Veckans släktberättelse: Min släktforskning

Birgith Gustafsson, dagens skribent

Jag heter Birgith Gustafsson och är 50+. Jag har arbetat i över 30 år med det mesta inom IT- och datautveckling. Problemlösning har alltid tilltalat mig.

Under åren har fritiden ägnats mest åt aktiviteter med familjen, gärna utflykter ut i naturen och hembygden samt till olika museum. Jag har bott söder om Stockholm i hela mitt liv, men har studerat och arbetat i Stockholm som vuxen.

Mina intressen har under senare år reducerats på grund av fysiska besvär, men släktforskningen är ett stort glädjeämne när jag orkar.

Min släkt är stor. Mamma hade åtta syskon och var äldst. Pappa hade elva syskon och var yngst. Pappa kom från Örebrotrakten och mamma från Södertörn, söder om Stockholm. Jag är född 1954, har två systrar och vi växte upp i Södertälje. Jag var pappas flicka och mina systrar mammas.

Pappas släkt träffade vi ibland när vi hämtade farfar från ålderdomshemmet i Lerbäck, Örebro län. I början av 1960-talet var farfar hemma hos oss ibland, oftast 2-3 veckor till jul och till sommaren. Vi bodde i en tvårummare med kök. Farfar sov i vardagsrummets bäddsoffa.

IFA-bilen. Med mamma Anna-Lisa, storasyster Ingrid, mormor Ruth och morbror Kalle 1954

Han tyckte om att läsa – gärna historiska romaner och illustrerade böcker. Farfar var född 1877. Han sade ofta ”tänk så mycket jag fått uppleva i mina dagar”. Han var med om fyra kungar, industrialismen början, utveckling av bilen, flygplan, el, toaletter, rinnande vatten, telefoner, tvättmaskiner och så vidare. När jag genom släktforskningen såg att han växte upp i en backstuga blev jag riktigt rörd. Jag undrar om min pappa visste om detta, tror inte det.

Farfar och jag brevväxlade. Han var snickare och upplärd av sin far. Min farfar var en mycket skicklig, intelligent, klurig, konstnärlig och en levnadskonstnär till människa. Många i pappas släkt har varit konstnärliga (så även jag och min yngre syster). År 1967 avled min farfar i cancer 89 år gammal. Han är den ende person som var född på 1800-talet och som jag hade äran att få känna!

Pappa Allan Södergrens konfirmationsfoto från 1933

Min pappa föddes på landsbygden 1919 och i 20-årsåldern ville han gärna flytta in till Örebro. Men lantbor fick inte arbete i städerna eftersom ”flykten från landsbygden” var för stor. De som levde på landet behövdes där. Det enda sättet blev då att ta värvning. Senare utbildade han sig vidare och blev statligt anställd – det var säkert arbete på den tiden.

Mamma föddes 1929 och var äldst i en skara på nio barn. Hon fick från barnsben hugga i för att hjälpa till i familjen. När mamma var 16 år drunknade hennes far. Alla pengar hon tjänade i mjölkaffären gick till familjen tills att hon flyttade hemifrån och gifte sig. En dag cirka 35 år senare, berättade hennes mamma, alltså min mormor, att hon var född utom äktenskap och hade en annan pappa än de övriga åtta syskonen – i arkiven läser man att hon var ett oäkta barn. Sin biologiska pappa hann hon aldrig träffa.

Mamma Anna-Lisa och syster Ingrid 1932

Intresset för släktforskning

Mitt intresse för släktforskning startade när en morbror hade sammanställt en lista över min mormors föräldrar, syskon och barn. Jag byggde på listan när nya släktingar kom till. Men att forska själv hade jag inte tänkt på. Mikrokort på biblioteket var ju inte att tänka på då. Tiden gick åt till arbete och familj.

År 2007 sökte min lillasyster av en slump i Anbytarforum, och fick en träff på en efterlysning om vår farfars pappa. Det var en okänd släkting från Jönköping (Bengt) som år 2003 efterlyste sin farfars farbror. Hans farfars far var alltså bror till min farfars far, båda kom från Knutby i Uppsala län. Det kändes magiskt att få ta del av Bengts ”släktforskningsresa” och även att få se kort på hans förfäder.

År 2010 gick pappa bort (90 år gammal). Året därpå började jag att leta på internet efter ett trevligt program att dokumentera släktträd i och föll för MyHeritage. Detta var ju dessutom helt gratis! På kul lades alla fakta in från morbrors lista.

Den första stora överraskningen var att jag då, per automatik via MyHeritages Smart Matchningssystem, fick träffar på massor av släktingar i USA. Min mormor hade fem äldre syskon som emigrerade i början av 1900-talet. David, en släkting som jag inte kände till sedan tidigare, hade lagt in våra gemensamma anfäder i sitt träd – och på så sätt fick matchningar. Han och jag har mormors pappa som närmaste gemensamma anfader. Det vill säga att vi är tremänningar.

Min mormors far

Nu har jag drygt 1 300 namn i mitt träd på MyHeritage, som mest tolv generationer. Den äldste föddes 1638 och den yngste 2013. Med hjälp av MyHeritages Smart Matches utökas trädet varje vecka både med nya personer och nya fakta för befintliga personer. Flest släktingar har jag i Närke, Värmland, Uppland och Svealand.

På min makes sida har vi släkt i Lettland. Och som en följd av andra världskrigets omflyttningar har vi släkt även i Tyskland.

Jag har 14 medlemmar på min släktplats på MyHeritage. Alla medlemmarna har bidragit med sina korn. Jag är mycket svag för bilder – har bilder på 275 personer! Mamma har en hel del att berätta om gamla bilder och minnen. Extra roligt är det att ha kort på hennes biologiska pappa och hans barn. Även kortet på min farfars far, farfar och pappas äldsta syster är en dyrgrip trots dålig kvalitet!

Jag tillsammans med mamma, storasyster, farfar och en morbror

Farfars pappa, farfar och pappas äldsta syster

Det som berört mig mest i släktforskningen, är att min farfar vuxit upp i en backstuga. Hans mor och mormor bodde i backstugan när min farfars far kom som nyutbildad snickare från Uppsala. Detta skulle jag så gärna velat ha pratat med farfar om. Farfars mormor var blind. Hennes man var dagkarl som omkom efter ett fall från en byggnad. Farfar hade bara en syster, men fick tillsammans med sin fru 12 barn.

Släktforskning är tålamodsprövande, fängslande och enormt intressant!