Det fanns bara jag… nu finns det ett vi – en återföreningsberättelse mellan Tyskland och Sverige

Det fanns bara jag… nu finns det ett vi – en återföreningsberättelse mellan Tyskland och Sverige

Esther D, 52, från Tyskland har letat efter sin biologiska far sedan hon var ung tonåring. När hon tog ett DNA-test med MyHeritage fick hon inte bara reda på vem hennes far var – hon upptäckte också 6 halvsyskon. Här är hennes berättelse:

Tänk dig att du är 4 år och undrar varför dina föräldrar adopterade bort dig.

Jag växte upp och kände mig alltid annorlunda och undrade var min mörka hud kom ifrån. På dagis frågade de andra barnen mig varför jag var brun när mina föräldrar inte var det. Det var inte bara mitt utseende: min personlighet var också annorlunda än mina föräldrars. Jag hade en annan inställning till livet, ett annat temperament, en annan känsla.

Vem var min mamma? Vem var min pappa? Varför ville de inte ha mig? Vad hade jag gjort för fel för att de inte skulle vilja behålla mig? Det fanns så många frågor – frågor som fick mig att tvivla på mig själv under hela mitt liv.

1982, när jag var 13 år, gav min adoptivmamma mig mina adoptionsdokument och födelsebevis. Hon sa till mig att jag kunde göra vad jag ville med dem. Från och med det ögonblicket var jag fast besluten att hitta min biologiska familj.

Det var inte så svårt att hitta min mamma, eftersom det hade varit ett misstag i födelsebeviset: det skulle egentligen inte nämna hennes namn och adress, men det gjorde det. Jag kontaktade henne när jag var 17 och förstod snabbt att hon inte var en färgad människa. Hon vägrade att berätta om vem som var min far. ”Du förtjänar inte att veta”, sa hon.

Mannen i fotot

Några år senare, när jag var 24, besökte jag min biologiska mormor. Jag hittade min mors dagbok, och där, undangömt mellan sidorna, fanns ett svartvitt foto av en svart man. Det stod på baksidan: ”Billy Kaot – Düsseldorf – 68.”

Jag förstod på en gång att detta var min far. Jag tog fotot och sidorna från dagboken med adresser till mina mammas vänner och gick.

Min sökning var dock långt ifrån över: det skulle ta ytterligare 38 år att lösa mysteriet om min fars identitet.

En av min mammas vänner berättade för mig att min mamma hade varit galet kär i en svart musiker och följde honom var han än spelade. Jag ringde gamla taxibolag som arbetade i Düsseldorf under slutet av 60-talet, samt klubbar där han kunde ha spelat på. Jag anställde detektivbyråer för att hjälpa mig. Men det fanns inget spår av någon Billy Kaot. Jag fick veta under sökningen att de flesta svarta män då kallades Billy i Tyskland, och detta gjorde det inte lättare. Jag hade inga spår eller ledtrådar och bestämde mig för att vända mig till media. De publicerade min berättelse i tidningarna och i nyheterna, men forfarande visste ingen vem Billy Kaot var.

Min sökning genomfördes i vågor. Ibland skulle känslan av hopp stiga och jag skulle försöka göra mer framsteg, men så tappade jag hoppet och övergav sökandet. Jag började acceptera att jag inte skulle få veta vem min far var, och att det som helt klart var källan till min musikaliska och konstnärliga sida skulle förbli ett mysterium. Jag började acceptera att jag aldrig skulle få reda på mina rötter. Jag accepterade att känslan av att vara ensam skulle stanna hos mig, för alltid. Jag accepterade att det bara fanns jag.

Ett nytt kapitel i min sökning

En dag, mot slutet av 2019, tittade jag på TV och såg något om DNA i en reklam. Det fångade min uppmärksamhet och jag lyckades spola tillbaka för att se det igen. Det var en reklamfilm för MyHeritage. Jag tänkte, kanske det här kunde vara något.

Jag letade genast upp företaget och började jämföra det med andra DNA-testleverantörer, men i slutändan kände jag mig mest bekväm med att gå framåt med MyHeritage. Jag började bygga ett släktträd, tecknade abonnemang så att jag skulle få tillgång till alla funktioner på plattformen och köpte ett DNA-kit. Ett nytt kapitel i min sökning hade börjat.

Jag fick mitt resultat i juni 2020 och var fast besluten att använda allt i min makt för att hitta min familj. Jag hade bara en 2,3% matchning med en färgad person: en ung kvinna i 30-årsåldern från Belgien. Kunde detta vara en ledtråd? Genom att studera de olika funktionerna lärde jag mig att funktionen AutoGruppering kan hjälpa mig. AutoGruppering är ett genetiskt släktforskningsverktyg som grupperar DNA-matchningar som sannolikt härstammar från gemensamma förfäder i ett visuellt diagram.

Den enda personen som inte inkluderades i mitt AutoGrupperings-diagram var den unga kvinnan från Belgien.

Eftersom hon var min enda ledtråd bestämde jag mig för att kontakta henne via MyHeritages meddelandesystem. Senare gick vi vidare till Facebook, och jag skickade henne bilden av min far. Jag frågade henne om hon kunde fråga sin mamma eller mormor om de visste vem den här mannen var.

Mamman visste.

Upptäckten

Billy Kaots riktiga namn var Raphaël Alingabo. Han föddes i Kinshasa, Demokratiska republiken Kongo. Han var en musiker som tillbringade flera år i Europa under slutet av 60- och 70-talet. Tyvärr hade han gått bort år 2017, men det fanns något oväntat som avslöjades för mig: Jag hade tydligen 6 halvsyskon.

Mitt hjärta klappade extra hårt och från det ögonblicket har mitt liv inte varit detsamma. Jag utvecklade en relation med några av dem på Facebook och via telefon. Jag träffade äntligen min halvsyster Linda från Sverige, här i Tyskland för ett par månader sedan, eftersom COVID-19 inte tillät oss att träffas tidigare. Jag bad henne göra ett DNA-test för att bekräfta vårt förhållande. Nästa gång vi träffades, som var i början av juni 2021, var resultatet klart. Jag var jätterädd för att jag skulle ha haft fel – men hon var en 26,6% matchning. Hon var min halvsyster.

Vi är 7 halvsyskon från olika mödrar. Jag hade alltid misstänkt att min konstnärliga sida kom från min far, och nu är jag helt övertygad om att så är fallet – vi alla ärvde den konstnärliga genen från honom. Vi alla antingen sjunger, skapar musik, dansar eller målar. Vi är så olika, men ändå så lika. Jag känner äntligen att jag är en del av något bortom mig själv.

Återföreningen

Nyligen fick jag äntligen möjlighet att träffa en av mina systrar. Det var en otrolig och livsförändrande upplevelse. Vi gick igenom våra DNA-resultat tillsammans och pratade om våra gemensamma intressen. Mitt liv kommer aldrig att bli detsamma.

MyHeritage hjälpte mig inte bara på min resa, utan gjorde också att min innerligaste önskan blev verklighet.

Då var det bara jag; nu finns det ett vi.

Tack, MyHeritage.