Förintelseöverlevande som blev föräldralös som liten, hittar sin familj tack vare en MyHeritage DNA-match

Tills för ett år sedan, visste Shalom Korai, 83, ingenting om hans förflutna: inte vilka hans föräldrar var, inte hans förnamn, inte en enda detalj. Han var en man utan rötter.

Han föddes i Warszawas ghetto 1941 och hittades vid två års ålder vandrande runt på egen hand. Det var Lena Kuchler-Silberman, en judisk lärare och psykolog som räddade honom. Hon hade rymt från transporten till Belzec förintelselägret och bodde i Warszawa under en falsk identitet. Lena gav honom det icke-judiska namnet Petro Korczak, och han smugglades, tillsammans med fyra andra små barn, ut ur Warszawas ghetto i potatissäckar. Hon ordnade sedan att de placerades på ett barnhem vid ett kloster i Warszawa.

Senare, förmodligen sommaren 1944, evakuerades barnen på detta barnhem från Warszawa till ett barnhem i ett kloster nära Zakopane, i Polen.

Efter andra världskrigets slut kom Lena tillbaka för att hämta barnen som hade blivit döpta och levde som kristna under tiden, men nunnorna vägrade låta dem gå. Det krävdes otaliga förhandlingar med polska myndigheter och en stor summa pengar för att få förmyndarskap över Petro och de andra barnen för att ta med dem därifrån.

De fick komma till Lenas barnhem i Zakopane med omkring 100 barn. Shalom har ett minne från platsen: ”Vi satt där, jag har ingen aning om vad vi gjorde, det var massor av barn i en hall, inga stolar, ingenting – ett golv och väggar, det var allt. Och i mitten en öppen spis”, minns han. ”Hon stod vid dörren och började kasta in godis i hallen. Jag tänkte för mig själv: ’Om jag lämnar eldstaden kommer jag att förlora min plats vid den’, så jag stod över godisarna och stannade vid den öppna spisen.”

Kort därefter, i mars 1946, smugglades de alla därifrån genom Prag i Tjeckoslovakien till Frankrike. Lena och ”hennes” barn bodde i Bellville, nära Paris, i 3 år. Där återhämtade de sig, blev starkare och gladare och återgick sakta till att leva ett liv som liknar andra barn i deras ålder.

‘Du kan inte leta efter något, du inte vet något om’

Petro immigrerade till Israel i mars 1949 tillsammans med de andra barnen. I Israel bytte Lena hans namn från Petro Korczak till Shalom Korai. Han växte upp i Kibbutz Kvutzat Shiller och tjänstgjorde i pansarkåren under sin militärtjänstgöring.

I 20-årsåldern flyttade Shalom till Kibbutz Tel Katzir i Jordandalen. Där arbetade han i 35 år som lastbilschaufför och bildade egen familj. Han blev far till tre och så småningom farfar till åtta; men under hela sitt liv försökte han aldrig hitta information om sina föräldrar, farföräldrar eller någon annan detalj från hans familjehistoria. ”Du kan inte börja leta efter något, du inte vet något om”, förklarar han. ”Jag hade inte ett minsta spår. Även mitt förnamn är okänt.”

Shalom Korai idag

Förra sommaren köpte Magdalena Smoczynska, professor emeritus vid Jagiellonian University i Krakow, Polen, ett MyHeritage DNA-kit till Shalom som en del av hennes forskning om de 100 barn som räddats av Lena Kuchler-Silberman.

Några veckor senare fick Ann Meddin Hellman, 77, från Charleston, South Carolina, en match med en syssling på andra sidan jorden – och hon hade inte den minsta aning om vem han kunde vara. ”Hans namn betydde ingenting för mig,” sa Ann till oss.

DNA-matchning på MyHeritage

Ann Meddin Hellman

Som en erfaren släktforskare började hon fördjupa sig djupare och djupare i uppgifterna och bad sedan en av hennes kusiner, Jeanmarie Fields Holstein, att ladda upp sitt DNA till MyHeritage-webbplatsen. Jeanmarie matchade också Shaloms DNA och bekräftade därmed sambandet Ann misstänkte: ”Han är definitivt på min fars sida”, säger hon. ”Jag hade information om alla min farfars barn och deras familj när de kom till USA. Min farfar, Abraham Louis Mednitzky Meddin, kom till USA 1893. Hans fru, Hannah Jarinkes, och två av deras söner kom 1901. Efter det kom tre av min farfars systrar över men lämnade sin bror, Yadidia Mednitzky, i Yakovlev, Vitryssland.”

