Efter 55 år fick jag äntligen veta vem min pappa var – och hittade en syster

Jag har alltid känt att det var något annorlunda med min historia. Jag växte upp i Frankrike, Belgien och Afrika, och undrade ofta var jag egentligen kom ifrån. Varje gång jag besökte min mormor i södra Frankrike, viskade hon att mannen jag kallade “pappa” inte var min riktiga far. Första gången hon sa det var jag inte ens 10 år. Jag trodde bara att hon ville vara elak. Men tanken dröjde sig kvar – särskilt eftersom jag inte liknade någon i min familj. Folk sa ofta att jag såg italiensk ut.

Sandrine Berthoumieu

Min pappa dog när jag var 11 år, och lämnade efter sig fler frågor än svar. Varje gång jag frågade mamma om han verkligen var min biologiska pappa, svarade hon alltid ja. Hon gifte om sig och fick en son – min halvbror – men jag slutade aldrig undra. När jag var i södra Frankrike brukade jag titta på män jag passerade och tänka: “Kan det där vara min pappa?”

Sanningen kommer fram

När jag var 18 år flyttade jag till Fleuris, där jag bor idag. För ett år sedan erkände mamma till slut att min pappa inte var min biologiska far – men hon vägrade säga mer. Jag kände ett starkt behov av att få veta sanningen, inte bara för min egen skull, utan också för min 18-årige sons.

En dag såg jag ett tv-program där en kvinna hittat sin pappa tack vare ett DNA-test. Det blev gnistan jag behövde. Jag beställde ett MyHeritage DNA-kit och skickade in det med en blandning av hopp och vidskepelse.

När resultaten kom den 12 januari 2025 bultade mitt hjärta. Etnicitetsuppskattningen visade att jag var till hälften italiensk – plötsligt föll alla kommentarer om mitt utseende på plats. Men det var inte allt. Jag hade en DNA-matchning på 24,6 % med en kvinna i Sverige vid namn Sofia Caravaggi. Den beräknade relationen: halvsyster eller systerdotter.

Jag kontaktade henne direkt. Några minuter senare svarade Sofia och frågade var och när jag var född, och var min mamma kom ifrån. Sedan kom meddelandet som förändrade allt:

”Du är min halvsyster. Min pappa är din pappa.”

Fadern vi delar

Vår pappa hette Giancarlo Caravaggi och dog 2012, 65 år gammal.

Jag fick veta att han flyttade till Stockholm 1970 och arbetade på franska ambassaden. Där träffade han Sofias mamma. Sofia är idag 42 år, jobbar med produktutveckling och har två små barn.

När jag var runt fem eller sex år skickade min mormor ett brev till Giancarlo i Stockholm, tillsammans med ett skolfoto på mig. Hon skrev att han hade en dotter – men lämnade inga kontaktuppgifter. Inget namn, ingen adress. Han kunde inte veta att mamma flyttat oss till Belgien, och att vi till och med bodde i Afrika ett tag.

Enligt Sofia mindes hennes mamma hur glad Giancarlo blev över brevet. Han förstorade bilden och hade den i sitt arbetsrum hela livet. Sofia berättade: “Hela mitt liv fanns ett foto på den här flickan. Pappa berättade historien, så jag visste alltid att hon fanns där ute.”

Vi hittar varandra

När Sofia och jag först fick kontakt var jag rädd att hon skulle bli arg eller ledsen. Men hon sa att hon hoppats hitta mig – hon hade tagit MyHeritage-testet i hopp om att hitta sin halvsyster.

Vi började prata varje dag på Messenger. Första veckan satt vi i timmar och lärde känna varandra. Vi upptäckte massor av likheter: vi älskar båda choklad och fick våra första barn vid 38. När jag såg bilder på Giancarlos syster Giuliana, som gick bort för två år sedan, blev jag chockad – jag var så lik henne.

Giancarlo med sin syster Giuliana och lilla Sofia

Sofia erkände att hon varit rädd att jag skulle vara arg på vår pappa. Men jag kände ingen ilska, bara lättnad över att mysteriet äntligen var löst. När jag ser foton på Giancarlo ser jag mig själv och min son. Sofia säger att när hon ser bilder på min son, är det som att se sin egen – bara äldre. Det är otroligt hur starka familjebanden kan vara.

Framåt – tillsammans

I april 2025, bara några månader efter vår första kontakt, reste Sofia från Stockholm med sin 6-åriga dotter för att träffa mig för allra första gången. I samma stund vi kramades försvann alla år av frågor, undran och ovisshet. Du kan se det ögonblicket här:

Efter 55 år vet jag äntligen vem min pappa var – och att jag har en syster.

Sandrine (höger) och Sofia

Sandrine med sin nyfödda syster och systerdotter

Sofia berättade att hon alltid hoppats hitta mig, hon sa:

“Mamma brukade säga: ’Du måste ta ett DNA-test. Tänk om du hittar någon från pappas sida?’ Jag hoppades att jag skulle hitta min syster. Jag var bara rädd att hon skulle vara arg på pappa och inte vilja ha kontakt. Men istället fann vi varandra.”

Sedan vi sågs har vi pratat varje dag – och det känns som vi alltid har känt varandra. Jag längtar redan efter att träffa henne igen och fortsätta bygga vår relation.

Tack, tack, tack till MyHeritage som gjorde detta möjligt.

Stort tack till Sandrine Berthoumieu och Sofia Caravaggi för att ni delade er otroliga historia med oss. Har du också gjort en fantastisk upptäckt med hjälp av MyHeritage? Vi vill gärna höra din berättelse! Skicka den till oss via detta formulär eller mejla den till stories@myheritage.com.