Jag upptäckte att flickan i en bleknad målning från 1700-talet var min direkta anmoder

Som barn minns jag hur jag besökte Trigueros del Valle, byn där min gamlamormor Lucila växte upp. Hon pratade alltid om byn med värme, även när jag gick genom de nästan övergivna gatorna och det kändes som att allt var på väg att rasa av vanvård. Byn, undangömd i Valladolid, såg bortglömd ut — men Lucila glömde den aldrig. Och det gjorde inte jag heller.

Raquel Cañizares framför en av grottbostäderna före restaureringen i Trigueros del Valle

Många år senare skulle min släktforskning leda mig tillbaka dit på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig: genom ett gammalt ex-voto — en votivmålning som beställts som tack för ett mirakel — bevarad i byns eremitage, och den långa båge av motståndskraft som band samman barnet på målningen med mig.

Att återskapa Lucilas värld

Jag är född och uppvuxen i Madrid, men Lucila, min mammas mormor, var den sista i min släkt som bodde i Trigueros. Genom henne kände jag en stark koppling till den lilla platsen. När jag började kartlägga hennes familj lyckades jag följa vår släkt tillbaka till 1550, när de tidigaste kyrkböckerna i Kastilien fördes.

Namnen och datumen blev snabbt så många att jag tappade bort mig. Tack vare MyHeritage kunde jag strukturera släktträdet ordentligt och se generationerna veckla ut sig framför mig. Det som började som en personlig nyfikenhet blev så småningom ett yrke: jag ägnade mig åt historisk forskning.

Den passionen tog mig tillbaka till Trigueros 2023. Jag föreslog för kommunen att jag kunde hålla en kurs för byborna och hjälpa dom att hitta sina egna förfäder. I 15 generationer hade många familjer trots allt aldrig flyttat därifrån. Kanske hade deras liv en gång varit rikare än vad de fallfärdiga husen gav sken av.

Vy över eremitaget Santa María del Castillo, som vakar över Trigueros och dess seklers tro

En mystisk målning

Under mitt besök kom en ledamot i kommunfullmäktige med en gåta. I eremitaget Santa María del Castillo — som ligger högt över byn, ovanför de medeltida grottbostäderna uthuggna i kullen — hängde en votivmålning.

Ex-votot som hänger i eremitaget med utsikt över Trigueros del Valle

Ingen visste vem som avbildades. Alla antog att den tillhört en familj som lämnat byn för länge sedan.

Inskriptionen löd:

”Mónica, dotter till Juan Antonio de Diego och Teresa Ramos, svårt sjuk, offrades av sina föräldrar till Vår Fru av Slottet, genom vars förbön hon blev botad. År 1788.”

Namnen lät bekanta, men först tänkte jag aldrig att det kunde vara mina egna förfäder — i bästa fall kanske avlägsna släktingar. Jag satte igång, letade upp deras anor, rekonstruerade deras släktträd och följde sedan grenarna ner genom deras barn. Snart började alla namn påminna om dom i min egen familj.

Och så klarnade sanningen: jag är en direkt ättling till flickan på målningen.

Solfjädervyn av Lucilas släktträd på MyHeritage visade den direkta kopplingen till Mónica, flickan på målningen

Flickan som överlevde

Mónica bör ha varit omkring 9 år när hon blev svårt sjuk. Utan medicin och utan hopp överlät hennes föräldrar hennes liv åt Jungfrun i eremitaget. När hon tillfrisknade uppfyllde dom sitt löfte genom att beställa en oljemålning på duk och skänka den till eremitaget. År 2024 fotograferade jag den målningen. Den är sliten, skör och knappt bevarad, men det är också den äldsta bilden av någon av mina förfäder. När jag stod framför den kände jag som om Mónicas styrka fortfarande pulserade genom seklerna.

Hon levde för att hennes familj hade tro. För att hon var stark. Och tack vare att hon överlevde, så är jag här.

Ett arv av överlevare

Vi är alla barn till överlevare — människor som stod ut med hunger, sjukdom och prövningar i tider då medicin och hygien var lyx. Att få berätta för byborna att den lilla flickan på målningen inte var anonym, utan en ana till Lucila, var djupt rörande.

Tillbaka i Trigueros har grottbostäderna som en gång var på väg att rasa nu restaurerats. På fotot i början av inlägget syns jag i en grottbostad före restaureringen; på bilden nedan kan du se hur dom ser ut nu — öppna för allmänheten och fyllda med föremål som byborna bidragit med. Allt där är äkta, ett levande museum över hur människor en gång levde.

En restaurerad grottbostad i Trigueros del Valle

Den där målningen, som hänger högt i eremitaget, är inte längre bara en relik. Den är ett familjeporträtt. En påminnelse om att styrka kan födas ur svaghet, och att de starkaste arven kan komma från de minsta byarna.

Stort tack till Raquel för att hon delade sin otroliga berättelse med oss. Om du också har gjort en fantastisk upptäckt med MyHeritage vill vi gärna höra om den! Skicka den till oss via det här formuläret eller mejla oss på stories@myheritage.com.