Brevet till Betty

Kommentarer

Läs Rolfs historia. Han är en av dem som växt upp i tron att mannen som han kallat pappa, faktiskt var hans biologiska pappa. Som 70-åring visade ett DNA-test att så inte var fallet. Rolf har skrivit ner sina erfarenheter i boken ” Brevet till Betty”.

Brevet till Betty

70 år gammal får jag reda på att han jag trott var min pappa inte var det. Jag blev minst sagt överraskad för att inte säga chockad. Olika känslor for omkring inuti mig, allt från ilska, sorg till förvirring. Jag hade egentligen i min omgivning ingen som visste något mer än möjligen en numera före detta snart hundraårig faster. Hon lovade dyrt och heligt att hon saknade all kunskap om min tillblivelse. I de arkiv som finns tillgängliga fanns inga uppgifter än att min pappa var min pappa. Kromosom Y-testet visade emellertid att ingen släktskap fanns mellan oss.

Författaren Rolf Knutsson
Författaren Rolf Knutsson

Det tog ett tag innan jag bestämde mig för att skriva det som blev boken “Brevet till Betty”. Mamma hade ju varit död i 62 år när jag fick beskedet. Egentligen tyckter jag att ryktet, som satte i gång det hela, var alldeles onödigt att det nådde mig.

Eftersom jag är en skrivande person var brevformen perfekt för mitt ändamål. I brevets form kan alla sorters tankar, reflektioner, samtal och frågor samsas med den kreativa lust, den kom till uttryck hos mig efter en tids oreda i såväl hjärta som hjärna. ”Brevet till Betty” är min artonde bok, men aldrig tidigare har jag skrivit något så personligt och delvis självutlämnande. Jag har visserligen skrivit många dikter och andra texter om mina tankar kring mamma.

Dessutom gjorde jag en TV-serie om hennes barndom och delvis min pappas ungdom med skådespelare i rollerna. Detta var i slutet av 70-talet och jag kan nog säga att det inte finns någon person som jag funderat så mycket över och forskat kring som just min mamma. Med min pappa såg det ju annorlunda ut. Han levde ju och jag tillsammans med honom i tron att han var min pappa.

Jag känner nu efteråt att jag kommit närmare en slags sanning i fråga om den livslögn, som jag drabbats av. Dessutom vet jag att det är många hundratusenden och åter hundratusenden som lever i okunskap om sin bakgrund. Min slutsats utifrån min egen situation är att föräldrar inte har rätt att förtiga sanningen. Det är en stor och livsavgörande sak att få veta vem jag är och var jag kommer ifrån. Det finns inget enkelt svar på när jag borde ha fått veta sanningen. I mitt fall berättade min mamma för sin syster att jag hade en annan pappa än den som officiellt stod för faderskapet.

Ändå, varje barn har rätt till sin sanning och med min bok vill jag fästa uppmärksamheten på hur viktigt det är att få reda på saker och ting medan människor ännu är i livet och inte som i mitt fall när min mamma varit död i 62 år. För att jag sedan ska kunna forska vidare om min bakgrund för att i ett längre perspektiv få veta vem jag är, vilka vi är.

I mitt fall blev jag en annan, vilket med stor tydlighet framgår av boken.

Lämna en kommentar

E-post addresen är privat och visas ej