”Jag gav en förintelseöverlevande en familj”

”Vi har alla trott att den här grenen av familjen utplånades under Förintelsen”, säger Ann. ”Att hitta Shalom är ett mirakel.”

Matchningen och forskningen som följde, avslöjade att Anns farbror, Yadidia Mednitzky, var Shaloms farfar. Han och hela hans familj, hans fru, en eller två döttrar, en svärson och ett barnbarn mördades under Förintelsen. Ingen överlevde – eller så hade alla i familjen trott.

Anns släktträd med Ann och Shalom (Piotr/Petro Korczak) markerade (klicka för att zooma)

Familjekopplingen blev glasklar när Ann fick ett foto på Shalom. ”Jag öppnade bilden och sa genast: Det här är min bror Stuart!”

Ann visar Shalom en bild av Stuart under ett videosamtal

Likheten mellan Shalom och Anns yngre bror Stuart var omöjlig att missa.

I juli reste Shalom till USA och träffade sina nyfunna släktingar för första gången. Inför det mötet, sa Ann, som bjudit in dussintals släktingar för detta betydelsefulla möte: ”Han kommer att träffa så många familjemedlemmar som liknar honom. Jag gav en överlevande från Förintelsen en familj, och i månader har jag fått gåshud när jag tänker på det. Jag kan inte vänta med att lägga mina armar runt Shalom och krama honom.”

Shaloms otroliga berättelse fick verkligen uppmärksammades runt om i världen inför den internationella minnesdagen för förintelsen. Den delades av NBC news, ABC 4 news, the Daily Mail och många andra plattformar.

Se Shaloms berätta sin historia i videon nedan:

”Jag gav honom ett nytt liv”

Förra veckan anlände Shalom till Charleston International Airport, där ett dussin familjemedlemmar som han aldrig visste att han hade väntade ivrigt på att få träffa honom.

Shalom (fjärde från vänster i främre raden) och hans nyfunna familj på Charleston International Airport

”Jag känner det som att jag har gett någon ett nytt liv,” sa Ann. ”Han har blivit mitt barn”, skrattade hon och omfamnade Shalom, som bara är några år äldre än henne. ”Jag måste skydda honom och ta hand om honom.”

Shalom talar inte mycket engelska, men hans vän Arie Bauer, som bor i New York, flög ner för att följa med honom och hjälpa till med översättningen. ”Vi har haft många samtal om det,” sa Arie. ”Han vänjer sig, lite i taget, vid att ha en helt ny familj som han aldrig känt till.” Genom att leva ett långt liv utan en uppfattning om hur det är att ha en biologisk familj, är den nya verkligheten en ganska stor förändring för Shalom.

”Shalom hanterade det fantastiskt bra. Han träffade massor av familj”, skrev Ann till oss dagen efter. ”Jag är fortfarande upprymd och överväldigad.” Hon säger att Shalom har sagt till henne att han har velat ha det här i 83 år.

Ann höll en grillfest med friterad fisk för Shalom dagarna efter hans ankomst, och fler familjemedlemmar flög ner för att träffa Shalom under helgen. På fredagskvällen hade de sabbatsmiddag med 40 personer.

Ann och Shalom på sabbatsmiddagen som hölls till hans ära

Shalom har fått träffa kusiner i alla åldrar, och se lite av USA:s sydöstra kust där Ann bor.

Shalom och Ann på Tybee Island, Georgia

Ann gav Shalom en kiddushbägare – en silverbägare som traditionellt används för ritualen att välsigna sabbaten över en kopp vin – som hade gått i arv i familjen. Shalom som fick sitt första arvegods någonsin, lättade upp det känslosamma ögonblicket med ett skämt: ”Det är för öl”, sa han och så skrattade alla.

Den nyskapade kopplingen har djup betydelse, inte bara för Ann och för Shalom, utan också för de yngre generationerna av deras familj. ”Jag känner att jag har gett barnen och Shalom en gåva som ingen anade skulle ske”, sa Ann till NBC. ”Det är något som de förhoppningsvis kommer att minnas för alltid.”

Deras återförening dokumenterades av många nyhetskanaler från hela världen, bland annat ABC News, NBC News, the Associated Press, och the Post and Courier. När Shalom kom ut från planet och träffade familjen för första gången gick Ann fram och gav honom en stor kram och de omgivande åskådarna brast ut i applåder.