Varför log inte dina förfäder på bild?

Kommentarer

Våra minnen av våra förfäder kommer från bilder som vi har sett på dem. Bilderna ger små glimtar in i deras värld och för dem tillbaka till livet igen för en stund. Om de bevaras ordentligt erbjuder de bestående intryck för framtida generationer. Vi som släktforskar hittar många sådana skatter i vår sökning efter vårt ursprung.

Genom MyHeritages nya funktioner Bildförbättrare och MyHeritage In Color™ kan man nu se släktbilder i helt nytt ljus. Ansikten blir skarpa och ansiktsdrag blir plötsligt klara och tydliga. Om man dessutom lägger till färg så blir det en helt ny upplevelse.

Ett fotografi som har förbättrats och färglagts med MyHeritage Bildförbättrare och In Color

Men när man tittar på gamla bilder på våra förfäder är det lätt att man börjar fundera på vad de tänkte på då fotografierna togs. Deras tvetydiga uttryck får en att undra. Var de glada? Eller var de olyckliga? De ser alltid så seriösa ut, på gränsen till arga, på den tidens bilder. Till skillnad från idag då man förväntas och vill se glad och lycklig ut på de många foton vi tar på familj, vänner och på oss själva.

Gustaf Fröding och hans sköterska Signe Trotzig i Gröndals park i augusti 1910, strax före hans 50-årsdag

Det är extremt ovanligt att hitta foton från 1800-talet och tidiga 1900-talet, där personerna ler eller visar några som helst känslor. Så vad är anledningen till deras allvarsamma stirrande?
Det har vi tagit reda på.

; familjen Petter Buskas hamnar i Argentina. Petter Buskas ämnade att resa till Regina i Kanada, men på grund av språkproblem i Italien hamnar han i Argentina.
Fotografi av en familj från 1911
Två flickor, ca 1856-1900 Jämförelsebild före och efter förbättring och färgläggning

Här är ett par skäl till varför de inte log på bild:

Dåliga tänder
En teori är att människor på den tiden inte log på bild för att deras tänder inte var speciellt vita. Tandvård var inte allmänt tillgängligt, och tandhygien var inte högprioriterat. Många saknade tänder som lämnade gluggar i deras munnar, ett gott skäl nog att inte le.

Att fotograferas var ovanligt och dyrt
Personer som hade turen att bli fotograferade visste att det var en viktig händelse och att det kanske bara skulle hända en gång i deras liv. För dem var en fotografering likvärdig med få sitt porträtt avmålat.

Lång exponeringstid
Fotografering förr i tiden kunde ha ganska lång exponeringstid. Det kunde ta upp till hela 15 minuter att ta ett enda foto. För att minska rörligheten höll folk en specifik pose utan att le. Men, på bara ett par år, förbättrades fotograferingstekniken och exponeringstiden blev avsevärt kortare.

I takt med att filmtekniken utvecklades och förbättrades föddes filmindustrin. Skådespelare syntes på filmduken med ansiktsuttryck och rörelser. Att le på bild blev snabbt socialt accepterat och uppmuntrat. Från tidigt 1900-tal blev det vanligt förekommande att visa olika ansiktsuttryck på bild.

Varför tror du att dina förfäder inte log på bild? Berätta i kommentarsfältet nedan. Vill vill gärna höra dina erfarenheter om ämnet.

Lämna en kommentar

E-post addresen är privat och visas ej