Berättelsen om Augusta Charlotta Bure

Farmor Augusta Charlotta Bure född 1876 i Norrgarn i Bladåkers socken.

Min farmor Augusta Charlotta Bure föddes 1876 i soldattorp nummer 76, på Norrgarns ägor, i Bladåkers socken i Uppland. Hennes mor Ulrica Charlotta var ogift och arbetade vid den tiden som piga i socknen. Om det berodde på att arbetstillfällena var alltför få i bygden, eller om det berodde på skam, det vet vi inte, men när Augusta Charlotta var 4 år flyttade hennes mor till Uppsala där hon fortsatte att arbeta som piga. Augusta växte upp hos morföräldrarna, soldaten Johan Peter Bure och hans hustru Catharina (Cajsa) Brita i Norrgarn.

Redan i tidig ålder började Augusta Charlotta att arbeta som piga i Norrgarn och Trädgårdstorp. En tid arbetade hon som hushållerska vid Norrgarns gård och kom att arbeta som mjölkerska där under hela sitt liv. Hon kom även att bli trotjänarinna och fick bo kvar i torpet, som låg på herrgårdens ägor.

Att mjölka de många korna för hand, flera gånger per dag var ett slitsamt arbete. Lönen var liten och torpet där Augusta Charlotta bodde var kallt och byggt direkt på marken, utan någon husgrund. Augusta Charlotta förblev ogift men födde och uppfostrade fem barn i sitt lilla torp.

Notisen ”fader okänd” i kyrkboken, leder ofta till många frågor för en släktforskare. Vi vet inte med säkerhet vem som var far till Augusta Charlottas barn eftersom kyrkböckerna inte berättar något om detta, men morfar hävdade att hans pappa hette Düring och kom från Belgien. Han var säsongsarbetande på orten och var trolovad med Augusta Charlotta. Det har även hittats en anteckning som morfars bror skrev när han levde: ”Far förolyckades 1916”, stod det. Vi har förgäves försökt hitta uppgifter om denne Düring.

Torpet där Augusta Charlotta och hennes familj bodde är rivet för länge sedan. Platsen är nu igenvuxen av sly och intill husgrunden står endast några knotiga ekar kvar. Det enda som vittnar om att platsen en gång varit bebodd, är några blå porslinsskärvor i stuggrundens ruin.

Farmor Augustas torp i Norrgarn i Bladåkers socken.

Till farmor

Ser för mitt inre att dagar blivit till år,
Några har lagts till och några dragits ifrån.

Den vanda stigen över ängen till ditt hus.
Alltid tidig morgon till dagens slut.

Från ladugården ett krus i handen med livets gyllene dryck.
Till barnens munnar att stilla hungern.
Att ej bli äktad var en skam,
han gav ringen till någon ann.

Du slet i ditt anletes svett, i ur och skur.
Aldrig ett ömt ord du hörde.
Du förblev trotjänarinnan livet ut
och vigd i den jord du ärvde.

Och nere vid dammen brukade näckrosen blomma.
Stugan där du satte din fot så mången gång,
finns ej kvar. Stenar från grunden kan skönjas ännu idag.
Grästuvan har nu tagit över.

De åldrade och knotiga träden står kvar, vittnar om tiden som en gång var.
I gläntan bland hagtorn, där mjölkört blommade om sommaren finns du ännu kvar.
Med kärlek vill vi dig minnas.

Dagens inlägg är skrivet av släktforskaren GunBritt.  GunBritt driver en väldigt intressant släktforskningsblogg, du kan besöka bloggen genom att klicka här.