Titanicmannen – En efterforskande historia

Titanicmannen, John Charles Asplund under hans tid i svenska marinen/flottan, där han var matros. 1910/11

Läs om IT-konsulten som bestämde sig för att gräva i sin släkthistoria. Jerker Pettersson började från ruta ett och hans grävande resulterade i en bok.

Jag är en 54-åring med östgötskt ursprung, boende i Stockholm sedan snart 30 år tillbaka, med över 30 års erfarenhet i ADB/Data/IT-branschen. Historielektionerna i skolan var urtråkiga och jag var endast intresserad av framtiden – ett intresse som bestått. Resten av mitt liv tänker jag leva i framtiden. Därför ägnar jag mig åt den. På senare år har mitt historiska intresse väckts, då jag upptäckt att händelser i historien har en tendens att komma åter. Därmed tjänar historiekunskapen som en hjälp för att förstå framtiden.

I samband med mitt grävande efter Titanicmannens öde har jag naturligt kommit att lära mig ännu mer av allt som redan har hänt.
Förutom att jag verkar som konsult i IT-branschen, vilket upptar sin tid av tillvaron, ägnar jag gärna tid åt franska bilar och framförallt Citroën 2CV -den lilla älskade fulsnygga geniala skapelsen från mitten av förra seklet. Bilintresset hänger naturligt ihop med en förkärlek för Frankrike, detta land som har allt. Här finns framstående teknologi och framåtanda kombinerat med att hela Frankrike är som ett museum.

Jag kom på iden till boken ”Titanicmannen – En efterforskande historia” när jag råkade besöka en utställning om Titanic, som gästade Stockholm sommaren 2009. Det var då jag mindes den gamla skrönan om mormors kusin som skulle ha varit styrman på Titanic. Skrönan förtäljer också att han, såsom styrman, skulle ha hoppat i livbåtarna, vilka var avsedda främst för kvinnor och barn. Han ska då ha fått en örfil, som grämde honom hårt genom livet.

Titanicmannen, John Charles Asplund i sjömantjänst någon gång under 1911 (troligen).

Som något slags bot och gottgörelse över att ha blivit räddad från Titanic ska han ha tagit värvning på Finlands sida i ett krig. Därav ska han av sina upplevelser ha blivit galen och fått avsluta sina dagar på ett sjukhus i Västervikstrakten.
Med den skrönan i huvudet var jag bara tvungen att reda ut hur det verkligen förhöll sig.
Först visste jag inte ens namnet på mormors kusin, så jag fick börja med att se vilka som var styrmän på båten för att finna nån tråd. Efter lite initialt eftersökande hittade jag hans riktiga namn, John Charles Asplund, och då kunde jag kartlägga hans släktförhållanden med far, mor, bröder, farbröder m.fl. Tidigt stod det också klart att han var sjöman – inte styrman.

Därefter lyckades jag få tillgång till de gamla journalerna från Västerviks hospital, där mycket information fanns. Eftersom hans sista 20 år av hans 54-åriga liv var på sjukhuset, fick jag därifrån arbeta mig bakåt i tiden i parallella spår. Dels tiden före Titanic, före 1912. Dels tiden alldeles efter Titanic samt tiden fram till 1923, då han intogs på sjukhuset. Dessutom vidare information om tiden på sjukhuset. Grovt sett blev det fyra tidsperioder.

Med flera parallella tidsspår kom behovet av att sortera all informationen, vilket jag kom på att kategorier på en blogg var lämpat för. På så vis uppstod titanicmannen.se.
Upptäckterna tilltog och historien växte till ett helt levnadsöde.

När jag hade kommit till en viss nivå insåg jag att allt skulle kunna berättas i en bok. Det var då boken ”Titanicmannen – En efterforskande historia” kom till. Det är en bok som egentligen har två berättelser. Dels är det den efterforskande berättelsen om själva grävandet. Dels blir det per automatik berättelsen om Titanicmannen, John Charles Asplund. En läsare har sagt boken är en korsning mellan verklighetsskildring, biografi och deckare.

Om du skulle vilja komma igång med något liknande projekt är mina övergripande tips:

• Googla: på så vis får du idéer och uppslag om olika spår att gräva vidare i.
• Tala med människor: ring och/eller besök för att försöka tala med människor som kan veta något. Där kan små frön komma som leder dig rätt.
• Besök arkiven: antingen på nätet eller rent fysiskt, för att gräva i pappren och finna små noteringar som kan betyda mycket.
• Besök platser: en plats där något hänt är som en brottplats med spår. Det gäller att se och undersöka den. Där kan finnas något till synes obetydligt som är den lilla pusselbit du behöver för att få ihop de stora bitarna.

Gå sen hem och sortera allt du samlat in och kategorisera i någon form av ordning. På så vis kan du få överblick och tankarna fastnar inte på en detalj. Skapa hypoteser och försök finna bevis för dem.

Författaren Jerker Pettersson

Sist men inte minst – inse att det som till synes kan vara ett tydligt bevis för någonting kan komma att motsägas i ett kommande fynd. Det som står skrivet svart på vitt kan faktiskt var en felskrift. Allt som är tryckt på papper är inte sanning. Efterforskning är inte sanning – det är jakten på sanningen, som är evig.
För mer information eller om du skulle vilja köpa boken besök www.titanicmannen.se

I april nästa år är det 100 år sedan som Titanic. Har du någon koppling till fartyget? Dela med dig här på bloggen eller varför inte på Facebook?