Vilket är ditt första barndomsminne?

Vi har alla barndomsminnen. Ibland kan det vara svårt att avgöra om det är ens egna barndomsminnen eller om det är något vi minns för att vi har fått det återberättad för oss. Jag har många sådana ”minnen”, där jag har omvandlat berättelser om mig som barn till mina egna minnen. Men jag har ett minne som jag vet är mitt eget minne, som jag inte har fått återberättat för mig.

Jag som liten.

Det var en solig sommardag och jag och min morfar var ute i hans trädgård och knåpade runt. Jag var ett par år gammal och ville förklara för honom hur världen fungerar. Bestämt förklarade jag för morfar att alla på jorden dör samtidigt och sedan kommer en ny jord i form av himlen ned på jorden och tar markens plats och skapar en ny värld. Självsäkert och tydligt förklarade jag detta för morfar som lät mig hållas och sa att det jag påstod stämde. Med tiden har jag ju förstått att min existensteori inte helt överensstämmer med verkligheten, men jag minns hur glad jag blev när morfar sa att jag hade rätt i det jag påstod. Jag uppskattar än i dag att han lät mig hållas.

Forskare menar att våra första minnen lagrar i vår hjärna vid det tredje, fjärde och femte levnadsåret. Barn är mer benägna att minnas upplevelser som uppfattas som obehagliga eller till och med traumatiska, än positiva stunder.

Vilket är ditt första barndomsminne? Dela med dig i kommentarsfältet nedan eller på Facebook.