9 yrken som inte längre finns

Det är första maj. Yrken är något som är föränderligt i samma takt som samhällets utveckling. En del yrken försvinner, andra finns kvar och nya yrken dyker hela tiden upp. Nu har vi listat 9 yrken som inte längre finns.

1. Lykttändare. Ett yrke som innebär just vad det låter som. Det gick ut på att man tände och släckte gatulampor. Yrkesutövare hade ledigt under de ljusa dygn runt midsommar då det inte behövdes något gatljus.

En ”lyktgubbe” i Stockholm i december 1953. Bildkälla: Gunnar Lanz, Stockholms stadsmuseum

En ”lyktgubbe” i Stockholm i december 1953. Bildkälla: Gunnar Lanz, Stockholms stadsmuseum

2. Gråterska. Kvinnor som anställdes för att gråta på begravningar kallades gråterskor. Yrket har funnits på olika platser runt om i världen, bland annat i: antikens Grekland, Romarriket och Mellanöstern.

3. Iskarl. Detta yrke var högaktuellt innan kylskåpet blev vanligt förekommande i hemmen, det gick ut på att man levererade is till hushåll – till isskåp – föregången till kylskåp.

Iskarl. Bildkälla: Deutsches Bundesarchiv, Wikimedia Commons

Iskarl. Bildkälla: Deutsches Bundesarchiv, Wikimedia Commons

4. Roddarmadam. I tider då vattnet var det bästa sättet att ta sig fram stod dessa madammer för kollektivtrafiken mellan Stockholms öar. Häftigt att notera är att dessa kvinnor ofta var egenföretagare. Yrket dog ut i mitten av 1800-talet.

5). Polissyster. Innan polisyrket öppnades upp för kvinnor fanns det polissystrar. Yrket existerade mellan 1908 och 1958. 1908 anställdes tre kvinnor som polissystrar i Stockholm, de hade mindre befogenhet än de manliga poliserna. 1954 togs titeln bort och från 1957 fick kvinnor samma utbildning som män.

6. Rackare. Detta ord används än i dag, men med en mer kärleksfull innebörd, oftast på barn. Dess ursprungliga innebörd är allt annat än kärleksfull. En rackare var nämligen bödelns dräng.

7. Biografpianist. En person med detta yrke satt och spelade piano nedanför filmduken i en biograf och ackompanjerade stumfilmens scener som visades på skärmen.

8. Rallare. Detta hårda och riskfyllda yrke utfördes längs med bygget av järnvägar och kraftverk. Det var ofta gårdsarbetare som utförde arbetet och det gjordes för hand och arbetarna följde med dit det fanns arbete.

Rallare i Pennsylvania, USA 1884. Bildkälla: George Bretz

Rallare i Pennsylvania, USA 1884. Bildkälla: George Bretz

9. Yttravessare. Var en benämning på en arbetare vid sågverken i Hälsingland. Arbetarna bodde inte ’på bruket’ och kan ses som någon slags dåtidens pendlare med låg status.

Vilka yrken har dina anfäder haft? Berätta gärna i kommentarsfältet nedan eller på vår Facebooksida.

Kommentarer

E-postadressen hålls privat och kommer inte att visas.

  • Ewa-Lotte Lillas

    maj 1, 2015

    Salpetersjudare har jag hittat i min forskning.

  • Anne-Marie Mattiasson

    maj 2, 2015

    I min släkt fanns stenhuggare. Det yrket finns förstås fortfarande, men kanske inte i samma omfattning och arbetssätt.
    Väverska var min mormor.

  • Frank Nordahl

    maj 4, 2015

    Ölutkörare var min Farfars far

  • Kristina Strömvall

    maj 5, 2015

    Jag älskar släktforskning för att jag kan på de viset stila min nyfikenhet stilas

  • M. Schéele Kunze

    maj 12, 2015

    Min pappa och farfar jobbade av och till som flottare i Norrland.

  • Fred Jönsson

    maj 12, 2015

    Hej där! Morfar´s far, var öl-utkörare i Eskilstuna. d.1895
    Farmor´s far var bl.a. jordbrukare och rallare!
    Skräddare är också inskrivet som yrke.
    +Olika befattningar inom militären.
    En släkting Broman flyttade till USA, han var smed.
    Ha en bra dag!

  • Fred Jönsson

    maj 12, 2015

    Iskarl! Det har vi kvar här i Thailand än idag!

  • Leif Alén

    maj 12, 2015

    Min mormors far var spårvagnskusk, också ett ovanligt yrke idag.

  • Lovisa

    maj 12, 2015

    Min far var hattmakare.

