Därför log inte dina anfäder på bild

Därför log inte dina anfäder på bild

Kommentarer5

Vi minns våra anfäder från bilder som vi har sett på dem. Bilderna ger små glimtar in i deras värld och för dem tillbaka till livet igen för en stund. Om de bevaras ordentligt erbjuder de bestående intryck för framtida generationer.

När man tittar på gamla bilder på våra anfäder är det lätt att man börjar fundera på vad som föregicks i deras huvuden när fotona togs. Deras tvetydiga uttryck får en att undra. Var de glada? Eller vad de olyckliga?

Läs vidare: Ser du de dolda mödrarna på bilderna?

 Därför log inte dina anfäder på bilder

Det är extremt ovanligt att hitta foton från 1800-talet där personerna ler eller visar några känslor. Så vad är anledningen till deras allvarsamma stirrande? Det har vi tagit reda på. Här kommer en lista med ett par skäl till varför de inte log på bild:

Dåliga tänder
En teori är att människor på den tiden inte log på bild för att deras tänder inte var speciellt vita. Tandvård var inte allmänt tillgängligt, och tandhygien var inte högprioriterat. Många saknade tänder som lämnade gluggar i deras munnar, ett gott skäl nog att inte le.

Att fotograferas var ovanligt och dyrt
Personer som hade turen att bli fotograferade visste att det var en viktig händelse och att det kanske bara skulle hända en gång i deras liv. För dem var en foto- grafering likvärdig med få sitt porträtt avmålat.

Lång exponeringstid
När fotograferingen var i sin linda var exponeringstiden ganska lång. Det kunde ta upp till 15 minuter att ta en enda foto. För att minska rörligheten höll folk en specifik pose utan att le. Men, på bara ett par år, förbättrades fotograferings- tekniken, och exponeringstiden blev avsevärt kortare.

I takt med att filmtekniken utvecklades och förbättrades var filmindustrin född. Skådespelare syntes på filmduken med ansiktsuttryck och rörelser. Att le på bild blev snabbt socialt accepterat och uppmuntrat. Från tidigt 1900-tal blev det vanligt förekommande att visa olika ansiktsuttryck på bild.

Varför tror du att dina anfäder inte log på bild? Berätta i kommentarsfältet nedan. Vill vill gärna höra dina erfarenheter om ämnet.

Lämna en kommentar

E-post addresen är privat och visas ej

  • svante Julius


    september 24, 2015

    Nä och det kan ju finnas rent social skäl till att man inte log på bild.Det fanns de som inte hade det så bra.Och dels vart det lite av stundens allvar när man skulle fotas.Det var ju inte så vanligt.Svårt att slappna av förmodar jag.Jag kommer ju från en släkt som visserligen har haft det gott ställt.Men även där syns allvaret och blygheten.Har till ock med foton där man visar ilska.Vardagsproblemen ville liksom inte släppa vid en en trevlig stund framför kameran.Även om man ville ställa upp.Ett exempel på Det är Carl Albert Berg(Förebild till Gusten i Hemsöborna.Har sett ett foto där Han står på trappan till stugan på Kymendö.Och man ser att Han är besvärad.Folk var skygga.Där av alla trumpna miner.Inte lätt att för fotografen att få dom att le.

    • Sara


      september 24, 2015

      Tack för din input, Svante. Det uppskattar vi!

      / Sara,
      MyHeritage-teamet.

  • Birgit Söderman


    september 24, 2015

    Jag tror att det berodde på stundens alvar att man blev fotograferad. Det var inte så vanligt bland vanligt folk. De rika hade ju tidigare blivit avmålade men nu kom det något nytt med fotot. Vanligast var nog bröllopsbilder när kameran kom och sedan blev ”vanligt” folk fotade. Min farmor och pappa blev fotograferade ca 1914- Hon satt i en soffa och min far ca 10 år stod bredvid. Min farfar var vanlig bysmed.

  • Björn Corander


    september 27, 2015

    Ännu på 1950-talet var det INTE vanligt att le på ett foto. I mina föräldrars foto-album finns inte en ända bild med leende motiv.
    Även på mina klassfoton från 50-talet har alla allvarliga miner.

  • Irja Wahlberg Gripner


    oktober 1, 2015

    Att fotografera var en högtidsstund. Man skulle uppföra sig med en viss färdighet inför kameran. Med resultat av strama ansiktsdrag och kroppshållning.