Julfreden 1914
Den här julen markerar 100-årsdagen för den kända julfreden som ägde rum under första världskriget.
Det som mer passande borde kallas för en vapenvila ägde rum veckorna innan och under julen 1914.
Många av dem – både brittiska och tyska soldater – begav sig till ingenmansland mellan skyttegravarna i ett par timmar på julafton och juldagen för att där snacka, utbyta mat och souvenirer och sjunga julsånger ihop.
Tyska och brittiska soldater träffades i ingenmansland den 26 december 2014.
Det sägs att vid soluppgången på juldagen reste sig några tyska soldater från skyttegravarna och närmade sig motståndarna och ropade ”god jul”. De brittiska soldaterna var först en aning varsamma och trodde att det var en fälla, men när de såg att tyskarna som gick emot dem var obeväpnade klättrade de också ut ur skyttegravarna och skakade hand med fienden.
Henry Williamson, som senare blev författare, var då en 19-årig mening och skrev följande rader till sin mor på annandag jul 1914:
Kära mor, jag skriver från skyttegravarna. Klockan är 11 på morgonen. Bredvid mig brinner en brasa och mittemot mig ser jag en blöt korsu med halm i. I min mun har jag en pipa av märket Princess Mary. I pipan har jag tobak. Naturligtvis, tänker du. Men vänta. I pipan har jag tysk tobak. Haha, tänker du, från en fånge eller hittad i fiendens skyttegrav. Ack nej! Den är från en tysk soldat. Ja, en levande tysk soldat. I går möttes vi brittiska och tyska soldater och skakade hand på marken mellan skyttegravarna. Vi utbytte souvenirer och skakade hand. Ja, under hela juldagen medan jag skrev. Fantastiskt, eller hur?
En av de ikoniska bilderna från julfreden är från en fotbollsmatch mellan britterna och tyskarna. Det finns uppgifter om flera fotbollsmatcher längs hela fronten.
Det är svårt att uppskatta exakt hur många soldater som deltog i fotbollsmatchen, eller vapenvilan generellt. Det är sagt att det var drygt 100 000 brittiska och tyska soldater som deltog i den inofficiella vapenvilan på västfronten julen 1914. Många brev skickades hem av soldater som berättade om matchen och vapenvilan.
Julfreden var inte det enda tillfället då en inofficiell vapenvila mellan parterna uppstod, men just denna har blivit en symbol för den växande attityden “leva och låt leva”. Soldater från båda sidorna – i direkt närhet – såg mänskligheten på båda sidorna och pausade krigandet. Ibland uppstod ett tillfälligt brödraskap mellan bägge sidorna. Andra gånger uppstod en paus inte längre än att man hann låta skadade återhämta sig eller ta hand om döda kamrater.
Julfreden 1914 utgjorde ett kort och anmärkningsvärt ögonblick av fred mitt i en av de mest våldsamma och dödliga tiderna i historien. Det gav en strimma hopp i mörka tider och visade tro på mänskligheten och julandan.
