliv räknar med att en halv miljon jobb/yrkestitlar försvinner mellan 2016 och 2020.

Har du i din forskning lärt dig om ett utdött yrke?