Det börjar med dopet

Födelseboken är den första kyrkbok en blivande släktforskare tittar i. Här antecknade prästen alla som föddes i församlingen, dopet, vilka föräldrarna var och var de bodde. MyHeritage har ett sökbart register så att du enkelt kommer åt födelseuppgifter. Är du nyfiken på hur det ser ut?  Prova ett gratis abonnemang i två veckor!

Odöpta var hedningar

För över tusen år sedan när den kristna missionen pågick i Sverige döptes både barn och vuxna utomhus i sjöar och vattendrag. Fram till 1200-talet skulle helst hela kroppen sänkas ned i vattnet. När Sverige blev kristnat på 1100-talet och kyrkorna byggdes sattes det in dopfuntar. Då var det bara de nyfödda barnen som döptes och de skulle doppas ned tre gånger i dopfuntens vatten.

Först placerades dopfunten nära ingången eftersom odöpta barn var hedningar, och man inte ville släppa in onda makter långt in i kyrkan. De katolska prästerna utförde då också en slags djävulsbesvärjelse. Efterhand övergick man till att hälla vatten på barnets huvud.

Och 1695 beslöts att dopfuntarna skulle flyttats fram till koret om det ännu inte var gjort.

I många kyrkor finns de gamla dopfuntarna bevarade.

Vidskepelsen var stor

Förr i tiden var barndopet en av de allra viktigaste händelserna i livet. Dopdagen var till och med viktigare än födelsedagen. I och med dopet upptogs det nyfödda barnet i den kristna församlingen, och skyddades då mot troll och andra väsen. En anledning till att barnet skulle döpas snabbt var att det då skulle komma till himlen. Om barnet verkade klent och svagt tillkallades därför prästen för ett nöddop hemma.

Om ett barn dog innan det hunnit döpas var det förlorat. Då hade inte själen fått ro, och man trodde att barnet kunde komma tillbaka och spöka. Det fanns människor som kunde berätta om att de blivit väckta mitt i natten av att en liten barngestalt stod bredvid deras säng och bad om att få ett namn.

Gudmodern bar in barnet i kyrkan i en korg. På 1700-talet låg barnet lindat i en broderad doppåse. På 1800-talet kom vita dopklänningar och broderad dopmössa

Faddrar valdes med omsorg

Att vara gudmor eller fadder var en hedersuppgift. Det är lite olika vad faddrarna kallades, i äldre böcker anges de ofta på latin som ”testes”. Faddrarna förväntades ge barnet en andlig fostran och förband sig att ta hand om barnet om något skulle hända föräldrarna. De utsågs oftast bland släktingar eller grannar. De som hade tur kunde även få prästfrun, sin arbetsgivare eller en annan aktad församlingsbo att ställa upp som vittne. Det var vanligt att ha tre faddrar vid dopet, men antalet kunde variera. 

Efter dopet blev det dopgille hemma med mat och dryck. Faddrarna förväntades då ge dopgåvor – vanligen silverskedar eller pengar. Det hände också att de nyfödda fick en bit skog eller mark. Ibland stoppades ett mynt i blöjan för att barnet skulle bli rikt som vuxen. På 1900-talet blev själva namngivningen det mer centrala i dopceremonin. Och som gåvor gav gästerna till exempel bestick, muggar, smycken, sparbössor, ljusstakar och porslin.

I födelse- och dopboken står barnets namn samt födelse- och dopdag. Här är dopnamnet Anders understruket. Även föräldrars och dopvittnens namn finns med, och var de bor

Prästen noterade allt

Det var församlingens präst som ansvarade för att alla barn som föddes blev korrekt införda i födelse- och dopboken. I de minsta församlingarna kunde det röra sig om några stycken barn, medan i de större var det flera hundra nya barn att hålla reda på varje år. Anledningen var att kungamakten ville ha koll på hur många personer det fanns i de olika församlingarna – inte minst med tanke på skatteindrivningen. 1686 kom den kyrkolag som sa att varje församling var tvungen att skapa en förteckning över nyfödda barn – och att barnen skulle döpas innan de fyllt åtta dagar.

Om en uppgift om namn eller datum skiljer sig mot husförhörsboken är det dopboken som är det rätta eftersom den källan upprättats först. Alla barn finns med, även de dödfödda. Om barnet var fött utom äktenskapet noterades att barnet var oäkta. Om namnet på barnets far saknas beror det på att modern inte visste vem som var far eller inte ville uppge vem det var. 

MyHeritages index för födelseposter. Skulle inte din församling finnas med kan du hitta informationen i husförhören

Kom igång 

När du vill söka bland MyHeritages födelseposter är det enklast att börja med en person där du känner till både namn, födelseår och födelseförsamling. Eftersom det är 70 års sekretess i Sverige är det bara personer födda före 1952 vi kan hitta. Födelseposterna är avskrifter från födelse- och dopböckerna, och gör sökandet mycket enklare. När du får föräldrarnas namn kan du söka på dem också, och komma vidare till husförhörslängderna.

Tack vare sökbara register behöver du inte leta sida upp och sida ned i gamla kyrkböcker. Med några få klick får du veta mer om dina förfäder direkt.
Vill du prova att söka efter födelseposter? Beställ ett två veckors gratis prova-på-abonnemang hos MyHeritage!