Barkskeppet Runeberg

Ja, jag kan väl skriva kort om en historia, som har anknytning till Sverige. Min mormors morfar Leander (Mattsson) Nybondas (1846-1914), var med och startade ett rederiföretag 1895. Han och tre andra män köpte ett barkskepp kallat Runeberg för en köpesumma på 10 000 finska mark, under en period då dagsverken låg på två finska mark per dag.

Barken Runeberg som Leander och tre andra män i byn Harsböle i östra Nyland i Finland köpte den 13 april 1895 för 10 000 finska mark. Runeberg sjönk den 13 januari 1896 vid Tjurkö utanför Karlskrona.

Skeppet sattes på dock för att granskas att allt var i skick och cirka ett halvt år senare skulle skeppet ut på sin första seglats under de nya ägarnas regi. Skeppet hade elva man i personalen plus kaptenen med hustru och deras treåriga barn.

Resan gick bra från Finland till Ibiza, där man lastade skeppet med salt. Destinationen för saltlasset var Karlskrona i Sverige, och allt gick väl ända tills man kom till Karlskrona den 13 januari 1896. Då var det ytterst dåligt väder och skeppet förliste vid Tjurkö. Men som tur var, fanns det en lotskutter i närheten som kunde rädda hela personalen, och senare tackar kaptenen W. Roos dessa lotsar för deras ingripande.

Jag hade redan som liten pojke hört talas om barkskeppet Runeberg, men detaljerna var inte helt korrekta. Hur mycket detta inverkade på min mormors morfars ekonomi vet jag inte, men inte verkar det ha varit så stor förlust för honom. År 1897, ett år efter haveriet, inträffade en stor katastrof i byn där han bodde, nämligen hela byn med undantag av två gårdar, brann upp. Han var den som utan ersättning såg till att invånarna i byn klarade sig genom dessa svåra tider. Han livnärde cirka 100 extra människor förutom de omkring 20-25 som normalt fanns på hans gård.

Det var frågan om en relativt liten by, med endast fyra stomhemman, och vid tidpunkten för branden fanns det åtta gårdar i byn plus ett antal torp.  Och det är klart att byns tacksamhet till Leander var stor.

Leander och hans gård var egentligen orsaken till att jag började släktforska. Jag visste en hel del om honom och hans gård från tidigare, men hittade inte motsvarande information på internet. Då började jag forska i saken.

Leander Nybondas (1846-1914) med hustrun Amanda Kristina Petas (1852-1929), dessa är min mormors mors föräldrar.

Jag håller på med både släkt- och bygdeforskning. Egentligen för att dessa går mycket tätt ihop, speciellt om bygden man forskar om är liten och de flesta personerna är släkt med varandra. Jag är relativt ny inom denna typ av forskning, men med den intensitet jag utför forskningsprojekten har jag på kort tid kommit längre än många andra forskare. För mig är kvalité viktigare än kvantitet, och därför består inte släktträdet av fler än 1 250 personer för tillfället.

Inom släktforskning håller jag på med allt mellan medeltid och nutid. Detta kräver att man forskar på många olika sätt, beroende på vilken tid det är frågan om. Men, diversiteten gör det ju desto roligare.

Även om jag ännu borde titulera mig som nybörjare inom släktforskning har jag under ett år hunnit med att bland annat bli styrelsemedlem i den lokala släktforskarföreningen, hållit en släktforskarkurs (där vi använde MyHeritages programvara Family Tree Builder), hållit flera olika föredrag angående släkterna som finns inblandade i mitt eget släktträd och om byn som jag har som bygdeforskningsobjekt.

Text från tidningen Kalmar daterad till den tredje februari 1896, där kaptenen på barken Runeberg beskriver händelserna vid Tjurkö utanför Karlskrona.

Jag har alltid haft ett särintresse för gångna tider, men tyvärr har man ju inte alltid möjlighet att hålla på med allt man skulle vilja hålla på med. Men, nu när man börjar komma till en sådan ålder (snart 42) då ungdomens intressen får ge vika, har man mera tid för andra intressen. Gångna tiderna har alltid funnits med. På vår släktgård finns det än i dag en del gamla byggnader kvar och där visar historiens vingar sin skönhet. I dessa, och de andra gamla byggnaderna runtomkring gården, finns gamla verktyg och annat roligt som man har förundrat sig över som liten pojke.

Anledningen till att jag valt att använda MyHeritage är språk. Jag är helt svenskspråkig även om jag bor i Finland. Släkten har varit svenskspråkig så långt tillbaka i tiden man kan gå, och antagligen härstammar jag och mina släktingar från de svenskar som kom till Finland på 1200-talet, efter korstågen. Den svenska som ännu en del av oss i östra Nyland kan, det vill säga den gamla dialekten, är till stor fördel vid forskning av äldre tider i Finland eftersom svenskan var det administrativa språket och den gamla svenskan var mycket lik våra dialekter i dessa trakter. En del av oss här kan ännu prata och förstår den äldsta svenskan, därför är det minst sagt intressant när rikssvenskar säger att vi ”sjunger” när vi pratar. Jag och alla svenskar i gångna tider är av annan åsikt. Här är ett exempel på denna dialekt.

En del av släkten, min fars föräldrar och alla hans syskon, emigrerade till Sverige i slutet av 1960-talet och därför har jag farbrödrar, fastrar och kusiner i Sverige.

Detta får räcka för denna gång. Det är klart att många andra historier om anfäderna kan berättas, som till exempel om riksdagsmannen på 1700-talet, borgmästarna, ståthållarna och mycket mera.

Dagen inlägg är skrivet av Tom Olander. Tom har använt sig av MyHeritage i över ett och ett halvt år och är en mycket aktiv premiumanvändare. Om du, precis som Tom skulle vilja bidra med en text till vår blogg, kan du göra det genom att skicka den till sara@myheritage.com.