Ingrid Bergman – en kvinna före sin tid

Den 29 augusti markerar 100-årsjubileet av Ingrid Bergmans födelse. Hennes internationella filmkarriär har lämnat ett avtryck som fortfarande ekar – nu senast under filmfestivalen i Cannes prydde hon festivalens affisch och det var världs- premiär på dokumentären Jag är Ingrid, som är baserad på hennes egna filmer, brev och dagböcker. Casablanca, Klockan klämtar för dig och Höstsonaten är bara ett par av hennes filmer som hjälpt henne att bli en av Sveriges genom tiderna största filmstjärna.

Hennes personlighet var alldeles för stor för lilla Sverige och hennes förhållande till hemlandet förblev komplicerat genom hela hennes liv.

Född i Stockholm den 29 augusti 1915, fick hon sitt namn efter prinsessan Ingrid Bernadotte. Hon måste ha varit en riktig gåva till sina föräldrar, Frieda och Justus, då hennes mamma fött en dödfödd son och några år senare ett barn till som bara levde i ett par veckor.

Ingrid förlorade många nära anhöriga tidigt i livet. 14 år gammal var hon föräldralös och hon flyttade först hem till sin faster Ellen. När hon dog året därpå flyttade hon hem till sin morbror Otto Bergman och hans fru Hulda.

Som 18-åring kom hon in på Dramatens elevskola, men blev inte inte kvar längre än ett år eftersom hon erbjudits sin första filmroll i Munkbrogreven. Henne karriär drogs i gång direkt. Intermezzo 1939 blev hennes internationella genombrott och biljett till Hollywood. Vid den här tiden var Ingrid gift med tandläkaren Petter Lindström. De gifte sig 1937 och fick dottern Pia 1938. Både man och dotter följde med Ingrid till USA.

Efternamnet Bergman är ett taget namn. Det var Ingrids släkting, Johan Peter Jonasson på pappans sida, som tog namnet Bergman 1847 i samband med att han flyttat hemifrån. Han och hans fru Britta Sofia, fick två barn, Ingrids pappa Justus Samuel Bergman var en av dem. Han föddes 1871 och flyttade till Stockholm 1890. Justus levde ett par år i USA men flyttade sedermera tillbaka till Sverige. 1907 gifte han sig med Frieda i en borgerlig vigsel i Hamburg, paret flyttade sedan till Stockholm och bosatte sig på Strandvägen 3.

Tiden i Hollywood

Ingrid Bergman krävde att få behålla sitt namn när hon anlände till Hollywood, trots påtryckningar från PR-folk att hon skulle byta till ett mer lättutalat namn. Varför? Jo, för om hennes karriär inte skulle ta fart och hon skulle bli tvungen att återvända till Sverige och arbeta där. Vem skulle då känt igen henne med ett helt nytt namn? Hon undvek även att medverka i reklamsammanhang, av den enkla anledningen att hon ville att publiken skulle upptäcka henne på egen hand. Detta var vid tiden helt revolterande. Hon blev den första i branschen som lät sitt arbete tala för sig själv – utan att ändra namn eller utseende.

Sin första Oscar fick hon för rollprestationen i Gasljus 1945. Efter ett decennium i Hollywood var Ingrid trött på den typen av roller som hon fick. Hon hade sett Roberto Rossellinis Rom – öppen stad och skrev ett brev till honom där hon förklarade sin önskan om att få arbeta med honom. Och så fick det bli. 1950 gjorde de Stromboli ihop. Men det var inte det enda de gjorde ihop – de gifte sig även. Skilsmässan från Petter Lindström skapade rubriker i Hollywood och hon arbetade inte där på sju år. Det äkta paret fick tre barn ihop, bland annat skådespelaren Isabella Rossellini, innan de skilde sig 1957.

Hon fick sin revans på Hollywood med Anastasia 1956 som gav henne sin andra Oscarsstatyett. Med hon glömde aldrig helt den kalla axeln som Hollywood givit henne och hon blev mer varsam med vilken typ av rollen hon tog sig an.

Relationen till hemlandet

Hon gifte sig med producenten Lars Schmidt 1958. De förblev gifta fram till 1975. Samma år fick hon en tredje Oscar för sin biroll i Mordet på Orientexpressen.

En annan Bergman, Ingmar Bergman, övertalade henne att spela i Höstsonaten 1978. Det blev hennes sista filmroll på vita duken, som hon även Oscar- nominerades för, den fjärde i ordningen förutom de tre Oscar hon vunnit.

Ingrid skulle ha spelat farmodern i Fanny och Alexander men var för sjuk i cancer för att genomföra det. Och i fall ni undrar – Ingrid och Ingmar Bergman är inte släkt med varandra.

Ingrid blev internationellt känt och filmade under sin karriär på fem olika språk. Men i hemlandet togs hon i mot med en sval famn. I en radiointervju från 1955 säger hon: ”Ingen är profet i sitt eget land.” Ett talande citat som speglar hur hon kände inför bemötandet i Sverige, speciellt från teaterkritiker.

Hon dog 1967 i London i sviterna av cancern. Hennes sista film blev en TV-produktion om Israels tidigare premiärminister Golda Meir. En rollprestation som gav henne en Emmy.

Hon dog på samma datum som hon föddes, olika år såklart. Det är ett ganska ovanligt fenomen. Har du någon i din släkt som har samma födelse- och dödsdatum?

Källor: SFI,  a-mnilsson.blogspot.se, anbytarforum, Sveriges radio.