Släktberättelse: Krutgumman som for till USA

Släktberättelse: Krutgumman som for till USA

Kommentarer

Hon födde tolv barn och emigrerade till USA vid 72 års ålder. Men fram tills för bara några år sedan visste jag inte ens att min morfars mormor Carolina existerade.

Jag har alltid tyckt om att lägga pussel, lösa gåtor och leta fakta. När jag en vinterdag för åtta år sedan såg en notis om en distanskurs i släktforskning via dator så tänkte jag att det kunde passa mig. Och det gjorde det, rätt snart var jag fast i pusslandet och letande efter min släkts historia.

Under kursen lärde jag mig grunderna i att leta i kyrkböcker på nätet men blev frustrerad över att några led i min släkt slutade väldigt tidigt beroende på okända fäder, för min egen far och för min morfar. För min morfar var även modern okänd eftersom han var adopterad från ett barnhem i Stockholm.

Jag fick ett tips om att kontakta barnhusarkivet i Stockholm och skickade iväg ett mejl med de uppgifter jag hade om min morfar, födelsedatum och att han var född i Katarina församling. Efter knappt en vecka fick jag ett svar med uppgifter om honom och även namn och födelsedatum för hans mor, Augusta Amalia född 1857 i Motala. Jag hade hittat min mammas okända farmor!

Via hennes födelsedata kunde jag sedan nysta upp en stor familjs öde. Familjen var metodister i Motala och Augusta Amalia hade elva syskon, varav fyra dog i ung ålder. Hennes yngre syster, Emilia Carolina, blev den första i syskonskaran som emigrerade till USA 1881, där hon gifte sig och bosatte sig i Chicago. Under åren därefter utvandrade alla de andra syskonen till USA. Alla utom min Augusta Amalia som stannade i Sverige och istället ensam flyttade från lilla Motala till Stockholm där hon försörjde sig som husa och tvätterska i hemmen hos olika familjer.

Morfars mormor Carolina i Chicago
Morfars mormor Carolina i Chicago

Jag tror att hennes liv, som ensam ung flicka i Stockholm blev tufft, under åren 1885 till 1893 födde hon fyra oäkta barn, alla med okända fäder. Den förstfödde sonen Axel Waldemar lämnades hos en familj på Kungsholmen. Nästa son, Karl Ferdinand, lämnades till barnhuset och blev fosterson hos en familj i Småland men lämnades tillbaka till barnhuset när han blev sjuklig och han dog där två år gammal. Därefter föddes en dotter, Edit Maria, som fick fortsätta att bo och flytta omkring med sin mor. Jag har ofta undrat om hon behöll sin dotter för att hon kunde bli till hjälp i hushållsbestyren hos familjerna när hon växte upp.

Augusta Amalias sista son, min morfar, föddes 1893 och lämnades på barnhuset och vid tre månaders ålder blev han fosterson hos en skomakarfamilj i Bohuslän. Där fick han det bra och lärdes upp i skomakaryrket, ett yrke han behöll hela livet som gift med min mormor i Uddevalla.

Släktforskningen fortsatte nu med Augusta Amalias kvarvarande föräldrar i Motala, vars barn alla försvunnit till USA eller Stockholm. Fadern, Carl Magnus, avlider 1893 och modern Carolina blir ensam kvar i huset på Laxholmen. Men två år senare dyker plötsligt ett 10-årigt barn upp i huset. Det är Augusta Amalias äldste son, Axel Waldemar, som flyttar hem till sin mormor i Motala. Han har alltså inte varit bortglömd av familjen under åren hos fosterfamilj i Stockholm. 1905, när Axel Waldemar är 20 år, tar han med sig sin då 72-åriga mormor och emigrerar till den övriga släkten i Chicago.

Så långt hade jag kunnat följa familjen i Sverige via kyrkböcker och vid deras emigration via passagerarlistor i emigrationsregister. Det hade nu gått några år sedan jag började min släktforskning och jag insåg ganska snabbt att jag måste vara rädd om mitt växande släktträd, tänk om datorn kraschade eller mitt släktträd raderades av misstag. Att börja om från början vore otänkbart. Så 2008 la jag in mitt släktträd hos MyHeritage och skaffade ett abonnemang så att det uppdateras och sparas varje månad. På så sätt vet jag att mitt träd finns kvar hos MyHeritage oavsett vad som händer med min dator.

Dessutom blev mitt träd nu synligt för andra släktforskare i världen och jag fick tips om andra personer som forskar på samma släkt som jag. Det var det som ledde till att jag fick kunskap om nästa del av Motalafamiljens liv i USA. En dag, 2010, fick jag ett mejl från en kvinna, Kathie, i delstaten Washington i USA som hade sett att jag forskade på hennes familj. Efter en intensiv mailväxling kunde vi konstatera att gamla Carolina från Motala var vår gemensamma ana. Kathies morfars var son till en av Augusta Amalias systrar.

Vi kunde sedan gemensamt leta fram uppgifter om att Carolina levde hos Axel Waldemars familj i Chicago fram till sin död 1923, då 90 år gammal. Det mest fantastiska var att det visade sig att Kathie hade många fotografier av Carolina och hennes barn både från tiden i Motala och från tiden i Chicago och de bilderna fick jag tillgång till. Så nu, framför mig när jag skriver detta, hänger ett fotografi på väggen av en kvinna jag för några år sedan inte visste existerade, min morfars mormor Carolina!

Detta inlägg är skrivet av MyHeritageanvändaren Gun Wingren. Har du en intressant person i ditt släktträd som du skulle vilja berätta om på bloggen, kontakta oss i sådant fall på historier@myheritage.com för mer information.

Lämna en kommentar

E-post addresen är privat och visas ej