70 000 krigsbarn sändes till Sverige

Under andra världskriget tog Sverige emot över 70 000 finska krigsbarn. Många av de barn som kom till Sverige rotade sig hos sina nya familjer och det blev svårt att återvända när kriget var över.
Har du finska anor? Nu kan du ta reda på det! Beställ ett DNA-test hos MyHeritage!

Finska vinterkriget – krigsbarn

När Sovjetunionen överföll Finland 1939 blev det starten på vinterkriget – en händelse som även skakade Sverige. Flygbomber föll över Finland och männen stred vid fronten i de snöiga skogarna. Men de finska soldaterna var vana vid skogen och kylan, dessutom var de duktiga skidåkare. De anföll från alla håll och ryssarna slogs tillbaka med stora förluster. Kriget drabbade många familjer hårt, framförallt i de östra delarna av Finland. 

Under det finska vinterkriget 1939-1940 beslöt Sverige att ta emot finska krigsbarn

Även om Sverige förklarade sig ”icke krigförande” skickades vapen och en frivillig militär styrka på 8 000 man. Sveriges paroll var ”Finlands sak är vår”, och det var utrikesminister Sandlers hustru Maja som kläckte idén att ta hand om finska krigsbarn. Under krigets första vecka bildades organisationen Centrala Finlandshjälpen som ordnande en evakuering av barn från Finland till Sverige redan i december 1939. 

Svårt beslut för mammorna

Syftet med transporterna var att skydda barnen från krigshändelserna och ge dem en möjlighet att återhämta sig fysiskt. Men det fanns även politiska skäl. Barnen användes för att överbrygga politiska spänningar som uppstod mellan Finland och Sverige. Den svenska neutraliteten förhindrade svenska regeringen att ge Finland ordentlig militär hjälp och kritik mot Sverige växte sig allt starkare. 

Mammorna lämnades ensamma med barnen. På grund av missväxt under de kalla krigsåren blev det ont om livsmedel. Att skicka iväg sina barn till Sverige var en utväg för de fattigaste. Stora familjer kunde sända iväg två eller flera barn för att syskonen skulle ha sällskap av varandra. Många mammor vägrade, en del tvekade in i det sista och vissa ångrade sig när barnen åkt. 

70 000 finska krigsbarn evakuerades till Sverige under andra världskriget

Med en adresslapp runt halsen sändes barnen iväg. Det var en lång och farlig resa – antingen med båt över Östersjön eller tåg runt Bottenviken. I havet jagade sovjetiska u-båtar. Många barn var i behov av närande mat och sjukvård, och alla var märkta av kriget. De gömde sig när de hörde höga ljud, drömde mardrömmar och var rädda för att ”ryssen” skulle komma.

Många soldater frös ihjäl eller dödades under striderna som utkämpades i temperaturer ner mot minus 46 grader. Finland lyckades dock hålla stånd mot ryssarna i flera månader innan fred slöts. Transporterna av barn fortsatte under våren 1941, tanken var att de skulle få återhämta sig över sommaren och sedan återvända hem. Men efter drygt ett års vapenvila kom fortsättningskriget sommaren 1941, som varade ända till hösten 1944. Finland stred då vid Tysklands sida mot Sovjetunionen.

Svenska familjer öppnade sina hem för krigsbarn

De flesta krigsbarn hamnade i fosterhem, men en del även på barnhem eller sjukhus. Från enkla arbetarhem till överklasshem tog emot dem. De flesta välkomnades med öppna armar som barn i huset och fick nya syskon, men en del utnyttjades som arbetskraft och blev illa behandlade. I princip fick alla som ville ta emot ett barn. Detta ändrades dock mot slutet av kriget då den svenska Socialstyrelsen krävde att hemmen skulle kontrolleras. 

En del krigsbarn var traumatiserade av att ha separerat från sina föräldrar. Men efter ett tag fann de flesta sig väl till rätta. Brev skickades mellan de svenska och finländska familjerna och starka vänskapsband knöts. Fostermödrarna berättade om hur de anpassade sig och hur glada de var för god mat och leksaker. Många fäste sig vid fosterbarnen som om de var deras egna, men det hände också att familjer tröttnade på bråkiga barn som då fick flytta mellan olika hem. Barnförflyttningskommittéerna hjälpte till med att översätta breven, och det finns kopior av tusentals brev på Riksarkivet i Stockholm.

I Sverige prickades barn och bagage av innan familjerna fick ta hem barn

Svårt när krigsbarn skulle tillbaka

När freden kom krävde finska staten att alla krigsbarn skulle sändas tillbaka. Man hade förlorat nästan hundra tusen män i kriget och barnen behövdes för återuppbyggnaden av landet. Avsikten hade hela tiden varit att barnen skulle återvända. Men eftersom kriget blev mera långvarigt än någon från början kunnat tro hade många krigsbarn rotat sig i Sverige. De hade lärt sig språket och fått känslomässiga band till fosterfamiljen. Fattigdomen i Finland var stor efter kriget. Många familjer var sargade och hade mist sina hem. En del änkor gifte om sig och många av de män som överlevde krigen var traumatiserade. 

De yngsta barnen blev det lika chockartat att skickas till Finland som det en gång varit när de skickades till Sverige. I de fall där kontakterna mellan familjerna fungerat väl blev återanpassningen lättare, men i andra fall kunde tragedier utspela sig.  I lyckliga fall fick krigsbarnen en bra start i livet – med mycket kärlek och omtanke, två språk, två kulturer och bestående släkt- och vänskapsband. Men för andra har det medfört att de i vuxen ålder blivit rotlösa och inte riktigt känt sig hemma varken i Finland eller i Sverige.  

Det hände att finska föräldrar avsade sig rätten till barnen och erbjöd fosterföräldrarna att adoptera, men finska staten gick ofta in och sa nej. Barnen skulle hem till Finland även om det betydde placering i fosterhem eller på barnhem. I vissa fall avgjordes tvisterna i svensk domstol som då oftast dömde till fosterföräldrarnas favör. Ingen vet exakt hur många barn som blev kvar i Sverige, en del säger att det var runt 3 000 barn medan andra källor hävdar att det var 15 000. 

Alla människor bär på en historia. Vill du veta mer om dina släktingars historia? Beställ ett gratis prova-på-abonnemang hos MyHeritage!