DNA-grunderna Kapitel 2: DNA-strukturen
Denna bloggserie är skriven av Yael, vår nya DNA-expert på MyHeritage.
I november introducerade vi den nya bloggserien om DNA-grunderna, där vi svarar på några av de vanligaste frågorna om DNA-test för familjehistoria, som MyHeritage DNA-användare frågar om. Vi kommer att prata om MyHeritage DNA-funktioner och vetenskapen bakom tekniken, vilket kommer att ge dig en bättre och klarare inblick i den spännande DNA- och släktforskningsvärlden
Att ärva DNA
I det sista inlägget diskuterade vi hur barn ärver DNA från sina föräldrar. Vi nämnde att hälften av varje persons DNA kommer från modern och hälften från fadern. Låt oss titta närmare på hur det här ser ut under ett mikroskop.
Nedbrytning av DNA: Från dubbel helix till nukleotider
Våra kroppar består av mer än 30 biljoner celler. Cellens huvudkvarter är kärnan. Inte alla celler har en kärna – exempelvis röda blodkroppar har det inte. Men nästan alla våra celler har en kärna och det är där DNA lagras.
Bild från Owensboro Community och Technical College
DNA är formad som en dubbelspiral – tänk på två långa (obundna) skosnören, pressade tillsammans längs hela sin längd och sedan lindade runt ditt finger. Var och en av skosnörena består av en serie små block som kallas nukleotider. Det finns fyra nukleotidtyper, förkortade som A, T, G och C. Samma fyra nukleotider uppkommer om och om igen, i olika ordning, för att skapa hela din individuella DNA-sekvens.
I vår analogi av ”instruktionsboken för dig”, tänk på DNA som texten som skrivs i instruktionerna, som kroppen läser, för att göra dig, till du. Nukleotider är alfabetet som används för att skriva den texten. Nukleotider är bokstäverna, varje uppsättning av tre på varandra följande bokstäver kallas ett kodon – det är som orden. Grupper av kodoner utgör meningar och allt tillsammans, hela texten – hela ditt DNA tillsammans – utgör hela uppsättningen instruktioner.
När du håller de två skosnörena bredvid varandra, kommer ett A på det ena snöret, alltid att matcha med ett T på det andra; ett G på ett snöre kommer alltid att matcha ett C på det andra snöret. Så, genom att titta på det ena skosnöret, vet du redan vad som är skrivet på det andra – varje ställe där ett A är skrivet, finns ett T på det andra; om ett T är skrivet , kommer ett A att stå skrivet på det andra stället. På samma sätt har varje plats som har ett G skrivet, ett motsvarande C på det andra snöret; och varje ställe som har ett C, har det andra ett G.
Omkring 99,9% av denna mycket långa sekvens är identisk hos varje person på jorden. Den 0,1% som varierar från person till person bär den del av instruktionsboken som gör oss unika – från olika hudfärger till vår höjd och mer.
Att organisera DNA: Från histon till kromosom
Den mänskliga arvsmassan innehåller ungefär 3 miljarder nukleotider – det är två mycket långa skosnören! Eftersom det här är bruksanvisningen till dig, är det oerhört viktigt att de är välorganiserade och inte trasslar till sig. Det finns ett flertal organisationsnivåer, vi kommer här att lära känna några få.
Eftersom DNA-strängarna är mycket långa, är segmenten inslagna runt proteiner som kallas histoner, och liknar en trådspole. Dessa spolar packas sedan in i kromosomer. Tänk på det som en bruksanvisning vars text är så lång att den publiceras i många volymer – varje volym är en kromosom.
Passera DNA vidare, en kromosom åt gången
Människor har 23 par kromosomer. Eller, för att fortsätta vår bruksanvisningsanalogi, så har vi två versioner av instruktionsboken på 23 volymer för varje version. För varje volym i serien eller varje kromosom, får vi en av vår mors två utgåvor och en av vår fars två utgåvor, som de i sin tur fick av sina föräldrar. DNA-tester, som MyHeritage DNA, kan hjälpa dig att ta reda på vilka utgåvor du fick från dina föräldrar.
Förresten, det här är också anlednignen till att din etnicitetsuppskattning kan skilja sig från dina syskon! Om din mamma exempelvis är 50% japansk och 50% irländsk, och din pappa är 50% italiensk och 50% skandinavisk, kanske ditt resultat blir mest japansk-italienskt, medan din syster kan vara mer irländsk-skandinavisk. Naturligtvis är skillnaderna i själva verket inte så dramatiska. Men det är möjligt, även troligt, att syskon kommer att ärva åtminstone några olika procentandelar av olika etniciteter i sina DNA.
Mer sannolikt, om din mamma är 40% irländsk och 60% skandinavisk, kanske du har fått 30% av det irländska och 20% av det skandinaviska (med upp till 50% av dina egna etniciteter från din mamma), medan din bror fick 50% skandinavisk och 0% irländsk etnicitet (det ger honom fortfarande 50% av sina egna etniciteter från mamman). Så här får två biologiska syskon olika etnicitetsuppskattning. Hälften av dina etniciteter kom från varje förälder, men du fick inte nödvändigtvis hälften av var och en av deras etniciteter.
Det fungerar också på detta sätt med de flesta ärftliga egenskaper, inte bara etnicitet. Om en förälder är väldigt lång och den andra är väldigt kort, kommer du och dina syskon förmodligen ärva olika kombinationer av era föräldrars längder, och ni kommer alla att vara olika långa, även om era längdgener kommer från samma ursprung. Du har helt enkelt olika kombinationer från de tillgängliga genetiska alternativen.
Håll dig uppdaterad
Nästa månad kommer vi att prata om vem som läser din bruksanvisning och hur instruktionerna utförs.
På återseende!
