Biologiskt minne – vi ärver mer än vi tror

Kommentarer

Visste du att de traumatiska erfarenheter våra förfäder genomlevt kan påverka våra barns gener?

Förfaderssyndromet och genetiska minnen kan även vara inblandade i fallet med fobier, som kan baseras på nedärvda erfarenheter.

Fakultetet vid McGill University i Montreal ställde en fråga om detta, om de som genomlevde en av de värsta naturkatastroferna i Kanadas historia, isstormen i Quebec under januari 1998 då folk blev utan elektricitet i flera veckor. Situationen var mycket kaotisk.
Forskarna studerade 176 kvinnor som var gravida vid tidpunkten för stormen eller som blev gravida strax efter, och bedömde graden av svårigheter de hade upplevt (dagar utan elektricitet, tid i ett härbärge, skador på sina hem) samt deras personliga känslor av ångest. Tretton år senare analyserade de blodkroppar från 36 av de barn som föddes till dessa mödrar och fann kemiska förändringar. De jämförde dessa resultat med 34 av samma barn testade åtta år tidigare för att hitta förändringar. Resultatet var att de kemiska förändringarna kunde kopplas till den grad av prenatala svårigheter som rapporterats av mödrarna året innan.
Forskarna hävdar att resultaten erbjuder det första mänskliga beviset som stöder slutsatsen att bestående prenatal stress resulterar i breda och funktionellt organiserade DNA-signaturer.

För en förklaring av dessa ”on and off switches” https://www.wired.com/2015/03/fat-sick-blame-grandparents-bad-habits/

Indigenous Institute for Knowledge and Development vid Universitetet i Albuquerque, New Mexico, beskriver historiskt trauma som något som hänvisar till effekten av minnen, fakta, berättelser, bilder, platser, omständigheter, återupplevandet av traumatiska historiska händelser och utlösningen av känslomässig och fysisk stress.

Överföringen av trauma från en generation till nästa har för det mesta setts som något som grundar sig på minnen av händelser, där minnet har gått i arv från en generation till nästa i den naturliga ramen för familje- och samhällsvärden och vanor, inklusive berättande, gemensamma erfarenheter, traditioner, och specifika historiska händelser. Men även om denna delning har en stor roll i traumarespons i de yngre generationerna, kan det inte helt förklara varför individer som inte är en del av denna delning av minne och händelser, kan visa tecken på historiska trauman (dvs. hjälplöshet, apati, avskildhet och alienation från sina samhällen).

Andra studier har visat sådana indikationer hos indianer och inom familjer som drabbats av Förintelsen, och hos svarta amerikaner. Stressfaktorer kan inkludera svält, stress, toxiner och utsatthet.
Den första forskningen på överlevande från Förintelsen genomfördes av professor emeritus (Universitetet i Nice, Frankrike) Anne Ancelin Schützenberger. Hennes bok, “The Ancestor Syndrome: Transgenerational Psychotherapy and the Hidden Links in the Family Tree” (Routledge, London/ New York, 1998), visar att vi bara är länkar i en kedja av generationer, och att vi kanske inte har något val i att uppleva den eftereffekt av de trauman våra förfäder genomgått.
Schutzenberger arbetade med överlevande från Förintelsen och visade att det trauma de lidit fördes vidare till deras barn och att en persons livserfarenhet kan påverka kommande generationer.
Senare genomförde Mount Sinai Hospital (New York) en genetisk studie på 32 judiska män och kvinnor som varit i koncentrationsläger, upplevt tortyr eller som hade tvingats gömma sig under andra världskriget. Generna från deras barn, som var kända för att ha en ökad stresstörning, jämfördes med judiska familjer som bodde utanför Europa under kriget.
Forskaren Rachel Yehuda kommenterade: ”Genförändringar hos barnen kunde endast tillskrivas föräldrarnas upplevelser under Förintelsen”. Hon säger att hennes studie ger den första demonstrationen av överföring av hur prebefruktningspänningseffekter resulterar i epigenetiska förändringar hos både föräldrar och barn.
Även om betydelsen av förintelsens överlevnad på nästa generation har studerats under många år, har utmaningen varit att bevisa att dessa generationseffekter inte bara förmedlas genom sociala influenser från föräldrar eller vanliga genetiska arv.

Vid ett intressant experiment på möss vid Emory University (Atlanta, Georgia) parades doften av körsbärsblommor med en liten elektrisk stöt. Så småningom rös mössen vid lukten utan chocken. Mössens avkomma hade samma rädsla för doften, utan att de hade utsatts för samma erfarenhet. Deras hjärnor hade ett ökat antal luktreceptorer för körsbärsblomman. Detta visar att de hade ärvt sammankopplingen av doften med rädslan för stöt. I en annan studie användes sötmandlar med samma resultat. Forskarna var överens om att denna genetiska förändring i mössens DNA kan överleva i minst fyra generationer.

Vid den tiden ansågs det att detta skulle vara omöjligt att vetenskapligt bevisa. Emellertid har senare försök visat att det är möjligt.

Doreen Carvajal, en före detta New York Times reporter, har undersökt sina anor och släktforskat i många år och är fascinerad av tanken att generationer förmedlar särskilda överlevnadsfärdigheter och en omedveten känsla av identitet.

Under 1990-talet arbetade psykoterapeut Dina Wardi från Jerusalem, med barn av förintelseöverlevande och utvecklade teorin om att överlevande föräldrar ofta tillskriver vissa barn rollen som ”minnesljus”, att fungera som en länk som  bevarar det förflutna in i framtiden. Barn av överlevande som aktivt kämpade mot nazisterna, hade en tvångsmässig strävan att prestera.

En ytterligare variant på detta område erbjuds av en Wisconsin psykiater, Dr Darold A. Treffert, som underhåller ett register över cirka 300 ”savants”, som genom en huvudskada eller andra tillstånd förvärvat kunskaper de aldrig lärt sig. Han hävdar att det är möjligt att färdigheterna inom musik, matematik, konst och kalenderberäkning, funnits begravda djupt i deras hjärnor. Han kallar det genetiskt minne eller ”fabriksinstallerade program”, en enorm reservoar av vilande kunskap som kan uppstå när en skadad hjärna omkopplar sig för att återhämta sig efter en skada.
Han säger att det enda sättet för kunskapen att finnas är genom genetisk överföring.

En ny bok, ”Evolving Ourselves”, av Juan Enriquez och Steve Gullans (Penguin Random House, 2015) anger att vid befruktningen lyssnar våra barnbarn till avlägsna berättelser och ibland för de dem vidare.

Känner din familj att de har en koppling till det förflutna genom erfarenheterna från förfäder? Dela dina kommentarer nedan.

Lämna en kommentar

E-post addresen är privat och visas ej