Drängar, pigor, skomakare, snickare, torpare och emigranter

Drängar, pigor, skomakare, snickare, torpare och emigranter.

Dessa sex ord beskriver min släkthistoria på ett kortfattat men ganska bra sätt.

Sommaren 2011 passerade jag och min man Ellis Island utanför Manhattan med en färja. Det var där som många emigranter registrerade sig när de hade gjort den långa färden över till Nordamerika. Just där och då lovade jag mig själv att försöka hitta mina släktingar som en gång i tiden gjort denna tuffa resa. En resa med okänt mål. Jag ville skriva ner deras namn en gång till och hedra deras minne. Sagt och gjort. Ett halvår senare började jag att släktforska. Jag är fortfarande en nybörjare och tycker att detta är mycket spännande!

Nils Fredrik Palm

Jag är född i Lund i Skåne 1969. Mina föräldrar hade precis lämnat faderslandet – Östergötland och satt sina fötter i den skånska myllan när jag föddes. Jag kommer ihåg att det var vissa dialektala språkförväxlingar i början. Som till exempel den gången då min mamma stötte ihop med grannfrun och frågade på ren östgötska vad den familjen skulle göra till helgen. Grannen log och svarade på klingande skånska: ”Vi skau ti lannet och slagta tokkar”. Min mamma häpnade och trodde att de skulle ”till landet och slakta tokar”. Det tog lång tid innan grannfrun slutade att skratta. Min mamma trodde först att grannfrun var helt galen. Tokkar betyder tuppar på skånska.

Eller som den gången min kompis och jag, vi var väl runt fem år, åt glass och hon plötsligt ville ha ”en liden ske”.  Jag kommer ihåg att vi i min familj inte fattade vad hon menade och sa bara ”jaha”. Min kompis reste sig då upp lite argt och gick och hämtade – en liten sked!

Jag började redan då att undra var jag egentligen kom ifrån. Mina föräldrar pratade inte som alla andra. Intresset för släktforskning startade! Men det fick vänta i många år. Och tur var väl det. Mycket information ligger numera lättillgänglig på internet.

När jag och min man fick egna barn och det var dags att ge dem namn började tankarna vandra till dem bakåt i släkten. Hela min släkt är från Östergötland och min släkt är mycket liten. Jag pratade med mina far- och morföräldrar och de berättade om sina föräldrar och om deras föräldrar. En och annan intressant historia dök upp. Jag har suttit otaliga timmar och lyssnat på när min käre morfar Gunnar Axelssons, berättat historier och skrönor från Horn och Hycklinge. Historier som jag i min tur har berättat för mina barn.

Dessa historier har jag sedan funnit dokumenterade och läst i bokserien ”Kindasocknarna Horn och Hycklinge i ord och bild”. Serien består av tre fantastiska böcker som är skrivna av stolta Horn- och Hycklingebor.

Mina släktingar till mesta del drängar, pigor, skomakare, snickare och torpare. De var ärliga (de flesta) och hårt arbetande människor. De slet med skog, sten och spik. Många emigrerade. De flesta reste till Nordamerika och mina föräldrar till Skåne (!). Min mormor, Alice Axelsson, ville nog påstå att det var detsamma! Men de flesta andra förblev Östergötland trogna. När min morfar berättade om alla släktingar som emigrerade till Nordamerika fick han en sorgsen blick.

Nu när jag har börjat släktforska har jag förstått varför min farmor, Linnea Palm, alltid ville att jag och mina bröder skulle leka cowboys och indianer. Hennes farfar och hela hans familj emigrerade i slutet av 1800-talet till USA. Han blev sheriff och återvände hem med sin fru och två av deras fyra barn efter att fått en stor belöning efter bara ett par års tjänst. Alla barnen var födda i Sverige. Farmor Linnea berättade att hon lärt sig tillaga äkta amerikansk pizza med ansjovis av sin amerikanske farbror. Detta var innan pizza blev populärt i Sverige.

Jag förstår också varför min farfar, Paul Palm, inte ville prata om sin farfar. Hans farfar Nils Fredrik Palm emigrerade till USA och lämnade kvar sin gravida flickvän Johanna ”Hanna” Ericsdotter i Björsäter, Östergötland. Vi har ett brev där han tar på sig faderskapet, likaså står det  i kyrkböckerna att han erkänner faderskapet. Hanna hade det inte lätt. Hon gifte sig aldrig och min farfars far var hennes enda barn. Vi visste inte riktigt hela historien innan jag började nysta i den. Spännande.

Hannas ena syster emigrerade, såsom många andra av mina släktingar, till USA och gifte sig med mormonernas fjärde president Wilford Woodruffs son. De fick tre barn. Så en känd person kan jag skryta om.

Ett av mina mål med släktforskningen är att hitta Nils Fredrik Palms levande släktingar i USA. Jag vill veta vad som hände med honom. De senaste dagarna har min amerikanska släkting Karen hjälpt mig med att försöka lösa min släkts största mysterium – vad som hände med Nils Fredrik Palm. Vi är honom på spåren. Karen har jag förresten träffat genom släktforskningen.

Åsa Palm Nilsson

Karen delar mitt stora intresse för släktforskning och det är fantastiskt att ha någon att bolla idéer med. Vi har ju samma släktingar! Och så har jag fått reda på lite mer om vad som egentligen hände med några av dem som emigrerade och hon har fått reda på lite om de som ”stannade kvar”. Jag har också kunnat hjälpa en annan släkting i USA (jag har även hittat honom genom släktforskningen) med hans släktforskning. Hans och min gemensamma svenska anfader, som emigrerade, skrev ner historien 1910 till sina släktingar i USA, på en engelsk skrivmaskin utan ö och å. Han kunde inte klura ut att Osbo, Ostergotland i själva verket var Åsbo, Östergötland. Nu vet han!

Tyvärr har jag inte mycket information sparat i form av kort eller andra dokument och där spelar kyrkböckerna och MyHeritage en stor roll. Jag har fått många smart matches och fått reda på mycket på det sättet.

Från att ha varit en mycket liten släkt, där många, många emigrerat till USA har jag numera en stor släkt, både bakåt och framåt i tiden, både i Sverige och i USA. MyHeritage ger en bra överblick och är användarvänligt. Mitt råd till de som tänker börja släktforska är att ta en gren i taget. Skriv ner det du hittar för att kunna gå tillbaka senare. Jag har nu 1 000 personer i mitt träd.

Jag fortsätter mitt sökande med ljus och lykta. Tveka inte – börja släktforska. Det berikar.

Ha det så bra och lycka till!

Dagens inlägg är skrivet av Åsa Palm Nilsson. Vi önskar henne lycka till i hennes fortsatta sökande efter fler spännande släkthistorier.