Efter att ha sökt i 70 år, hittade jag min morfars bror

Detta inlägg är skrivet av den nyaste medlemmen i vårt MyHeritage-team, Jess.

För ett år sedan förändrades hela mitt liv. Jag fann en familjemedlem som vi aldrig trodde att vi skulle hitta. Jag hittade min morfars bror, som vi förlorade i förintelsen.

Min morfar var min hjälte. Ända sedan jag var väldigt ung, dyrkade jag honom. Jag har många minnen av honom, minnen som är etsade i själen, och jag bär med mig dessa minnen överallt. Jag kommer ihåg när vi cyklade tillsammans, när vi skämtade om magiska röda kor och när han berättade om  ”Flopsy, Mopsy och Cottontail.” Men mest av allt, minns jag de bläckiga blåa siffrorna på hans arm.

Min morfar och jag

”Morfar, varför har du siffror på armen?”
”Jag var i förintelsen.”
”Vad är en förintelse?”
”Onda människor dödade min mor, min far och min syster, och jag förlorade min bror.”
”Varför?”
”Därför att vi var judar.”
”Hur förlorade du din bror?”
”Han flydde till Ryssland under kriget, och jag lyckades aldrig hitta honom. Jag har letat efter honom överallt, i många år, men jag vet inte vad som hände med honom. ”

Min morfar brukade dölja sina tårar under dessa samtal, men när jag blev äldre öppnade han upp sig för mig mer och mer, och hans 90-åriga isblå ögon blev tårfyllda, som om han var en ung man igen, och upplevde skräcken för första gången.

Tatueringen från Auschwitz på min morfars arm

Min morfar tillbringade hela sin livstid med att försöka hitta sin bror. Han växte upp i Piotrków Trybunalski i Polen med två föräldrar (Idel och Malka Ruchel Belzycki), en syster Gitel och en bror Chaim. Alla tre syskon var i 20-årsåldern när kriget bröt ut och de gick alla mot olika öden.

Chaim flydde från Piotrków Trybunalski-gettot 1939 och åkte till Ryssland. 1941 dog min farfars syster av tuberkulos, i gettot, och år 1942 deporterades min morfars föräldrar och de mördades i det nazistiska dödslägret Treblinka.

Min morfar skickades till många olika koncentrationsläger under förintelsen, inklusive Auschwitz och Mauthausen. Han led obeskrivligt, men på något sätt överlevde han, och han gjorde det till sitt livs uppgift att hitta sin bror. Allt han önskade var att återförenas med brodern och att få veta vad som hade hänt med honom.

Vi har lådor fulla med brev hemma hos oss, brev från våra sökningar efter Chaim. Varje år fick vi samma svar – Chaim hade inte hittats och troligen hade han inte överlevt kriget.

Förra året tog jag över sökningen. Jag använde mig av sociala medier och internet för att få reda på så mycket som möjligt om Chaim. Efter bara 10 dagars sökande på nätet hittade jag min morfars brors son, Evgeny!

Jag hade ett e-mail i min inkorg som förändrade livet. En kvinna skrev till mig att hon hade läst mitt inlägg om Chaim, och hon trodde att hon hade hittat en av Chaims söner på Sakhalin Island, Ryssland. Mannen i fråga, Evgeny, sa att all information stämde in på hans far. Vi planerade att chatta med Evgeny på Skype den kvällen. Vi förberedde oss med frågor som vi ville ställa, frågor som endast Chaims son skulle kunna svara på.

Min mamma, mina tre systrar och jag, trängde ihop oss i min mammas säng och så väntade vi på att Evgeny skulle komma online på Skype.

”Hej Jessica! Jag ska inte beskriva de känslor jag har just nu, då de är obeskrivliga. Jag skickar bara ett fotografi på min far. Ser du några likheter? ”

Min morfar (vänster) och hans bror Chaim (höger)

Han skickade en bild på sin far och min mamma skrek till och ramlade ner på golvet. Chaim var en exakt kopia av min morfar. Hon brast ut i tårar. Det var hennes dröm, att få se en bild på sin farbror och hon kunde nästan inte tro att det var sant, att hon talade med sin kusin i första led.

”Vi är alla så glada att vi gråter!”

Evgeny; ”Jag har också tårar i ögonen och en klump i halsen.”

Vi bestämde en tid till nästa morgon, då vi skulle video-chatta. Det blev en sömnlös natt. Vad drömmer man om natten innan man ska träffa sin förlorade familj? Nästa morgon talade vi i 2 timmar och utbytte tårar, skratt, fotografier och berättelser.

Sedan den stunden, då vi hittade varandra, har det inte gått en dag utan att vi har talats vid, trots språkbarriären. Tack och lov för Google Translate!

Evgeny och jag skapade släktträd på MyHeritage så att vi skulle kunna visa varandra våra familjer. Vi hade båda mycket att upptäcka och vi hade många nya släktingar att träffa! MyHeritage var ett värdefullt verktyg för oss, då vi kunde dela våra släktträd på våra egna språk och var och en av oss kunde förstå hur alla var relaterade.

Ett par månader efter vår upptäckt kom Evgenys dotter, Yulia och hans barnbarn, Anna, från Ryssland för att besöka oss i New Jersey. Vi `klickade` på en gång. Jag antar att man kan säga att det ligger i vårt DNA.

Evgeny, Yulia och Anna

Trots att vi knappt kände varandra, kände vi oss direkt som en familj som delade samma humor och hade samma syn på livet. Några månader senare träffade vi Evgeny för första gången.

I samma sekund som min mamma såg honom på flygplatsen, sprang hon upp till honom och grät i hans armar. De båda snyftade, med fyllda men även brustna hjärtan.

Att finna varandra har varit det lyckligaste ögonblicket i våra liv, men det har också varit det sorgligaste.

Tyvärr dog min morfar och hans bror Chaim många år innan vi fann varandra. De båda hade letat efter varandra, hela livet, utan att veta att den andra fortfarande levde. De levde parallella liv och visste aldrig om det, men hoppades alltid att de en dag skulle återförenas.

Trots att deras dröm inte blev förverkligad under deras livstid, blev den förverkligad genom deras barn och barnbarn. Mot alla odds, hittade vi efter mer än 70 års sökning, vår familj som vi förlorade i förintelsen.

Under det senaste året kom vi Evgeny och hans familj mycket nära.

Evgeny och jag

Med ett brustet hjärta skriver jag att Evgeny gick bort för några månader sedan. Jag är så tacksam att jag hade ett år på mig att verkligen lära känna och älska honom. Det var chockerande att hitta honom och nu chockerande att förlora honom.

Hans bortgång gör det ännu viktigare för oss att hålla våra familjeband levande, speciellt för kommande generationer. Kärleken min morfar gav oss alla, ledde oss till att hitta hans bror och fylla den tomhet som min familj har upplevt i årtionden. Våra liv har förändrats för alltid.

Denna upptäckt förändrade inte bara mitt liv, den förändrade också min karriär. Jag är så stolt över att arbeta för MyHeritage, ett företag som hjälper familjer att upptäcka sin släkthistoria, hitta nya släktingar och lära sig mer om sitt DNA och var man härstammar ifrån.

 

Lämna en kommentar

E-post addresen är privat och visas ej