Gästinlägg: Historieskatten

Har du hört talas om Historieskatten? Projektet som ska samla Sveriges skatt av minnen och livshistorier i en bok. Här är några rader skrivna av den 28-åring som ligger bakom projektet.

Hej! Emely heter jag, namnet är uppsnappat på en turné à sent 70-tal. Själv är jag född 1985 och är nog lite ovanlig för min ålder. All tid läggs nämligen på äldre och mitt kall är att sprida glädje. Mormor (91) är en nära vän, jag bor i en 30-talslägenhet med radiogrammofon och väggarna är fyllda av blekta foton av gamla förfäder. Jag avskyr att träna men älskar att dansa, umgås, pyssla och gå på loppis.

historieskatten.se

Christensson är mitt efternamn, efter min farfars farfar Christen, vilken jag fick se på foto förra veckan. Hjärtat gjorde en volt, vilket lyckorus! Jag bor i Lund och har gått en slingring väg via teatervärlden, utlandsvistelser och logopedexamen för att slutligen ge mig på ett räddningsförsök att ge hela Sverige ett leende. Lite som en superhjälte tar jag på min kappa, låter den vaja i vinden och hoppas på det bästa. Jag slänger mig ut, ensam och ideellt, i ett helt galet stort projekt och jag hoppas att Sverige fångar mig! Att Du vill hjälpa mig med denna räddningsaktion.

Jag vill nämligen bevara alla tänkvärda och spännande minnen som finns där ute. Rädda dem från att gå i graven, för evigt förlorade. Jag vill även minska dagens ålderssegregering. Få oss att mötas över generationsgränserna och göra våra äldre glada (genom att besöka dem). Tanken är därför att alla i vårt avlånga land ska hälsa på sina äldre, skriva ner det de har att berätta och mejla raderna till historieskatten@gmail.com. Dit har historier redan börjat anlända och dessa läggs löpande upp på en blogg kallad historieskatten.se, vilken ni gärna får besöka! Detta för att alla redan nu ska kunna få ta del av materialet. Där finns även gamla vykort, utdöende ord och tidningsurklipp från 50-talet m.m.

Jag vill bevara vår vardagshistoria från 1900-talet (och tidigare) till våra framtida barn. Skapa en sagoskatt av verkliga sagor. Ge arkivinformationen liv. Samla in fotografier och annat som ger dåtiden färg och karaktär. Just nu jobbar jag på att sprida ordet om Historieskatten och det tar mycket av min tid. Det är ingen lätt uppgift att ensam nå ett helt LAND, men jag är företagsam och tror att man kan allt man vill. Hittills har flera tidningar gjort reportage och jag är på radio var och varannan dag (P4). 290 kommuner har kontaktats och flera har påbörjat kulturprojekt mellan bl.a. skolbarn och pensionärer.

Emely med sin farmor på utflykt

Projektet ger mig även möjlighet att spendera dagarna med fantastiskt käcka människor i övre tonåren (läs 85-105 år). En av dem är min mormor. Som jag skrev står hon mig väldigt nära. För några år sedan hittade jag en fyll-i-bok på rea. Den hette ”Till mitt barnbarn – en dörr på glänt till mitt liv”. Vid våra mysiga pratstunder började vi ta fram denna bok, som behandlade barndom, skolgång, arbetsliv och allt annat som ett 91-årigt liv kan innehålla. Vi skrev några rader vid varje träff och skrattade så att vi grät, ibland grät vi av andra orsaker, för livet är inte alltid lätt.

Det har varit en otroligt minnesvärd och lärorik resa för mig där jag fått perspektiv på mitt eget liv och det samhälle vi lever i. Jag vill att fler ska få uppleva liknande resor. Få insikter och ha ofantligt roligt på vägen, för äldre är så mycket coolare än man kan tro! Jag är övertygad om att vi kan lära oss mycket av historien, av att blicka i backspegeln. Inte minst hoppas jag att projektet ska inspirera till att hälsa på alla de gamla som sitter ensamma ute i landet och bara önskar att få besök.

Under flera år har jag velat göra en insats. Jag är inte den som rullar tummarna så när jag efter min examen blev ofrivilligt arbetslös tändes plötsligt en glödlampa, när jag stod och diskade. Med ett projekt att samla vardagshistorier skulle alla Sveriges äldre få besök, alla skulle bli glada och vi skulle hjälpas åt att bevara vårt arv i en bok som slutligen alla fick nöje av att läsa.

Redan nu har det gett resultat. Jag har hört att personal på äldreboenden har skrivit ut historierna från bloggen och läst dem för de gamla. Uppskattat med hög igenkänningsfaktor löd utlåtandet. Att få veta hur det var att växa upp i Norrland samtidigt som jag får höra hur det var att vara ung i 1930-talets Skåne är spännande! Jag gör projektet rakt ur hjärtat och kommentarer som ”jag har börjat samtala med min mor på ett helt nytt sätt” gör det värt att kämpa för. Bloggen startades för en dryg månad sedan och det finns en Facebookgrupp kallad ”Rädda vår historieskatt” där man också kan gå med.

Emely har fått mycket uppmärksamhet för sitt projekt. Foto: City Malmö

Om Du vill mejla in minnen du har eller har fått lyssna till följer här lite information. Ange NAMN, ÅLDER (FÖDELSEÅR) och UPPVÄXTORT på den som berättat. Underteckna med ditt eget namn, ålder och ort. Vill man absolut vara anonym går det bra. I och med inlämning godkänner man publicering för allmänheten. Jag har heller ingen möjlighet att erbjuda ersättning.

Textmässigt är ALLT av värde. Några rader, en kärlekshistoria, en tabbe, dåtidens dansbanor, hur en dag såg ut, eller ett helt livsöde. Det som var vardagligheter på 20-talet har dagens unga ingen aning om och det har hänt mycket även sedan 50-talet, så tveka inte! Även mer nutida minnen är välkomna. Gamla foton, vykort, videointervjuer, bandinspelningar, ingen blir gladare än jag och alla andra som får dela dåtiden. Man kan få min adress om man vill skicka något per post.

Jag säger nu Tack för att du läste mina rader och 1 000 åter om du vill vara med på glädjetåget genom landet. Sprid gärna ryktet, mejladressen och om du tycker Historieskatten verkar vara intressant – besök historieskatten.se. Hoppas att många svenskar kan finna värde i detta projekt, att det leder till skratt och att vi alla tar oss tid att dela en kopp kaffe, innan det är för sent. Varmt välkommen! /Emely