Anne på Grönkulla är kanske det mest kända barnhemsbarnet. De senaste åren har det skrivits en del om utebliven ersättning till nu vuxna personer som har farit illa under sina år på barnhem under mitten och de senare delarna av 1900-talet.
Dagens inlägg ska gå ett steg längre tillbaka i tiden. Det finns dokumentation om barnhem sedan 1600-talet. Begreppet barnhem myntades i mitten av 1800-talet, innan dess användes benämningen barnhus. Barnhem i Sveriges drevs till en början av fattigvårdsstyrelsen, men mellan 1926-1945 drevs de av barnavårdsnämnderna. Sedan 1945 har landstigen och kommunerna skött landets barnhem.
I Sverige finns det numera inga verksamma barnhem i ordets traditionella mening, barn vid behov placeras i så kallade familjehem.
Tanken bakom dessa institutioner har alltid varit desamma, oavsett om vi talar nutid eller 1600-talet, att man ska ge barn som antigen är föräldralösa eller har föräldrar som inte kan ta hand om dem tak över huvudet och mat.
Under 1700-talet var det vanligt förekommande med barnmord i Sverige. Därför instiftade Gustav III:s barnamordsplakat som trädde i kraft 1778, vilket gjorde det möjligt för mödrar att inte behöva uppge barnens faders namn vid födelsen. Och man kunde lämna sitt barn till ett barnhus med status ”moder okänd”. Barnets namn och födelsedatum antecknades dock i kyrkböckerna.
Storstockholms genealogiska förening har gjort ett projekt där de har kartlagt barnhusbarn i Stockholm mellan 1713 och 1802. Dessa uppgifter har skrivits in i en databas. Deras kartläggning har kunnat slå håll på myten att det endast var föräldrar ur fattigare samhällsskikt som lämnade in sina barn till barnhus. Barnen kom från skiftande samhällsklasser och fäder med olika yrkesroller dök upp i statistiken.
Här kan du söka efter namn på barn som placerats på ett av Stockholms allmänna barnhus.
Har du barnhemsbarn i ditt släktträd? Berätta mer i kommentarsfältet nedan eller på vår Facebooksida.
Källa: Populär Historia och Wikipedia