Livet i ett soldattorp

Förr var ett soldattorp en löneförmån. Och det byggdes tusentals soldattorp runtom i landet, många av dem finns kvar än idag. Har du soldater i släkten? MyHeritage har svaret!
Beställ ett gratis prova-på-abonnemang.

Soldaten skötte löpande underhåll och rotebönderna stod för de större reparationerna. Här inspekterar kompanichefen och en av rotebönderna torpet. Färglitografi av Viktor Ludvig Emmanuel Sparre (1823-1895) 

Ett soldattorp i varje rote

Indelningsverket (1682 – 1901) innebar att Sveriges gårdar indelades i olika rotar med en soldat i varje. Bönderna inom en rote var tvungna att hålla ett soldattorp och rekrytera en soldat. De stod också för hans utrustning och lön. I soldattorpet bodde soldaten gratis med sin familj och fick några djur, lite utsäde och ved så att familjen kunde försörja sig. Runt om i Sverige var det cirka 35 000 knektar som bebodde soldat-, ryttar- och båtsmanstorp.

Soldaten var beroende av en stark hustru som kunde sköta torpet när han var borta. En duglig kvinna höll även efter soldaten så att han inte hemföll till brännvinsmissbruk och andra oseder.

Soldattorpen fanns främst i södra och mellersta Sverige och utefter kusten i norr. De flesta av dem placerades på byarnas utmarker, där soldaterna själva fick odla upp sin jord. Det var ett tungt arbete att fälla träd, röja sly och bryta sten för att få odlingsmark. För att få gifta sig måste soldaten inhämta kaptenens tillstånd, för inte vem som helst dög till soldathustru.

Vilhelm Moberg föddes i ett soldattorp

Soldaterna var starka och resliga män som värvades bland traktens egendomslösa drängar. Bönderna hade många söner och bara en kunde ta över gården. När en soldat anställts fick han ett nummer och ett namn. Eftersom ett kompani bestod av 150 soldater behövdes unika namn. De döptes om till Modig, Glad, Krut, Svärd, Gran, Lilja, Rask, Björkgren och liknande. Ibland kunde det också vara ett geografiskt namn som hade med torpet eller trakten att göra. Namnet hörde till tjänsten och övertogs av näste soldat som flyttade in i torpet, och den avträdande soldaten fick tillbaka sitt gamla namn. Men mot slutet av 1800-talet blev det allt vanligare att före detta soldater behöll sitt soldatnamn som familjenamn. 

Karl Artur Vilhelm Moberg föddes 1898 i soldattorp n:o 132  i byn Moshultamåla i Algutsboda socken i mörkaste Småland. Hans far Karl Gottfrid Moberg var knekt och miljön har inspirerat Vilhelm i hans författarskap. Vilhelm uppkallades efter sin två år äldre avlidna bror.

Våra bilder av soldattorp är ofta hämtade från Vilhelm Mobergs beskrivningar. Moberg var själv född i ett soldattorp eftersom hans far var knekt i Kalmar regemente. Han sög åt sig berättelser från äldre släktingar om livet förr – både lyckliga och sorgliga stunder – och använde dem i sina böcker.

Ett soldattorp såg lite olika ut beroende på var i landet det låg, men oftast var väggarna timrade och taket täckt av gräs eller torv. Byggnaden skulle vara 8 gånger 4 meter och sju stockar höga. Storstugan skulle ha två fönster – i kammaren räckte det med en glugg. Under indelningsverkets drygt tvåhundra år förbättrades förstås standarden efter hand. Soldaten fick själv ansvara för det löpande underhållet medan rotebönderna fick stå för större reparationer på torpet. 

Soldattorp med ett rum och kök

För att man skulle skilja soldattorpen från vanliga stugor målades kompaniets namn, soldatens nummer och rote i rött på väggen närmast vägen – senare målade man istället hela torpet rött. I början av 1800-talet när rödmålning av torpen blev vanligt övergick man istället till speciella svartmålade trätavlor med vit text. 

Till torpet fanns även lada, stall, förråd och utedass. Åkern var några tunnland stor, man hade ett kålland och en äng som gav hö till djuren. Runt torpet odlades råg, korn, kål, humle, morötter, lök och så småningom potatis. Ett vanligt soldattorp bestod av ett stort kök med spis, öppen härd och bakugn. Här både sov och arbetade man. Förutom köket fanns en kammare och en förstuga. De väggfasta sängarna bäddades med halm överdraget av ylletyg, och man hade fårskinnsfällar över sig – madrasser, täcken och lakan var ännu ovanligt i början av 1800-talet.

Sven Wollter som Rasken och Gurli Nordwall som Ida i den populäraste svenska tv-serien genom tiderna. När Raskens sändes 1976 tittade närmare sex miljoner svenskar. ©SVT Bild – Gustav Rask är säkert Sveriges mest kände soldat. Vilhelm Mobergs bok ”Raskens” kom 1927, och 1976 blev den tv-serie. Vi såg Sven Wollter som Rasken och Gurli Nordwall som Ida. I serien fick vi följa deras strävsamma liv i soldattorpet. De åtta avsnitten finns i SVT:s Öppet arkiv. Foto: SVT

Soldattorpens dörrar var låga och trösklarna höga. Renligheten var det inte mycket med – man sparkade av sig trätofflorna fulla med koskit innanför dörren, och både gässlingar, griskultingar och höns fick bo i köket när det var kallt ute. Fotogenlampor, järnspis och tändstickor kom inte förrän i slutet av 1800-talet.

Salt sill, rågbröd och gröt stod på menyn

Över elden hängde brödkakor och korvar på en stång. Maten lagades i en trebent järngryta som stod i elden. Kosten i soldattorpen var ensidig med surdegsbröd och gröt som basföda. När det var brist på mjöl blandades bark i bröddegen. I mån av tillgång åt man också kött, fläsk och fisk som kunde torkas, saltas eller rökas för att hålla längre. 

Korv var en delikatess. På vintern fick man klara sig utan mjölk och ägg. Smör och ost var lyxvaror för fattiga hushåll och såldes för att ge välbehövliga kontanter.

En måltid kunde till exempel bestå av salt sill, kålsoppa, en klick gröt och rågbröd med stelnat stekflott – till vardags serverades sällan smör eller ost. Barnen drack skummjölk och de vuxna öl och brännvin. Efter måltiden slickades skedarna av och sattes i en ”skedhäck” på väggen.

När soldaten var borta på övning, arbetskommendering eller i krig var det hustrun som fick sköta hemmet med barn, hus, jordbruk och djur. Med alla barnen runt sig var det ett hårt arbete för henne att ensam sköta djuren, mjölka, slakta, så och skörda, laga mat, baka, hugga ved, bära vatten och underhålla torpet. Som om inte det var nog skulle hon även spinna, väva och laga barnens kläder.

Indelningsverket avskaffades 1901 och ersattes med allmän värnplikt. Nu var soldaterna inte längre utspridda i egna torp utan samlades för längre utbildning i förläggningar på respektive regemente. Det finns många militära handlingar i MyHeritages arkiv. Registrera dig för att få tillgång till alla arkiv.