Hitta släktens valloner

Hitta släktens valloner

Det har alltid ansetts fint och spännande att ha valloner bland sina anor. Därför är det vanligt med rykten om valloner i släkten. Har du hört talas om att det ska finnas valloner i din släkt? Vallonerna kom från Vallonien, ett område som då låg i gränsområdet mellan nuvarande Belgien och Frankrike. Den största invandringen av valloner var under 1600-talet, och det är i kyrkböckerna man hittar dem.
Hos MyHeritage kan du utforska din släkts ursprung – prova ett gratis abonnemang i två veckor.

Det är enkelt att söka i MyHeritages register. Och där finns över 18 miljoner historiska poster!

Familjer invandrade

Ofta kom hela familjer och en mästare kunde även ta med drängar. De var duktiga järnarbetare som bland annat kunde gjuta kanonkulor och tillverka muskötpipor. De första som invandrade kom på 1580-talet och anställdes vid verkstäder för handeldvapen och styckebruk som gjöt kanoner. Dessa fanns i Östergötland, Sörmland och Värmland. Från mitten av 1620-talet och framåt anställdes även många vid järnbruk och hammarsmedjor i norra Uppland. Det var cirka 2 500 personer inklusive familjemedlemmar som flyttade till Sverige, varav cirka 80 procent stannade för gott och förstås har fått många ättlingar.

Bruksorter

Vallonska var ett muntligt språk med olika dialekter. Som skriftspråk användes franskan, men många av vallonerna kunde varken läsa eller skriva. Kring bruken byggdes små samhällen upp med arbetarbostäder, kyrkor, skolor och sjukstugor. Varje familj fick också en bit mark invid huset där de kunde odla och hålla kreatur. Kvinnorna fick många barn, och förväntades även väva tyg till kläder, laga mat, sköta djuren, ordna foder, slakta, brygga dricka och dessutom göra dagsverken vid bruket. När järnarbetarna blev gamla betalade bruket pension och änkor fick ekonomiskt stöd.

Det fanns många olika yrken på ett järnbruk – högst upp var masmästare och hammarsmeder.  Här ett gäng vallonsmeder i Österby bruks vallonsmedja.  Foto: Digitalt museum.

Bergslagen

Tack vare att vallonerna rörde sig inom ett begränsat område och mest sysslade med järnhantering är det enklare att finna dem i arkiven. Om du redan släktforskat har du kanske koll på om någon i släkten kom från trakter där det funnits järnbruk – särskilt i norra Uppland. Valloner förekom även tidigt i Östergötland, Närke, Södermanland, Värmland och Dalarna – och spred sig sen till järnbruk på andra platser, till exempel i Norrland och Småland. En del flyttade också till Norge och Finland.

Namnen avslöjar 

Ha du stött på franskklingande för- eller efternamn i släktträdet? De som bodde vid något järnbruk behöll sina släktnamn längre och här gifte vallonerna i högre utsträckning in sig i varandras släkter. Så småningom försvenskades många av namnen, eller ändrades helt. Några kända svenska vallonsläkter är Anjou, Bonnevier, Bovin, De Geer, Drougge, Dubois, Gille, Herou, Hubinet, Mineur och Pousette.

Många vallonska släktnamnen har överlevt till nutid eller finns några generationer tillbaka, medan andra försvann redan på 1600-talet. Valloner kan mycket väl gömma sig i vanliga bondsläkter.

Hittar du ovanliga namn kan det handla om valloner – särskilt om de arbetar som smeder och bor nära ett järnbruk. I Österfärnebos husförhörslängd i Grön Zinka ser vi hammarsmeden Claes Pjerrou med hustru Caisa Herou.

Järnhanteringen

Järnhanteringen har mycket gamla anor i Sverige. Gustav Vasa tog in tyska smeder och de första vallonerna kom redan på 1580-talet. Vallonen Willem de Besche arrenderade Finspångs bruk och hämtade hit arbetskraft från sina hemtrakter. Louis De Geer arrendera bruken i Gimo, Lövsta och Österby. Så småningom kunde De Geer köpa bruken och driva dem med hjälp av de Besche. Det anlades nya masugnar, smedjor och gjuterier i stor skala. Smidesteknikerna förbättrades tack vare de specialister inom järnhantering som kom till Sverige. 

Familjen de Geer

De Geer byggde ett bruksimperium med Kronan som stor uppdragsgivare. Krigen krävde stora insatser och ett exempel på beställningar som gjordes till De Geer var 6 000 musköter, 2 000 värjor, 10 000 stormhattar, 5 000 pikar samt en stor mängd kanoner. I början av 1650-talet var han en av de förmögnaste i landet. De Geer och hustrun Adrienne fick sexton barn, och familjen kom att påverka livet i Sverige påtagligt – både industriellt, ekonomiskt och kulturellt.

I en vallonsläkt ärvdes ofta både för- och efternamn. Så se upp så du inte blandar ihop personerna.

Leta i kyrkböckerna

Ofta fick söner samma yrke som sin far, och många gånger hade släktingar samma för- och efternamn i flera generationer – så det gäller att vara noga så att man inte blandar ihop personerna när man letar i kyrkböckerna. Tänk också på att vallonnamn kan stavas på många olika sätt – särskilt viktigt om du använder dig av register när du söker. När vallonernas barn flyttade kunde nya stavningar uppstå i kyrkböckerna.

