Del 2: Första kontakten

Anna har nu landat i Australien och har fått träffa sina släktingar. Detta är del två i Annas släktberättelse då hon berättar om hur hon fick kontakt med sin släkting David i det stora landet – och lär sig mer om deras gemensamma anfader Oskar. För dig som missade den första delen av denna släktberättelse, kan du klicka här för att läsa den.

Under slutet av december 2012 hade flera i vår släkt från Gotland mottagit samtal från en man som pratade engelska. Många av dem slängde på luren då de antingen inte förstod vad mannen sa, eller för att de trodde det var ett lurendrejeri.

Plötsligt en dag, den 30 december för att vara exakt, ringde min mobiltelefon. När jag svarade var det den engelsktalande mannen i andra änden av luren. Han presenterade sig som David Michel och sa att han ringde från Sydney, Australien.

Efter att jag frågat vad han ville, fick jag svaret på frågan som min släkt alltid velat ha: ”Hur gick det egentligen för Oskar i Australien?” David Michel var svaret som vi sökte. Han var Oskars barnbarn.

David ägnade sig åt släktforskning och hade under många år försökt hitta sin släkt i Sverige, men aldrig lyckats. Det var först när han gick i pension 2011 som han började gräva i det på allvar. Allt han hade att gå på var Oskars mors flicknamn som fanns angivet i Oskars vigselbevis, samt dödsattest: ”Sofia Karolina Wallin”. Oskars far var angiven, men endast med det efternamn som Oskar tog när han anlände till Australien.

Vilket var Thompson istället för Tuftström som var hans egentliga namn. David åkte även till Forster, söder om Sydney, till sin kusin John som hade ett gammalt fotoalbum. Han hjälpte David att komma vidare i sin sökning. Efter ett tag fick han hjälp av en släktforskare i Sverige som tillslut fick fram våra namn på Gotland.

Så gick det till när David fann sina släktingar i Sverige och vi äntligen fick veta vad som hade hänt Oskar i Australien. Båda sidorna fick många svar på frågor som länge hägrat. Men en av de största upptäckterna var beträffande Oskars död. 1911 kom ett brev som var skrivet på engelska. Tyvärr var det under denna tid svårt att finna någon som var kunnig i engelska men man lyckades ändå hitta någon som kunde försöka översätta brevet.

Allt man dock lyckades tyda var att det skett en gruvolycka och att någon avlidit, och automatiskt trodde man att det handlade om Oskar. Och sedan den dagen har vi trott att Oskar dog 1911. Men tack vare David fick vi veta att Oskar hade levt ett händelserikt liv enda fram till 1934, och att han hade varit en mycket omtyckt man i byn där han bodde.

Jag minns under samtalet med David att han lite snabbt sa, innan vi la på, att han hoppades att vi en dag kanske kunde träffas. Jag tänkte inte så mycket på det då, i och med att allt var så nytt och att det säkert bara var önsketänkande. Men sex månader senare landade David i Sverige och knappt två år efter det, den 17 april 2015 landade jag i Australien.

Jag har nu träffat Davids familj: hans fru, barn och barnbarn. Känslan är svår att beskriva då släkten i Australien under så många år bara har varit ett frågetecken. Men nu är jag här, de har öppnat upp sitt hem för mig och jag känner mig verkligen som en del i familjen.