Julen förr i tiden

På landsbygden i slutet av 1800-talet fanns varken julgranspynt, adventsljusstakar eller jultomtar. Man var glad om det fanns mat på bordet, men även i de enklaste torpen var julen ändå en stor högtid som firades. Vill du veta hur dina släktingar levde då?
Börja släktforska med MyHeritage. 

Vid julen förr kom inte till den snälla jultomten i röd luva utan det fanns en liten sträng gårdstomte. På hösten var arbetsdagarna långa och tunga. Potatis och betor skulle upp ur jorden och ved huggas, och det var viktigt att allt blev färdigt innan jul. Julen var förknippad med mycket magi och vidskepelse – därför var det viktigt att allt sköttes på rätt sätt.

Vid julen förr skulle det inte snålas på maten. Då fick man äntligen äta sig mätt på färskt kött, nybakat bröd, ost, palt och korv.   

De sista veckorna innan julen förr var det full fart. Slakten var en viktig del i julförberedelserna. Man tog till vara på nästan allt och gjorde korv, pressylta, blodkorv, paltbröd och annat. Om något från grisen skulle bli över grävdes det ned under en sten så att gårdstomten skulle hållas nöjd.

Det stora julbaket kunde vara i flera dagar. Det var inte ovanligt att över hundra kilo mjöl användes, och av det gjordes råglimpor som kunde väga sex kilo styck. Julen förr innebar mycket arbete. Både i bagarstugan, visthusboden, stallet och i bykhuset kämpade man för att allt skulle bli klart till jul. 

Julmaten var lika efterlängtad antingen man bodde i slott eller koja. Givmildhet har alltid hört samman med julen, och husmor gick gärna med en korg med mat och dricka till de fattigaste i socknen. Foto: Skansen

För att komma in i en bondstuga fick man böja på nacken i den låga dörröppningen och lyfta på fötterna över de höga trösklarna. Därinne var det mörkt eftersom fönstren var små, och väggarna svarta av sot – endast härden lyste upp. Dagen före julafton skulle hela gården städas. Eftersom man eldade i öppen härd, hade djur inomhus och inte städade så ofta satt smutsen hårt. Tenntallrikar, kopparkittlar och annat fint som fanns skulle putsas och lyftas fram. 

Vid julen förr var det tradition att alla på gården skulle bada inomhus i en balja. Därefter värmde man sig framför den öppna spisen innan man tog på sina finaste kläder. Man hade julträd på bordet – en stor träljusstake med pinnar för äpplen. Utanför stugan satte man en granruska som betydde att julefrid skulle råda och man strödde ut granbarr runt husen. Det skulle skydda mot gengångare och andra onda makter – man trodde att de var barfota och att stickiga granbarr skulle stoppa dem. En rest från julen förr är att man idag lägger granris att torka fötterna på utanför ytterdörrarna. 

Jenny Nyström ritade sina första jultomtar på 1870-talet – snäll gubbar som var en blandning av julbocken, gårdstomten och Tysklands och Englands S:t Nikolaus.     

En julkärve av havre skulle sättas upp till fåglarna före klockan tolv på julafton. I de enklare hemmen var det fortfarande vanligt att även sprida ut julhalm på golven inomhus för att påminna om julkrubban där Jesusbarnet föddes. Både barn och vuxna lekte i halmen, och övernattande gäster kunde sova bekvämt på golvet. Man passade också på att fläta kransar, bockar, stjärnor och annat fint. I halmen trivdes även höns, griskultingar och andra småkreatur som fick vara inne i stugvärmen på vintern. 

När det bankade hårt på dörren visste alla att det var julbocken som ville in. Han var klädd i päls och delade ut julklappar till de som varit snälla under året. Han hade stora horn, yvigt skägg och käpp – inte undra på att barnen var rädda! 

Folk var vidskepliga förr i tiden, och julnatten var speciellt magisk. Då gick man från hus till hus för att skämta med varandra och kasta in anonyma julklappar. Foto: Skansen   

På julaftonskväll samlades alla till årets högtidligaste måltid. Man dukade även för vänner och släktingar som dött under året. Skinka, lutfisk, sylta, korv, köttbullar, potatis och kål hade de flesta. Både familjemedlemmar och tjänstefolk fick en ”julhög” bestående av bröd, och ibland också ost, smör, pepparkaka och äpple som skulle räcka hela julen. Julbordet avslutades med att man åt gröt från ett stort gemensamt fat. Ingen fick smaka förrän den hittat på ett rim, och skeden vandrade runt. En grötskål sattes ut till gårdstomten.

Julevangeliet lästes upp sedan satt man kvar och spelade kort, pratade och berättade spökhistorier. När skymningen föll var det dags att ”skjuta in julen”. Då gick männen från gård till gård och avlossade skott utanför stugorna. De blev då indragna och trugades i brännvin innan de vandrade vidare. Seden var till för att skrämma bort troll och andra onda väsen.

På juldagens morgon var det dags för julotta. Man färdades med slädar som drogs av frustande hästar i den kalla vintermorgonen. Snön knarrade, julblossen lyste, bjällerkransarna pinglade och drängarna på kuskbockarna hojtade. Färden omgavs dessutom av magiska riter för att hålla trollen borta. Julen förr i tiden var en spännande upplevelse för både vuxna och barn!

När man släktforskar kastas man lätt tillbaka till gamla tider och vill lära sig mer om livet förr. Vill du undersöka dina rötter?
Beställ ett gratis provabonnemang hos MyHeritage!