  • Linnea Blank

    maj 12, 2015

    Korgmakare är ett yrke som inte längre finns, det var min svärfars far-far.

  • Tommy Fält

    maj 12, 2015

    En anfader till mig f. 1773 var bödkare = tunnbindare

  • Ingela Bernhold

    maj 12, 2015

    Bälgtrampare tror jag inte heller längre finns.
    Nu drivs alla kyrkorglar medelst el. Har dock själv i min ungdom hjälpt min fader att få luft i orgeln i Torrlösa kyrka.

  • Jan As

    maj 12, 2015

    Många av mina föfäder var grenadjärer men även dragoner.

  • Madeleine Ahrnens

    maj 12, 2015

    Min farmors morfar var urboettmakare.

  • I Strandh

    maj 12, 2015

    Min farfar var tunnbindare i Urshult, Småland.
    I min frus släkt, från Skåne, finns ängsvattnare!

  • Britt Karlsson

    maj 12, 2015

    Min mammas farbror var laggkärlskrönare.
    Nu för tiden gör knappast någon laggkärl .Än mindre kontrollerar dem.

  • Kurt Eriksson

    maj 12, 2015

    Nog finns både korgmakare och tunnbindare i dag, även om dom
    väl mera sorteras in under konsthantverkare numera. Sumprunkare
    och svärdfejare var det däremot ett tag sedan man hörde talas om.
    Och nog finns det rallare, vad ska man annars kalla dom som bygger Botniabanan? Banarbetare kanske?

  • Helene Sjögren

    maj 12, 2015

    Min farfars far var Mejeribestyr i Välinge, Skåne. Det är ett danskt uttryck för mejeriföreståndare.

  • Ulf Marklund

    maj 12, 2015

    Perforatris, var min Mor i många år och var en av de första i Sverige att testa detta på ÖP (Östersunds-posten) som var först i landet med denna maskin om jag fått allt rätt om bakfoten.

  • Gunilla Falck

    maj 13, 2015

    Min anfader var vrakfogde i Grebbestad. Vad jag förstår så såg en sådan till att fartygen, som gick på grund, inte plundrades.

  • Lena Fridell

    maj 13, 2015

    Min morfar var kopparslagare vid Mjölkcentralen i Stockholm. En kusin till min mormor var stumfilmspianist i Stockholm. Mästersmed på söder var min farfars ingifte morbror.

  • Lars Genander

    maj 13, 2015

    Skolkantor är ett yrke som snart inte finns längre. Nu finns det bara 5 sådana tjänster kvar I hela Sverige. Har själv haft en sådan tjänst I 25 år

  • marianne henriksson

    maj 13, 2015

    Orgeltrampare

  • Sonja Nordgren

    maj 13, 2015

    Min far var chaufförsbetjänt en tid av sitt liv i Halland, vilket innebar att han hade ansvar för personbilen och körde den och att han var servitör på herrskapets fester mm.

  • Anita Ziedén Persson

    maj 18, 2015

    Jag minns stansoperatris, telefonist och folkskolelärare!

  • Ethel Pettersson

    maj 18, 2015

    Mitt första yrke i arbetslivet existerar inte längre; Korrespondent. (Inte att förväxla med dagens korrespondenter = journalister). Jag pratar tidigt 70-tal. 1970-tal… Korrespondent fanns på kontor i exportföretag och var ett stationärt arbete. Korrespondenten – i princip alltid en kvinna – utförde företagets utlandskorrespondens = allt som skulle maskinskrivas (detta var innan datorerna), översatte till och från olika språk, kollade andras texter vid behov och författade egna texter, brev, rapporter med mera. Rena renskrivningsarbeten var också ofta förekommande, från handskrivna manus, diktamen hos chefen eller från inspelningar per diktafon. På större företag var korrespondenterna samlade i en s k Skrivcentral (på min gamla arbetsplats med som mest åtta hundra anställda var vi 2-3 personer). Det var roligt att skriva fort, lite av snabbhetstävlingar var det allt – men skrivmaskinerna var inte sällan tungarbetade ’tröskverk’ som förde med sig stela och ömmande muskler. Senare blev de elektroniska, och så småningom kom (hurra!) äntligen datorerna.

  • Ruth-Inger Zablotny

    maj 31, 2015

    Min morfar ( född 1875 ) var flottare, på de vackra Dellensjöarna i Hälsingland, samt auktionist. Mormor var hemmasömmerska.

  • Rune flinck

    september 30, 2015

    I min ungdom var jag radiotelegrafist, det yrket finns nog inte kvar.

  • Kerstin Klöfver Lönnström

    oktober 8, 2015

    min morfar var dragon vid kungliga slottet i Stockholm