Så lär du dig läsa gamla handstilar

När blir det svårt att läsa gamla handstilar tycker du? Min mormor sa en gång till mig att hon släktforskade fram till att hon inte längre kunde läsa vad som stod i kyrkböckerna. Vi når alla den punkten förr eller senare. Att försöka läsa gamla handstilar i olika originaldokument kan kännas som en stor utmaning. Dagens inlägg har skrivits för att ge dig information och råd om hur du lär dig läsa gamla handstilar.

Bildkälla: alejandroescamilla.com CC0 1.0
Bildkälla: alejandroescamilla.com CC0 1.0

Till en början kan det vara lätt att tro att det bara finns en typ av handstil som endast skiftar från person till person. Men så är inte fallet. Bokstäver kan skilja sig åt beroende om de är tryckta eller handskrivna. Stora och små bokstäver kan även markant skilja sig åt. Den stil vi möter i dokument från 1600- och 1700-tal är hämtad från den tyska handstilen (nygotisk stil). Den nygotiska stilen höll sig kvar ända in på 1800-talet i Sverige, men byttes med tiden ut mot den mer lättlästa latinska stilen. Den latinska stilen kan skrivas på präntas (med fristående bokstäver) eller kursivt (med sammanbundna bokstäver).

Stavning

Skrivstil är inte det enda som kan skapa vånda för en släktforskare. Då våra anfäder skrevs in i kyrkoböcker och andra handlingar av andra än dem själva är det inte allt för ovanligt att stavningen på en persons namn skiljer sig åt i varje handling. För ett ovant öga är den naturliga reaktionen att anta att det inte är samma person som man hittat i den tidigare handlingen, eftersom namnet där stavades på ett annat sätt. Och det är lätt att man fortsätter att leta utan insikten om att det faktiskt är samma person.

Anledningen till att det ser ut så här i våra kyrkböcker och i andra handlingar beror på att inte alltid har funnits tydliga stavningsnormer och att skrivkunnigheten inte alltid har varit lika hög som den är nu förtiden. Ett tips är alltså att inte låta sig bli osäker om man hittar olika stavningsvarianter av samma namn. Stämmer alla uppgifter förutom stavningen på ett namn, har du med största sannolikhet hittat rätt.

Allt som är skrivet i olika källor är ju skrivet utifrån den egna tidens skrivstil och regler. Dessa har förändrats med tiden och skrevs inte med åtanke för oss släktforskare att senare beskåda. Tänker på dagen sms och liknande som vi efterlämnar oss fyllda av förkortningar och annan svårtolkad text.

I din egen forskning är det att rekommendera att du väljer en namnstavning på en person och håller dig till den konsekvent. Det underlättar på flera sätt. Till exempel om du ska gå tillbaka och göra en sökning bland dina rötter. Det är även enklare om du ska samarbeta med andra släktforskare.

Andra hinder, men även möjlighet till utveckling, är att ta sig tid att förstå sig på gammalstavning. Föråldrade ord och uttrycksformuleringar är andra utmaningar. Många gånger kan det hjälpa att försöka läsa orden fonetiskt snarare än ordagrant. Det kan kännas lite ovant i början men med tiden blir det en naturlig del av släktforskningen.

Fortsätt vidare på egen hand

Det finns mycket hjälp att hitta på nätet. I min egen forskning har jag använt mig av följande sajter:

Ett tips är att låna eller köpa en bok och använda den som stöd. Här är några förslag på böcker:

  • Läsebok för släktforskare lär dig läsa gammal handstil. Skriven av Henrik Anderö Elisabeth och Thorsell.
  • Släktforskarnas Årsbok 2013. Redaktör Håkan Skogsjö.

Vi hoppas att denna text har gett dig tips på hur du kan lära du dig att läsa gamla handstilar. Har du något eget tips på hur man tyder gammal handstil? Skriv det gärna i kommentarsfältet nedan eller på vår Facebooksida.

Källor: Läsebok för släktforskare lär dig tyda och läsa gammal handstil.

Lämna en kommentar

E-post addresen är privat och visas ej

  • Katrin


    mars 17, 2014

    Bra artikel. Man ska inte ge sig även om skriften kan vara svårtolkad. Övning ger också färdighet. Det är jättebra att be andra titta på texten man själv har svårt att tyda, ibland blir man blind och låser sig vid son egen (felaktiga) tolkning. Någon annan som ser med friska ögon kan kanske se och tolka på ett annat sätt och vips har man kommit vidare!

  • Inga-Britt Bernström


    mars 22, 2014

    I min släktforskarförening (Tjusts slsäktforskarförening) har vi kurser i att läsa gammal stil. Det är jättebra att vara en liten grupp som hjälps åt att läsa t ex bouppteckningar eller gamla domar. Vi visar bilden på stor bild på väggen och så hjälps vi åt att läsa. Mycket bra. Jag har lärt mig mycket och klarar av det som förut syntes omöjligt att tyda.

  • Monica


    mars 22, 2014

    Man lär sig ofta att känna igen handstilen hos en viss präst om man forskat ett tag i samma församling. Det är alltså klokt att gå med i forskarföreningen på den orten. Då får man ett kontaktnät som är van att läsa just den handstilen.

  • Gunnel Beljestrand-Jonsson


    april 1, 2014

    Själv är jag indexerare åt FamilySearch vilket är fantastiskt lärorikt (och roligt).
    Kom till en punkt i släktforskningen där jag insåg att jag var tvungen att träna på tydningen av ord.
    F n jobbar jag med kyrkböckerna i Uppsala 1700-1860. Olika böcker med olika skrivstilar.Tyder dem och skriver in i formulär.
    För mig – verkligen nyttigt!

  • Jan-Evert


    april 10, 2014

    ◦Läsebok för släktforskare lär dig tyda och läsa gammal handstil. Skriven av Henrik Anderö Elisabeth och Thorsell.

    Håller denna bok i min hand just nu!
    Författarna är: Henrik Anderö & Elisabeth Thorsell.
    ICA BOKFÖRLAG
    ISBN 91-534-2491-3

    Huvuddelen av kapitlen är Stil- och Läsövningar.

    Har lånat den på bilioteket men jag får nog fösöka skaffa ett eget ex. för att hinna med att läsa ”ÖVA” den.

  • ann liljegren


    april 13, 2014

    Jag har varit med mormor någon gång och sett när hon släktforskade på biblioteket med appatat.
    Det var svårtydligt.

  • Janse


    september 21, 2015

    Många gånger kan det vara till hjälp att läsa några notiser före och efter din notis. Jag hade en omöjlig formulering i födde som liknade noie. När jag kollade de andra födda såg jag att uttrycket alltid stod före dopnamnet. Slutsats: det är en förkortning av latinets nomine, alltså dopnamnet.