När elektricitet kom till byn

Det var en revolutionerande händelse när elektricitet kom till de svenska hushållen i början av 1900-talet. Stugorna lystes upp och man skaffade nya apparater som hjälp i hushållsarbetet. Den här tiden ligger bara några generationer tillbaka, och det finns fortfarande de som minns när elektriciteten kom till byn. Har du koll på dina släktingar som levde då?
MyHeritage hjälper dig att släktforska – beställ ett gratis provabonnemang. 

Elektricitet och bättre glödlampor

Redan på 1870-talet kunde man visa upp båglampor som lyste med hjälp av batteri. Men de alstrade så mycket värme och rök, att de inte gick att använda inomhus. När Thomas Alva Edison förbättrade glödlampan 1879 kunde man få elektrisk belysning även inomhus. Redan året därpå kom de nya glödlamporna till Sverige. Och på 1880-talet fick Göteborg Sveriges första elektricitetsverk. Det levererade ström till cirka tusen glödlampor i butiker och restauranger i centrala Göteborg. Och Stockholm fick snart också offentligt elektriskt ljus till gatubelysning, butiker och sjukhus. Kring sekelskiftet fanns det mer än 50 elektricitetsverk runt om i Sverige. Så småningom användes elektriciteten även till järnväg och spårväg.

Industrierna var tidigt ute med att installera elektricitet för att driva maskiner. Mekaniska industrier som tidigare drivits av ett vattenhjul kunde nu flytta längre från kraftkällan. Och med det elektriska ljuset kunde man även införa skiftarbete och dela in arbetet i tre åttatimmarspass per dygn.

Hos MyHeritage kan man söka i historiska dagstidningar. I den svenskamerikanska Minnesota stats tidning den 19 dec 1883 läser vi att Härnösands stad funderar på att skaffa elektrisk gatubelysning.

 Elektrifieringen drar igång

I slutet av 1800-talet hade några städer och enstaka byar elektrifierats och de första hushållen anslöt sig. I flera städer anlades privata och kommunala elverk, ofta kolkraftsdrivna. På landsbygden bildades lokala kooperativa distributionsföreningar – ungefär som dagens fiberföreningar. 

Trots att många orter planerade för egna elektricitetsverk, kunde det dröja många år innan man enats om att våga satsa. Till en början var många skeptiska till de här nymodigheterna, särskilt äldre personer. En del av dem trodde att det var fotogen som fanns inne i elledningarna. Det var en stor händelse när man fick el i huset, något sensationellt som de som var med aldrig glömmer. Höga stolpar sattes upp som elledningarna drogs fram mellan, och inne i husen fick de eluttag för lampor i taket. De som var framsynta bad direkt att även få ett eluttag på väggen – ifall man skulle köpa en elektrisk apparat i framtiden.

Längs Gamla Huddingevägen i Södra Stockholm restes elstolpar runt 1910. Göteborgs- och Stockholmsområdet var tidigt ute, sedan spred sig elektriciteten till övriga delar av Sverige.

Elektricitet och enklare vardag

Elektricitetens intåg i hemmen förändrade för alltid vårt sätt att leva. Man behövde inte längre rätta sig efter dagsljuset eller sitta och kura framför en fotogenlampa – utan kunde själv bestämma sin dygnsrytm. De nya glödlamporna gjorde att rummen flödade i ljus och man kunde sitta uppe och stoppa strumpor, läsa eller handarbeta så länge man ville på kvällarna. Många av de tunga arbetsuppgifterna i hemmet försvann med de tekniska nymodigheterna. In på 1900-talet var det allt färre som arbetade som pigor och hembiträden, och husmor fick ersätta deras arbete med hushållsapparater. Man brukar till och med säga att hushållsapparaterna gjorde det möjligt för både män och kvinnor att förvärvsarbeta.

Man slapp bära ved till järnspisarna och hämta mat från matkällare och visthusbodar. 

Elmotorn gjorde det möjligt att få rinnande vatten, och i och med det också vattenburen värme och vattentoalett. Med elektriska tvättmaskiner sparades otroligt mycket möda. Elektriska strykjärn började säljas redan runt 1910 och blev den första elektriska apparaten för många. När lite senare elektriska apparater som radion kom blev det möjligt att ta del av nyheter snabbare än tidigare.

Statens Vattenfallsverks demonstrationsbussmed inrett kök besökte landsbygden på 1930-talet. Foto: Vattenfall

Säkerheten ökade genom elektricitet

När man slapp att elda med ved, ha stearinljus och tända fotogenlampor i hemmen ökade också säkerheten och bränderna minskade. Men elspisarna var ganska dyra när de började säljas på 1930-talet och många i städerna hade därför kvar sina gasspisar och på landsbygden behöll man sina gamla järnspisar, som dessutom gav värme till köket.  1954 var det bara 35 procent av de svenska hushållen som skaffat elspis. 

I städerna gjorde den elektriska gatubelysningen det tryggare att vistas utomhus efter mörkrets inbrott.

Husmödrar går på kurs hos Elverket i Uppsala 1938 för att lära sig använda elspisen. Foto: Upplandsmuseet.

Alla ville ha elektricitet

Särskilda organisationer och föreningar bildades för att propaganda om elanvändningens fördelar. På 1930-talet producerades det broschyrer, filmer och annan reklam som riktades mot hushållen – och det var då särskilt kvinnorna man ville nå. Hushållslärarinnor som konsulenter åkte land och rike runt för att bland annat visa husmödrarna hur man lagade mat med elspis. Vattenfall hade en egen demonstrationsbuss som var inredd som ett kök. Med den for de runt på den svenska landsbygden och talade om elens fördelar. 

Elektrifieringen av Sverige gick snabbare än i något annat land, ändå var endast cirka 65 procent av landsbygdshushållen elektrifierade 1938. På landsbygden fanns det fortfarande en hel del hushåll som tyckte att de klarade sig bra utan el – särskilt i Småland. Men under 1960-talet hade så gott som alla svenska hushåll fått indragen el och dessutom köpt både spis, kylskåp, tvättmaskin och dammsugare. 

Elkraften förändrade verkligen livet radikalt, något vi sällan tänker på nu förtiden.
Vill du lära dig mer om livet förr och dina släktingar som levde då? Beställ ett gratis prova-på-abonnemang hos MyHeritage!