

I slutet av 1800-talet var det högsta mode att gå till fotografen för sitt porträtt, och man samlade på foto av både släktingar, vänner och avlägsna bekanta. Det var dåtidens Facebook.
Har du gamla släktfoton? Hos MyHeritage kan du både förbättra och färglägga dem.
Beställ ett gratis tvåveckors-abonnemang och prova bildtjänsterna!

På 1800-talet köpte man gärna kungliga bilder och satte i sitt album. Här den populäre kung Karl XV (1826-1872). Foto: hovfotograf Mattias Hansen. Bilden är färgsatt med MyHeritages bildtjänst.
Visitkort med porträtt slog igenom på 1860-talet
Frankrike var ett föregångsland när det gäller fotografering med porträtt. Trots att landet låg i krig 1859 hade kejsaren Napoléon III tid att fotografera sig i Paris, och beställa en låda full med carte-de-visite för utdelning. Det satte extra fart på verksamheten, och i samma veva anställde vår kung Karl XV en egen hovfotograf. Han är kungen som gjorde sig känd för alla sina kvinnobravader runtom i landet, men var också vår mest omtyckta kung, och säkert var han frikostig med sina visitkort. På 1860-talet hakade alla som hade råd på trenden med små porträttbilder som visitkort.

A.D. Lindwalls fotoateljé i Tidaholm, 1924. Foto: Västergötlands museum. Förbättrat och färgsatt med MyHeritage fotofunktioner
Fotoateljéer öppnades överallt. Bord, stolar och pelare var vanlig rekvisita på bilderna, så den som blev fotograferad kunde stödja sig för att behålla sin pose under den långa exponeringstiden. Målade kulisser, draperier, piedestaler med stora krukväxter och staket var också vanligt i de tidiga fotoateljéerna. Där fanns även kläder att låna för den som behövde – ibland rena maskeradutstyrslarna. Till en början fotograferades ofta personerna för porträtt i både ytterrock och promenadkäpp för att det skulle se ut som om de just kommit in från gatan för att avlägga en visit. Korten lämnades vid dörren och bars in på en bricka, och om herrskapet inte var hemma lades de i en skål i hallen.
Man samlade på visitkorten och bytte med släktingar och vänner. Det gick också att köpa bilder på kungligheter, skådespelare och andra celebriteter. Bilderna förvarades i särskilda album, ofta väldigt eleganta för att passa på en hedersplats i hemmet. På 1870-talet blev det vanligare med halvfigurs- och bröstbilder, och snart också gruppbilder. Dessa var större i formatet – så kallade kabinettskort som vanligen ramades in och hängdes på väggen eller ställdes på skänken i salongen.
Fotograf av porträtt var ett statusyrke
Det fanns mängder av porträttfotografer med egna ateljéer – även många kvinnor. Det började i storstäderna och spred sig sedan vidare till de mindre orterna. På somrarna var det vanligt att fotografer reste runt på landsbygden med en enklare, portabel lådkamera. Under 1800-talets sista årtionden tjänade fotograferna väldigt bra – ungefär dubbelt upp mot en läkare och hundra gånger mer än en vanlig arbetare.

Släktbild från Hult. På somrarna reste många fotografer runt på landsbygden och fotograferade. Fotograf Gustaf Andersson i Kroken Skattebacken, Bärebergs socken. Foto: Digitalt museum.
Fotografierna betyder mycket inom släktforskningen. Mot slutet av 1800-talet blev det billigare att fotograferas, och man kan räkna med att nästan alla som levde då finns med på bild någonstans med sitt porträtt. För en halv dagslön kunde en vanlig arbetare ta hela familjen till fotografen. Och även många fattiga torpare hade råd att rada upp familjen framför sitt torp när fotografen kom på besök.
Alla högtider skulle förevigas – bröllop, dop, födelsedagar, konfirmation, guldbröllop och så vidare. Man passade även på att fotografera sig när man tog examen, genomgått gesällprov, ryckte in i militärtjänst eller med kollegorna på nya jobbet. Även på fängelserna användes kameran. Alla fångar som skulle släppas fotograferades, och det var ju ofta de som annars kanske inte hade råd att själva gå till fotografen. Tusentals fångbilder med namn finns hos Riksarkivet.

Förr låg det ofta ett par fotoalbum med guldspänne och tofsar framme på salongsbordet. Här tittar Alvar Nilsson, Marstrand, i ett fotoalbum. Foto: Bohusläns museum. Bilden som var lite suddig, har förbättrats och även färgsatts med MyHeritages bildfunktioner.
Ta väl hand om dina släktbilder
Undvik fukt, värme och ljus. Sitter bilderna i album så låt dem vara kvar. Fotografier mår bäst av att förvaras mörkt, svalt och torrt – till exempel i en låda. Allra bäst är att förvara bilderna i kuvert av syrafritt papper. Lägg ett papper av samma typ mellan varje bild. Särskilda fotokuvert, papper och lådor finns att köpa. Album och fotokuvert kan ligga i en låda om rummet håller jämn temperatur över året – men källare och vind är olämpliga förvaringsplatser. Lådor av plåt är bättre än trä, papp och plast eftersom de inte avger någon gas.

Porträtt av lilla Karin 1894. Låt inte tejp, häftstift eller olämpligt lim komma nära dina gamla originalbilder. Lägg inte heller bilder i en vanlig plastpåse, det ökar risken för fuktskador.
Fotografera av dina pappersbilder med digitalkamera eller skanna av dem, och glöm inte att göra back-up. Har du dem sparade digitalt kan du enkelt dela med dig av dem till andra. Du har också möjlighet att förbättra bilderna. Här är MyHeritages bildtjänster till stor hjälp. På bara några sekunder kan en skadad, mörk eller suddig bild förbättras. Med ett abonnemang hos MyHeritage kan du förbättra och färgsätta hur många bilder du vill. Beställ här!