Sekretessfrågor för släktforskare

Detta är ett gästinlägg skrivet av den amerikanska släktforskaren Dick Eastman, ett av de kändaste namnen i släktforskningsvärlden. Som en fram- stående släktforskare använder han teknik för att förbättra sin släktforskningsupplevelse.

Släktforskare möter ofta motstridiga krav. Vi vill publicera vår egen släktdata online i hopp om att andra kommer att se den och hitta kopplingar till sin egen släkt. Dessa andra släktforskare kan sedan kontakta oss och vi kan samarbeta för att få våra träd att växa. Problemet i dag är nyhetsartiklar om identitetsstöld, bedrägeri och andra likartade problem. Medan vissa av artiklarna beskriver verkliga hot, publiceras andra mer som ”skrämseltaktik” och förstorar mindre problem och får dem att låta direkt farliga för oss alla. Denna typ av alarmerande artiklar skapar ofta onödig rädsla hos dem som inte förstår skillnaden på mindre och större hot.

Rädslan för identitetsstöld från offentlig släktforskningsdata är ofta irrationell. Tjuvar som ägnar sig åt identitetsstöld hittar ytterst sällan personuppgifter om levande personer på släktforskningssidor. Det vanligaste sättet som tjuvar snor information om dig på är genom att ta din plånbok, inte från en webbplats (källa: de vanligaste orsakerna till identitetsstöld och hur du kan skydda dig – på engelska).

En annan bidragande faktor till att folk är rädda för att publicera släktdata online beror på missförståndet att flera olika lagar är involverad. Till exempel, många personer tror att det finns strikta sekretesslagar om tillgång till släktdata, när sanningen är att det finns väldigt få lagar av det slaget i engelsktalande länder i Nordamerika och Australien. Det finns dock många riktlinjer och enstaka lagar som handlar om särskilda typer av information.

Detta bör inte förväxlas med omfattande begränsningar som upprätthålls av nationella regeringar. Europeiska länder har i allmänhet strängare lagar, men bara för ett land ser något som privat betyder inte det att det måste hållas privat överallt. Med andra ord, ingen lag kan skydda en persons sekretess universellt.

För det första, döda personer har ingen rätt till privatliv. Nästan alla lagar som har med sekretess att göra är begränsade till levand personer. Information om avlidna individer är generellt inte begränsad av lagstiftning. Det gäller då även ättlingar som inte har någon rättighet till att kräva sekretess retroaktivt för sina anfäder.

I USA och Kanada finns det inte några restriktioner om att publicera datum och plats för födelse, äktenskap och liknande fakta online. Sådan fakta är betraktad som allmän egendom och inte privat. Att publicera den typen av information är inte ett intrång på sekretessen i Nordamerika eller i de flesta andra engelsktalande länder. Men i europeiska länder finns det ett flertal restriktioner av det slaget.

En annan intressant twist är att publicera information som hämtats från ett dödsbevis. Beviset fungerar endast som ett juridiskt bindande bevis för att någon har dött och för att stödja fakta om dödsfallet. Sådan fakta inkluderar ofta datum, tid och dödsplats, men kan även avslöja dödsorsak. Detta är juridisk fakta som är certifierad som att vara korrekt.

Annan information som ofta hittas på dödsbevis inkluderar namn på make eller maka, föräldrar eller barn. Ett födelsedatum och plats kan även finnas med. Men, denna kompletterande information kan inte ses som juridiskt stödjande eftersom informationen erbjöds av en sekundär källa och har aldrig verifierats som korrekt.

Sekretessregler kan förväntas när det kommer till hantering av kränkande eller stötande uppgifter. Men även dessa och deras tolkning förändras snabbt. För bara några år sedan kunde publicerad antydan om någons homosexualitet anses som ett intrång på privatlivet och leda till rättegång. Det är svårt att föreställa sig sådana åtgärder i dag. Tack vare Caitlyn (tidigare Bruce) Jenner anses könsbyte inte länge som privat information. Att publicera den typen av information kan vara stötande för vissa av dina släktingar men kommer inte resultera i rättsliga åtgärder. Naturligtvis, regler för ”gott uppförande” går långt utöver de lagstadgade minimikraven.

En annan intressant företeelse är att sekretessregler behandlar privatpersoner och offentliga personer på olika sätt. Genomsnittsmedborgaren kan förvänta sig viss sekretess om hans eller hennes val av medarbetare, medlemskap i klubbar och organisationer eller till och med inkomst. Men politiker, filmstjärnor och liknande offentliga personer kan inte åtnjuta samma grad av sekretess.

OBS: Denna syn på privatlivet  är inte universell. Sverige, Norge och Finland offentliggör sina medborgares inkomstdeklarationer varje år och medborgarna verkar inte bry sig. Personer som lever i dessa länder kan gå online för att ta reda på hur mycket deras grannar, vänner, släktingar och kollegor tjänar. I USA finns det lagar som förbjuder offentliggörande av skatteuppgifter.

Dessa skillnader i nationell lagstiftning skapar ett dilemma för dem som planerar att publicera information på webben. Vilka lagar ska appliceras för en släktforskare i Kanada som skriver in information på en webbplats som har sina servrar i USA, med säkerhetskopieringsservrar i Singapore, som kan läsas av en avlägsen släkting i Australien? Det korta svaret är ett det inte finns några snabba och enkla svar på frågan.

Många  av de onlinebaserade släktforskningstjänsterna (MyHeritage, Family- Search med flera) har riktlinjer som är striktare än lagarna i enskilda länder. Sådana tjänster tillåter oftast inte publicering av namn och andra personuppgifter om levande personer, även om lagarna i många länder tillåter offentliggörandet av den typen av information.

För att sammanfatta,  släktforskare borde inte oroa sig så mycket om sekretess- lagar, utan snarare låta sig styras av sunt förnuft och respektera sin släkts önskemål. Bara för att Caitlyn Jenner var öppen med sitt könsbyte betyder inte det att du kan vara lika öppen om din kusin gör en liknande ingrepp. Den mest försiktiga släktforskaren som hoppas på att få ut mer information från släktingar i framtiden borde inte skrämma bort dem genom att dela information som de föredrar att hålla privat. Lagligt, eller inte, en släktforskare borde alltid respektera andras rättigheter och önskemål.