Alla var inte valloner

Alla smeder var inte valloner – ännu fler var från Tyskland, och många svenskar arbetade också i smedjorna. En del som kom var av fransk börd och inte valloner, men de anställdes mest inom skogshantering. Eftersom de ofta bodde på landsbygden och gifte sig med svenska kvinnor försvenskades de snabbare. I kyrkböckerna gjordes ofta ingen skillnad utan alla benämndes ”fransos”. 

Sällskapet Vallonättlingar

När du hittat valloner i husförhörslängderna är det dags att gå vidare. På Sällskapet Vallonättlingars hemsida finns filmer, släktlistor, litteraturtips, historik, ordlistor, yrkesförteckningar och mycket annat vallonforskare kan ha nytta av. Om du tror att en släkting kan ha arbetat vid ett järnbruk kan du kontrollera om han var vallon i en av deras släktdatabaser som innehåller 155 vallonsläkter och 142 000 personnamn. Den finns även tillgänglig hos vissa bibliotek och släktforskarföreningar

Släktträden på MyHeritage är sökbara och innehåller sammanlagt över fem miljarder namn!

Har du hört rykten om vallonsmeder i din familj? Här skriver Helena Bure Wijk, och ger dig råd om hur du söker dina skickliga förfäder.

Vallonsmeder

Under slutet av 1500- och första delen av 1600-talet kom några tusen vallonsmeder till Sverige för att arbeta. Det var deras speciella teknik att framställa smidesjärn som gjorde dem så efterfrågade. Vallonerna kom till vårt land från sydöstra Belgien och norra Frankrike, på initiativ av arrendatorn Welam de Besche och hertig Karl. De svenska bruken var vid den tiden i stort behov av skicklig arbetskraft och kunde erbjuda bra löner. Den tidiga valloninvandringen skedde främst till bruken i Östergötland och Värmland men under 1600-talets första del inflyttade många vallonfamiljer till de Uppländska bruken, som arrenderades av köpmannen Louis de Geer.
För många var det arbete och bättre ekonomi som lockade dem hit, men många kan ha kommit av religiösa skäl. Det menar Tore Hållander som har skrivit en intressant avhandling om vallonerna vid de Uppländska bruken: (Vägen in i sockenkyrkan – De uppländska vallonernas religiösa assimilation 1636 – 1693, Uppsala 2000). Majoriteten av vallonerna var reformerta kristna. De var kalvinister men saknade rätten att offentligt utöva sin religion i både Liége och Spanska Nederländerna. I Sverige kunde vallonerna, i alla fall till en början, utöva sin religion privat om man lovade att inte sprida läran utanför hemmets väggar.En av de valloner som bosatte sig i Uppland var smältarmästaren Godefroid Pousette som föddes i Belgien i slutet av 1500-talet. Han var min fm mm mf mf mf f och har många ättlingar i Sverige. Man beräknar att det idag finns hundratusentals ättlingar till de fransktalande valloner som kom hit i slutet av 1500- och början av 1600-talet.

Som många andra hörde jag som barn rykten om att vi hade valloner i släkten. När jag som 20-åring började släktforska, var jag fast besluten att hitta dem. Jag trodde då att det skulle bli enkelt, men det visade sig ganska snabbt att min morfars vallon-förfäder inte alls fanns på så nära håll i släkten som jag hade trott. Det krävdes många år av forskande innan jag hade lyckats ”gräva” mig tillbaka till vallonsläkterna Pousette, Dubois, Vincent m.fl.
På senare tid har jag börjat med DNA-släktforskning och har fått kontakt med flera släktingar som härstammar från samma vallon-förfäder.

Valloner i släkten

Om du, liksom jag, har hört rykten om valloner i släkten – ta dem på allvar. Ofta visar det sig att det finns en gnutta sanning i det som sägs.

Stor chans att hitta valloner har man när man har lyckats gräva sig tillbaka till 1700-talet och befinner sig i någon bruksort. Var inte alltför fokuserad på att hitta de där fransklingande efternamnen till en början, för även om de första generationerna bar dem, så kan det mycket väl hända att namnen snabbt övergick till patronymikon, det svenska namnskick som innebar att barnens efternamn bildades av faderns förnamn, med son- eller -dotter som slutled, exempelvis Persson, Larsson och Andersson.

Förnamnen kan ge en ledtråd så att du vet att du är på rätt väg. Bibliska förnamn var populära bland vallonerna liksom förnamn som Claes, Hindric, Noe, Gottfrid, Pierre och Gillius som förekom flitigt inom vissa vallonsläkter.

När barnen döptes hade man oftast fyra dopvittnen och vid vallonbarns dop var dopvittnena ofta valloner. Kanske ger dopvittnenas namn en ledtråd som kan hjälpa dig att komma vidare.

När du väl har hittat ledtrådar om just dina vallonsläkter så finns det duktiga släktforskare som gärna hjälper dig vidare. Kika på internet där det finns flera bra föreningar och forum för smeds- och vallonforskning.

Ett DNA-test kan hjälpa dig att bekräfta din pappersforskning samt knyta kontakt med nya släktingar. Företaget Family Tree DNA har bland annat DNA-testet Family Finder.

Sök på namnen

Har du hittat ovanliga efternamn? Prova att söka på dem hos MyHeritage. I MyHeritages register finns massor av vallonska namn – både från kyrkböcker, släktträd och andra källor. Vill du testa? Prova ett gratis abonnemang i två veckor.

För att läsa Helenas föregående blogginlägg:

Gammelfarmor Dora Emerentia
Häxorna i Torsåker
Problem i släktforskningen – Föräldrar okända
Statarens katt- en berättelse om klasskillnader förr

Lycka till med din forskning!