Användarsaga: Från Foto till Fynd

Vår användare Inge Lejde söker inte bara i sin egen släkthistoria men har även sökt i sin frus. Detta är berättelsen om hur ett glömt namn blev en extra speciell pusselbit i Inges frus släktträd.

När Inge och Iris fann spår av Iris mormors bror, Emel, var det en jakt de sattsade fullt på.

Emel Nelson från Fagerhult i Kristdala och Tuna i Grösstorp.
-Av Inge Ledje

En enskild emigrants öde är kanske inte av så stort intresse för massmedian, men det kan vara en stor händelse i en individs liv. När man kan följa en förfäders liv och finna deras sista viloplats är vägen ditt så spännande och resultatet så tillfredsställande att andra kanske också påverkas att söka sina egna rötter, även på andra sidan Atlanten.

Emel f 21/12 1888 är yngre bror till min hustru Iris mormor, Hanna. Emel och Hanna hade ytterligare två systrar.  Alla födda på Fagerhult/Hundekulla i Kristdala. Deras far var den ende bland 8 syskon som blev kvar i Sverige när familjen 1858 emigrerade till USA.

1896 köpte Emels far Grösstorp i Tuna. Familjen flyttade och vi är ännu några som minns hur Hanna beskrev flyttningen mellan de båda gårdarna. Man gick till fots med alla djuren som kunde gå. Fagerhult såldes. Något som släkten i USA inte uppskattade. Emel var då 8 år.

Som var vanligt på tiden fick barnen tidigt börja hjälpa till med allehanda göromål på gården. Den 29 juni 1901 fick Emel sitt slutbetyg från Tuna Mellersta Folkskola i Flohult. Han fick mediokra betyg utom i slöjd, där han får Med Beröm Godkänd.

Emel tröttnat på slitet i Grösstorp, som han beskriver som en plats där solen aldrig går ner, d.v.s. att arbetsdagen aldrig tog slut. I 1905 begav han sig till Oskarshamn för att ta hyra på en båt. Föräldrarna skickade en släkting efter honom men lyckades inte övertala honom att komma hem igen. Istället mönstrade han på ett barkskepp ”Active” som jungman den 4 april 1905.

Uppgifterna fann vi i hans sjömansbok. Han fick en månadshyra på 22 kronor som höjdes till 26 under färden till England och tillbaka. Den 31 oktober mönstrade han av och fick ett gott Afmönstringsbetyg av befälhavaren C.J. Lundquist.

Emel tog sig därefter till Amerika. Av några få efterlämnade brev vet vi att han arbetade i Kanada med timmerhuggning och bro- och dammbyggen, bl.a. i Brittish Columbia.

Emel besökte Sverige någon gång på 1920-talet. Ingen visste att han skulle komma och när hans syster Hanna fick se honom kände hon inte igen honom.

Han återvände till Amerika och det finns några få brev bevarade. Han hamnade så småningom i Kansas där han hälsade på hos sin farbror och arbetar i jordbruket.
Kontakten med släkten i Sverige upphör i stort och han blir ”satt åt sidan” när resten av familjen, både i Sverige och USA kartläggs noggrannt.

Så hände det som säkert hänt många. Vi började sortera gamla fotografier och där fanns ett med en söt liten flicka. Mabel Dona Mae, Emils dotter, stod det.

Då började funderingarna på om vi hade ganska nära släktingar levande på den här linjen. Jag satte in ett eftersök på ”Anbytarforum”. Det enda svar jag fick var från Bo Nordenfors. Han rekommenderade mig att försöka med följande adressen: http://www.raogk.org/.

Det är en organisation med frivilliga i hela USA, som jobbar i likhet med anbytarforum utan eget vinstintresse. Medarbetarna är organiserade i stater och inom varje stat på county. Det enda som man får ta betalt för är direkta kostnader, t.ex. bensinpengar.

Nästan samtidigt hade Iris kusin Gunnar fått kontakt med en avlägsen släktforskande släkting i Florida. Det gjorde det intressant att plocka fram kortet på dottern för att sända en kopia. Då först upptäcker vi att det på kortet står ”Hannas bror Emils Dotter Portland Oregon”.

Hannas bror Emils Dotter Portland Oregon

Med den uppgiften som bakgrund kan vår släktforskande släkting i Florida hitta Emil i 1920 år folkbokföring. Själv får jag underlag för att gå in på ovanstående mejl-adress och se om det finns någon i Portland som kan hjälpa till och på ett par dar har vi fått svar och uppgift om när både Emel och hans hustru dog. Vart den lilla Mabel tog vägen vet vi däremot inte. I Emels dödsannons står det att han närmast sörjs av tre systrar i Sverige.

När Gunnar får reda på att Emel är begravd i Portland så är han snabb med att ta kontakt med en bekant som bor där. Det resulterar i att vi snabbt får nytagna fotografier på både gravstenarna och kyrkogården.

Under tiden har vi fått reda på mycket interessanta nya uppgifter, till exempel att Emel tjänstgjorde som wagoner i USA:s arme, och var över i Europa under 1:a världskriget.

Vi har fått reda på var Emel till slut hamnade. Det var naturligtvis en besvikelse att vi inte vet vart Mabel tog vägen, men ur släktforskningssynpunkt var det några intressanta och spännande dagar.

Om du också vill ta chansen och göra livsförendrande upptäcketer besök www.myheritage.se