Allt du behöver veta om gravstenar

Vi har rest monument och minnesstenar över våra döda i tusentals år. Förr var det obligatoriskt med en gravsten – idag väljer många istället minneslund eller askgravplats. Ofta delade man och hustru på en gravsten, och ibland fanns barnen också med. Även familjegravar, så kallade ”ättehagar” var vanligt. På många kyrkogårdar är de äldsta gravstenarna skyddade genom kulturmärkning, medan de på andra håll tas bort och förstörs när ingen längre ansvarar för gravplatsen.

Vill du ta reda på var dina släktingar är begravda? Testa MyHeritage gratis!

Hos MyHeritage kan du söka på ett namn och få massor av ledtrådar till var någon är begravd och kanske till och med en bild på gravstenen.

 Var finns gravstenen?

Gravstenarna är ett viktigt kulturarv för släktforskare. Normalt begravs man i den församling man tillhör när man dör. Genom att söka i MyHeritages register kan du hitta både dödsdatum och församling för dina avlidna släktingar.
Det finns en särskild rubrik, ”Död, begravning, jordfästning & dödsrunor” för att begränsa ditt sökresultat. 

Vissa församlingar har flera kyrkogårdar. Den aktuella kyrkoförvaltningen kan svara på om graven finns kvar, var den finns och vem som är gravrättsinnehavare. Begravningsplatserna är indelade i kvarter och varje grav har ett nummer. Flera församlingar har själva lagt ut på sina hemsidor vilka som är begravda på respektive kyrkogård, och deras gravnummer. 

När ingen längre vill ansvara för skötseln av en gravvård eller vill betala för att reparera en lutande sten plockas gravstenen bort – om den inte är kulturmärkt.

 Vem ansvarar för graven?

Alla som är folkbokförda i Sverige har rätt till en avgiftsfri gravplats i 25 år. För varje gravplats måste det finnas en levande gravrättsinnehavare som ansvarar för att graven hålls i ordning – eller köper den tjänsten av församlingen. Gravrätten kan anses förbrukad om graven inte sköts. En gravrättsinnehavare kan också frivilligt avsäga sig ansvaret.  I båda fallen återgår äganderätten till kyrkogårdsförvaltningen som då sköter gravplatsen under de 25 utlovade åren. 

De stenar som är kulturmärkta får vara kvar även efter 25 år. En del kyrkogårdar sparar de borttagna gravstenarna, och ställer dem till exempel längs med kyrkogårdsmuren. Men tusentals borttagna gravstenar har skickats iväg för att bli stenkross. På vissa stenar slipas ytan om och återanvänds – men informationen är ju ändå förlorad. Sveriges släktforskarförbund uppmanar till att finna släktingar som kan skriva sig som gravrättsinnehavare till gravar som annars riskerar att tas bort.

Det är en sorglig syn att se hur borttagna gravstenar slängs eller skickas iväg för att bli stenkross.

 I storstäderna kan det vara trångt mellan stenarna, medan det på landsbygden brukar finns gott om plats runt en gravvård. En trend över hela landet är att allt fler gravrätter återlämnas. En vanlig anledning är att gravstenarna inte klarar de säkerhetstest som numera utförs, och att gravrättsinnehavaren tycker att det blir för dyrt med en renovering. Om detta fortsätter riskerar vi att det blir tomma gräsytor på våra kyrkogårdar. Ett annat hot är luftföroreningarna som fräter på gravstenarna och gör att texten försvinner.

Vad står det på stenen?

Det finns många hot mot gravstenar – ett är luftföroreningar som fräter på stenarna och gör att ytorna förstörs. En sten bör tvättas varje år för att slippa påväxt av mossor och lavar som kan förstöra inskriptionerna. Genom att regelbundet avlägsna fågelbajs, nedfallna löv och annan smuts minskas påväxten. De är lättast att tvätta bort lavar under tidig vår och sen höst eftersom de är mjukare då. 

Använd aldrig rengöringsmedel eller stålborste! Vatten och en mjuk borste räcker. Men för att få rengöra en sten krävs tillstånd från ägaren – alltså gravrättsinnehavaren eller kyrkogårdsförvaltningen. Texten på riktigt gamla stenar har inte så djup relief längre och färgen på bokstäverna har försvunnit. Då kan lite vetemjöl trolla fram texten igen.

För att få texten läsbar kan det räcka att gnugga in vetemjöl för hand. Växer det lavor över texten blöter man den med vatten och borstar sen bort det försiktigt med en mjuk borste.

Hur dokumenterar man?

Våren är bästa tiden att besöka kyrkogårdar! De är offentliga platser och man har rätt att fotografera och publicera vilka gravstenar man vill. Ta både närbilder på texten och från längre avstånd där omgivningen syns – det går lika bra med en mobiltelefon som en avancerad kamera, bara du är noggrann och stadig på handen. På våren slipper man både grönska, löv och snö som kan skymma stenarna. Undvik alltför starkt solljus – en lite molnig dag är att föredra.

Sedan femtio år tillbaka pågår gravstensinventeringar i Sverige. Sveriges Släktforskarförbund ansvarar för en sökbar databas, och vem som vill är välkommen att arbeta i projektet (grav.rotter.se).
Enskilda släkt- och hembygdsforskare har inventerat över 400 000 gravstenar hittills. Alla stenar på en kyrkogård inventeras och både bild och text sparas digitalt. Där kan du både söka efter gravar och själv registrera gravstenar.

Om du tar reda på var dina förfäder är begravda kan du göra spännande utflykter till olika kyrkogårdar i vår. Där kan du leta upp gravstenarna och dokumentera dem i din släktforskning. Hos MyHeritage får du hjälp med både dödsdag och församling.
Beställ en gratis provperiod här!