Titta i mantalslängder!

Magnus Bäckmark. Foto: Crister Lindström.

Magnus Bäckmark är släktforskare och författare och har skrivit den nyligen utgivna handboken: Mantalsforska – Släktforskning i mantalslängder. Han vill slå ett slag för att man ska använda mantalslängder som en källa till nya uppgifter om släkten. Magnus har skrivit dagens inlägg om just mantalslängder och han uppmuntrar alla släktforskare därute att testa att använda dem i sin släkt- och personforskning.

De flesta släktforskare börjar med husförslängder, födelse-, vigsel- och dödböcker. Men vid någon tidpunkt bakåt i tiden finns inte längre sådana, eller så är de bristfälliga. Efter kyrkoarkivalierna är mantalslängder nästa stora arkivkälla som är användbar för släkt- och personforskning. Har du inte upptäckt mantalslängder ännu, testa att följa en familj i dem för att se vad det kan ge!

Fram till 1820 är det mesta som man behöver digitalt tillgängligt via SVAR eller ArkivDigital. Om du inte är abonnent själv kan du exempelvis besöka närmaste landsarkiv och använda datorerna där. Även lokala släktforskningsföreningar och centrala bibliotek har ofta abonnemang. Men faktiskt är materialet så omfattande att stora delar av det inte är digitaliserat ännu. Framför allt gäller det tiden efter 1820. Kontroll i mantalslängder är därför en sådan sak som hör till sådant som släktforskaren fortfarande då och då måste besöka arkiven för.

På SVAR hittar du mantalslängder i en egen samling, som har en länk från förstasidan. Samlingen heter Mantalslängder 1642-1820. Samlingen är indexerad, så genom att knappa in den församling och det tidsintervall man är intresserad av, så kommer det upp bildlänkar. Kunde inte vara mer behändigt. I ArkivDigital:s sökfönster hittas mantalslängder under länsstyrelsen i X län, landskontoret, alternativt X läns landskontor, där X är namnet på länet i fråga.

Boken "Mantalsforska - Släktforskning i mantalslängder".

I mantalslängderna registreras år för år vilka personer i olika kategorier som finns i vartenda hushåll inom församlingen. Hushållsföreståndaren är den som också i äldsta tid skrivs ut med namn. Hustru, söner, döttrar, drängar, pigor och inhysespersoner som är beskattningsbara (arbetsföra och mellan 15 och 63 år) står länge ofta bara som personantal i kolumner, men så småningom börjar även deras namn att anges. Ett viktigt skiljeår är 1766 – från och med då ska ”allt vad liv äga” vara med. Även antalet minderåriga barn i varje hushåll ska då specificeras årligen.

Eftersom längderna uppgjordes i tre exemplar finns som regel dessa längder bevarade från så gott som vartenda år. Det erbjuder fantastiska kontroll- möjligheter. Hur många barn till Nils och Elin fanns egentligen hemma 1769? När och från vem övertog Erik sjötorpet? En familjs bosättning på en plats kan behändigt ringas in i tiden. För vilken fastighet som helst kan ägarlängden klarläggas – ända tillbaka till 1535, då den första längd av mantalstyp som finns bevarad lades upp. För tiden före 1642 finns längder av den här typen inte årligen, men med de större eller mindre mellanrum som Kronan tog ut extraskatter.

Mantalslängder kan framför allt in emot 1700-talets slut även ge mer information än när-var-hur. Det kan gälla om en person använder tobak eller inte, om hustrun använder sidentyg eller inte, hur många fönster det är på gården, läkarintyg om oförmåga till arbete (vilka ibland ger en detaljerad bild av en persons krämpor). Underlag till mantalsskrivningen, nämligen inlämnade egenhändiga redovisningar av personbeståndet i ett hushåll – mantalsuppgifter – ger information av oslagbart källvärde eftersom uppgiftslämnaren är hushållsföreståndaren själv. Hur skrev han eller hon själv sitt eller barnens namn?

Mantalsuppgifter kan ligga omedelbart efter sockenförteckningen, från 1800-talets början och framåt.

På landet är det föreståndare av större hushåll och fastigheter som själva lämnar mantalsuppgifter, personbeståndet på bondgårdar rapporteras däremot genom utdrag från husförhörslängden i kombination med kompletteringar genom muntliga underrättelser av dem som samlats i skrivningslokalen. I städer är det däremot alla utom ”enkelt folk” som inte kan skriva som själva varje år lämnar skriftliga uppgifter om sitt hushåll på pappersark och lappar, så småningom tryckta blanketter. De stadsbor som inte kunde skriva fick i stället lämna muntlig uppgift på plats i skrivningslokalen.

För mig var det lärorikt att få undersöka mantalslängder som helhet inför skrivandet av handboken Mantalsforska. Trots att jag naturligtvis haft behov av att använda mantalslängder i snart sagt varenda släktutredning sedan 1998 då jag började med uppdragssläktforskning, så tyckte jag att jag lärde mig mycket. Sveriges Släktforskarförbund har tidigare gett ut handböcker bland annat på vissa delområden, såsom om forskning om soldater eller smeder. Skillnaden med Mantalsforska är att alla, oavsett bakgrund (inom Sverige), hittar uppgifter om just sina anor i det här materialet. Så om du inte har gjort det, titta litet närmare på vad de här längderna kan ge för släktforskningsledtrådar i just dina specifika forskningsfrågor!

Magnus Bäckmark