Att gifta sig av kärlek är ett sentida bruk. När de gamla vikingarna gifte sig var äktenskapet oftast endast en ekonomisk uppgörelse mellan två släkter, kärleken var inte viktig. Det räckte med gåvor och ett handslag för att knyta bandet mellan två personer. I och med kristnandet togs äktenskapet seriösare och det äkta paret trolovades för att vara trogna mot varandra.
Är du nyfiken på dina rötter? Prova utan kostnad!
Efter trolovningen var det dags för lysning i kyrkan. Det började man med redan på 1200-talet, och från 1600-talet skulle det lysas tre söndagar i följd före vigseln. Det innebar att prästen tillkännagav äktenskapet i kyrkan för att säkerställa att det inte fanns hinder för giftermålet. Om någon i kyrkan kände till ett hinder för mannen eller kvinnan att ingå äktenskap så skulle det rapporteras till prästen före sista lysningen. Efter tredje lysningen utfärdade prästen en lysningsattest och paret kunde gifta sig så snart de ville. Men inte förrän år 1734 blev det obligatoriskt med bröllop i kyrkan inför en präst.
Bild förbättrad och färglagd med MyHeritages fotofunktioner
På 1800-talet var brudklänningarna svarta, dekorerade med färgade sidenband. Innan vigseln skulle det lysas tre gånger i kyrkan för de trolovade paret.
Långt tillbaka var brudens kläder färgglada och inspirerade av den lokala traditionen, på 1800-talet var klänningarna svarta – de vita brudklänningarna slog inte igenom överallt förrän på 1900-talet. Brudkrona kunde man vid behov låna av kyrkan, och brudgummen kunde låna en svart prästkappa. Inte sällan bar han också hatt.
När vigseln i kyrkan var över vandrade hela brudföljet över åkrar och ängar till bröllopshuset. Brudparet, prästen, de äldre och familjen åt lagad festmat i stugan. Övriga gäster hade med sig egen förning som kunde bestå av kött, brödkakor, gröt och ost. Festhuset var dekorerat med björkris och färgglada täcken på väggarna. På brännvinsbordet stod öl och brännvin smaksatt med örter och enbär. Spelemännen spelade upp och gästerna firade i dagarna tre. Sök efter dina släktingar här!
Musiken ljöd över nejden. Ibland tömde man ett av husen på möbler och gjorde den till en dansstuga. Alla var med och dansade och det var prästen som öppnar balen genom att dansa med bruden. De dansade polka och schottis, långdanser och valser. Alla dansade, åt och drack så mycket de orkade. Seden med att fira bröllop i flera dagar i rad levde kvar länge ute på landsbygden.
Skrock och vidskepelse hade stor betydelse, och det var många riter som skulle genomföras för att äktenskapet skulle bli lyckligt. Regn i brudkronan betydde tur och pengar, tappade mannen ringen framför prästen skulle han dö ifrån sin hustru tidigt, åt bruden med god aptit av bröllopsmaten så tydde det på ett långt liv med god hälsa och om det blåste på bröllopsdagen skulle det bli oro i äktenskapet. För att få en trogen hustru skulle man i smyg klippa av lite av hennes hår och bränna det – askan strödde man över sängkläderna som skulle vara smorda med lite honung.
Vidskepelse hade stor betydelse förr i tiden – inte minst när det gällde brudsängen
Brudsängen skulle ha bäddats av en ärbar person som sedan låste rummet för att hindra brudens gamla friare från att göra några trollerier med bädden. Under sängen lades ofta en hammare för att jaga bort onda makter och för att den förstfödde skulle bli ett gossebarn. Alla gästerna ledsagade brudparet in till sovkammaren med skämt, sång och musik. Efter bröllopsnatten gav mannen en morgongåva till sin kvinna som skulle tjäna som pension om han dog före henne. Det räckte inte med ett smycke, utan skulle allra helst vara mark eller egendom.
I lysnings- och vigselböckerna skrev prästen in de tre lysningstillfällena och sedan datum för vigseln. Han noterade alla par som vigdes i församlingen i kronologisk ordning – antingen efter första lysningsdag eller efter vigseldag. I de allra äldsta böckerna förekommer ibland bara förnamn och hemvist på de vigda. De fullständiga namnen, lysningsdagarna, vigseldag och födelsedatum eller ålder var det minsta som krävdes.
Vissa präster var noggrannare än så och noterade även hur mannen och kvinnan skött sig tidigare, vem som gav tillstånd för vigseln, föräldrarnas namn, vem som var vigselförrättare, plats för vigseln, eventuell kostnad för lysningssedlar, sidhänvisning till husförhörslängd och till exempel om någon av dem var änka eller änkling.
Det var egentligen först i mitten av 1800-talet som prästens noteringar om vigseln blev så här utförliga. Om brudparet bodde i olika församlingar ägde vigseln oftast rum i brudens hemförsamling. Om vigseln skedde någon annanstans skickade prästen en attest till brudens hemförsamling så att den kunde noteras i vigselboken även där.
Du hittar vigseldatum i MyHeritages digitaliserade husförhörslängder
Innan bröllopet kunde stånda skulle det lysas och inhämtas olika samtycken – och mycket av den informationen finns sparad i kyrkböckerna. I husförhörslängderna hittar du ofta vigseldatum och kan då enkelt leta upp brudparet i församlingens lysnings- och vigselböcker. I dem noterade prästen alla par som vigdes, bröllop var en stor händelse. Hos MyHeritage får du tillgång till alla de digitaliserade kyrkböcker du behöver för att kunna släktforska, och kan hitta dem snabbt med hjälp av sökbara register.
Börja släktforska – prova gratis.
