Nyårsafton – kusliga traditioner från förr

Medan vi idag firar nyår med champagne, fyrverkerier och festmiddagar, såg nyårsnatten helt annorlunda ut för våra svenska förfäder. För bara några generationer sedan var nyårsafton inte en tid för fest och glamour, utan en natt fylld av magi, spådom och övernaturliga väsen.

Om du forskar i din svenska släkthistoria och undrar hur dina förfäder firade årsskiftet under 1700- och 1800-talen, är det här en resa in i en värld där gränsen mellan våra levandes värld och andevärlden flöt samman.

En natt laddad med magisk kraft

Enligt den svenska folktron ansågs nyårsnatten vara ett av årets mest magiska tillfällen. Precis som julnatten trodde man att nyårsnatten var en portal mellan det gamla och det nya året, och att gränserna mellan de levandes värld och andevärlden då blev tunnare och diverse väsen var mer aktiva än vanligt. Detta gjorde natten perfekt för spådom och försök att förutse framtiden.

För bönder och allmoge var oron inför framtiden påtaglig. Hur skulle skörden bli? Skulle någon i familjen gå bort under det kommande året? Skulle de unga få gifta sig? I en tid utan väderrapporter, sjukförsäkringar eller internet sökte man svar på annat håll –  i nyårsnattens magiska tecken.

Årsgången – den farliga vandringen till framtiden

Den mest dramatiska och farliga av alla svenska nyårstraditioner var ”årsgången”, en rituell vandring som kunde ge en glimt av kommande öden, men som också innebar stora risker.

Årsgången var en komplex spådomstradition som främst praktiserades i södra Sverige, särskilt i Småland där traditionen omnämns i skrift så tidigt som på 1600-talet. Även om varianter av årsgången även förekom vid andra högtider som jul och midsommar, var nyårsnatten den mest populära tiden.

Förberedelserna – en rituell rening

Den som skulle gå årsgång måste förbereda sig noggrant. Hela dagen innan fick man varken äta eller dricka något. Man skulle tillbringa tiden i isolerad tystnad, inte tala med någon, inte se på eld och absolut inte skratta. Det var viktigt att hålla sig allvarlig och inte hälsa på någon. Dessa förberedelser har vissa likheter med hur schamaner världen över förbereder sig för att komma i transliknande tillstånd.

Vandringen vid midnatt

Vid midnatt begav sig årsgångaren ut i mörkret. Den vanligaste varianten var att vandra runt kyrkogårdar, oftast tre eller sju kyrkor. Man gick tigande, ofta motsols runt kyrkorna, tre varv runt varje kyrka. Varje gång man passerade kyrkdörren skulle man blåsa i nyckelhålet för att ”göra sig fri från kristendomen”. På vissa håll måste man till och med binda en Bibel eller psalmbok under foten för att visa sitt förakt för allt kristet. Ibland var det till och med nödvändigt att gå runt kyrkorna baklänges.

Tecknen från framtiden

Om årsgångaren följt alla regler korrekt skulle han kunna se eller höra ljud från framtiden. Då skulle han tex. kunna se bröllopsföljen, liktåg eller skördearbete som visioner och därmed förstå vad som väntade under nästa år.

Olika ljud hade olika betydelser:

Hammarslag betydde att någon skulle dö – ljudet tolkades som att kistlocket spikades igen
Ljudet av en lie som slogs mot sten förutspådde en mager skörd
Såg man gravar resa sig var en farsot/epidemi på väg
Väpnade män som red förbi betydde att krig skulle bryta ut
Ett bröllopsfölje innebar giftermål under det kommande året

I folklivsarkiven finns till och med berättelser om årsgångare som fick se sin egen begravning. Nej, årsgång var inget för den lättskrämde…

Gloson – det fruktade spöksvinet

Men årsgången var inte bara obehaglig och läskig, den var också farlig. Man kunde nämligen stöta på övernaturliga väsen som ville hindra människor från att få tillgång till framtiden.

Det mest fruktade av dessa väsen var gloson (även kallad glopsuggan, gluffson eller luffesoen beroende på dialekt) – ett jättelikt spöksvin med glödande ögon stora som kaffefat och en rakbladsvass rygg formad som en såg. Från vissa håll beskrivs gloson med eld stående ur munnen.

Gloson höll till på kyrkogårdarna och kunde komma rusande mot årsgångaren. Om hon fick chansen skulle hon springa in mellan personens ben och sprätta upp och klyva personen mitt itu med sin sågformade rygg.

För att skydda sig mot gloson skulle man stå med benen i kors så att hon inte kunde komma in mellan dem. En annan metod var att ha med sig en kaka bröd eller annan munsbit att kasta i suggans gap.

Glosons utbredningsområde var koncentrerat till södra Sverige, Skåne, Halland, Blekinge och Småland, med viss spridning även i Västergötland och på Öland. Men enstaka berättelser om möten med henne finns även från så långt norrut som Uppland.

Gloson, Smålands museum i Växjö

”Niga åt nykung” – unga kvinnors spådom

För unga ogifta kvinnor fanns speciella nyårstraditioner för att förutspå vem deras tillkommande skulle bli. En vanlig sed var att gå ut vid midnatt, niga tre gånger inför nymånen (nyårsnyet) och recitera en magisk ramsa:

”Kära nyårsny! Vems skjorta skall jag sy? Vems kaka skall jag baka? Vems maka skall jag bli?”

Andra varianter på denna spådom inkluderade att sopa golvet moturs, naken, inne i hemmet. Ännu mer udda var seden att springa in i en mörk vedbod, de första vedträt man kom åt skulle avslöja information om den tillkommande mannens utseende.

Från Nordiska museets samlingar berättas om flickor från Västergötland som gick ut vid tolvslaget och sopade en liten bit av förstutrappen mot gården. Nästa dag skulle den tillkommande då komma till gården.

Nyårsdagen – viktigt hur man betedde sig

Enligt folktron påverkade ens beteende på nyårsdagen hur hela det kommande året skulle bli:

Steg man upp tidigt blev man morgonpigg hela året
Åt man ett äpple fick man god hälsa
Lånade man ut pengar eller betalade något skulle det bara bli utgifter hela året
En husmor som diskade (om hon inte gillade det) riskerade att disken skulle hopa sig hela året

Skrämma bort de onda makterna

Fyrverkerier och smällare är idag en självklar del av nyårsfirandet världen över, men ursprungligen handlade det om att skrämma bort onda makter inför det nya året.

På den svenska landsbygden kunde man gå ut vid midnatt och skjuta ett gevärsskott i varje väderstreck för att skydda sig mot ondskans krafter och för att ”skjuta ut det gamla året”.

Nyår idag – en blandning av gammalt och nytt

Även om vi idag sällan går årsgång eller fruktar gloson, lever vissa gamla traditioner kvar i modernare former. Nyårslöften kan ses som en modern variant av att försöka påverka framtiden. Fyrverkerier behåller sin symbolik av att skrämma bort det gamla och välkomna det nya. Och när vi skålar vid tolvslaget och önskar varandra gott nytt år, deltar vi i samma mänskliga behov av att markera övergången mellan det gamla och det nya som våra förfäder gjorde – bara på ett betydligt mindre skrämmande sätt.