Del 2: Min släkthistoria blev the story of the noble family Walkendorff

I dag kan du läsa den andra och avslutande delen av MyHeritageanvändaren Ann Walkendorffs släktberättelse. I dagens del kan du bland annat läsa om hur Ann använder MyHeritage för att släktforska och hitta nya släktingar över hela världen, till och med i Kuwait. Om du inte har läst den första delen, kan du klicka här för att göra det.

Christopher H. Walkendorff (1525-1601). Han var dansk rikshovmästare (rigshofmester) och är min farfars mormors morfars farfars farfars farfars farbror. Han är släktens mest framstående man.

Jag hittar Lars familj i husförhörslängderna, de bodde i Savlinge, Härkeberga, Uppland. Men kära nån, vad är det som händer? Min släkt har bott här i flera generationer, där jag nu bor. Vi har trampat samma mark, det är en svindlande tanke. Jag blir alldeles rörd, blicken skyms av glädjetårar när jag försöker tyda de snirkliga bokstäverna på dataskärmen. Det är sant, det står här, mitt framför mig.

Jag känner mig så omtumlad att jag nästan missar att ta till mig vad som står om Maria Elisabeth. Släkten Walkendorff är en adlig ätt, de har nummer 25 i Riddarhuset. Oj då, där ser man! Adlig jo jag tackar jag. Jag tänker, är det inte klassiskt, att varje släktforskare vill hitta någon släkting med lite adlig glans, och tänk om det även finns med kungligheter! Föga anade jag då vad jag skulle hitta när jag började följa släktens spår. Nu med facit i hand, jag kan ju påstå, utan att överdriva, att det blev mer än en adlig släkting, det blev till och med en och annan kunglighet.

Jag ringer min man och mina barn, ivrig att dela med mig av vad jag hittat. De blev inte ett dugg imponerade, de skrattade och sa jasså. Sedan var det inget mer med det. Vad då jasså? Förstår ni ingenting? De förstod nog att risken fanns att jag skulle drabbas av en släng av storhetsvansinne, och för att mildra det eventuella utbrottet av denna sjuka valde de att tona ner betydelsen.

Min man har en hjältes tålamod, och lyssnar snällt på mitt babbel om alla släktingar som jag hittar. Han borde få en tapperhetsmedalj. Jag har ju en drös halvsyskon, så jag informerade dem om mina fynd. Inte en reaktion där heller, utom från mina två brorsöner, de tyckte att det var intressant och vill veta mer. Jag hade precis börjat skapa ett släktträd på MyHeritage, så via det kunde släkten kika på resultatet. Men som sagt, de brydde sig inte speciellt mycket.

Jag ville förstås veta mer, nu när jag fått upp vittringen. Likt en blodhund följer jag noggrant i spåren. Jag kikar in på Anbytarforum, där har någon skrivit en syrlig kommentar: ”Walkendorff är en adlig men utfattig släkt…” Tack för den kängan! Det var ju tråkigt, typiskt min tur.

Åter till Lars som är son till Christopher Walkendorff som föddes 1726 i Nyland, i nuvarande Finland. Även hans far var korpral vid Upplands Livregemente till häst. De var tydligen en ryttarsläkt, hinner jag tänka. Herr Christopher hittar jag i Härkeberga död- och begravningsbok, han avled av gikt och ålderdoms- bräcklighet den första juli 1789, vid en ålder av 63 år en månad, en vecka och fyra dygn. De var noggranna på den tiden. Tänk att i den kyrkan som jag gifte mig i för elva år sedan, med min älskade make Christer, i den har min släkt döpts, tagit nattvarden, konfirmerats och begravts i. Det var jag helt ovetande om då när vi skred uppför altargången. Varför har denna del av min släkts historia fallit i glömska?

Svaret ligger i att min farfar dog ung, endast 25 år gammal. Denna information fick jag tack vare hjälp ifrån Stockholms stadsarkiv. Han dog av sepsis, blodförgiftning som orsakades av en halsböld. Han fick sin sista vila i Gustav Vasakyrkan på Odenplan i Stockholm. Tyvärr vet man inte exakt var han ligger begraven, det finns ingen notering om det.

Gustav Vasa är en släkting, skulle det visa sig. Farfar kanske inte själv kände till historien, eller så ville han inte berätta. Men han måste ha berättat för farmor, om V:et. Så sent som 1882, när Maria Elisabeth avlider finns en notering i kyrkboken att hon tillhör adeln. Det är bara tjugo år före det att farfar föds.

Pappa visste troligen inget, men han nämnde vid ett tillfälle, att en blåtonad amerikanska sökt upp honom. Hon hade släktforskat och hittat honom på något sätt. Pappa trodde att hon blev så besviken av att bara hitta honom, en högst obetydlig man, att hon valde att dra sig tillbaka. Ingen adlig glans där inte. Jag har hittat några Walkendorffare som utvandrat från Hamburg till trakterna runt Chicago, kanske var det dessa släktingar som hon spårat. Nu vet jag i alla fall, och jag vill inte att släktens historia ska glömmas igen. Mina barn och barnbarn ska veta, och har rätt att känna till sin bakgrund.

Nu skriver vi 2013, mitt släktträd på MyHeritage innehåller nästan 6 500 personer. Det är huvudsakligen släkt på min fars sida, och merparten är adliga eller kungliga, vilket är helt fantastiskt. Jag är helt fascinerad av hur nära släktbanden är mellan Europas adel. Genom att följa alla familjer framträder ett mönster. Jag har följt släkter långt tillbaka i tiden, så långt tillbaka att man inte med säkerhet kan verifiera äktheten. När jag lägger in nya personer i mitt släktträd på MyHeritage, får jag omedelbart träffar, så kallade Smart Matches och Record Matches. De hjälper mig att snabbt finna mer information om den person jag forskar om. Förslag på flera släktträd på MyHeritage där det kan finnas släktingar till mig, likaså tips om bilder och gravar.

Jag har bjudit in släkten till min släktplats på MyHeritage, där kan de själva ta del av släktträdet och vi hjälps åt med att lägga till information. Jag har funnit många nya släktingar som jag nu har kontakt med. Nu senast dök en släkting upp som nu bor i Kuwait, hon hittade mig via MyHeritage.

Min släktresa tar inte slut här, den har bara börjat. Jag har funnit mina rötter och mitt släktnamn som jag nu stolt bär. Jag tror att pappa i sin himmel både är stolt och glad över att jag hittat vår släkt. Vem vet, jag kanske föddes för att just hitta detta och dokumentera det till eftervärlden. Genom att det nu finns publicerat på MyHeritage har jag kommit en bit på väg.

Tack Ann Walkendorff för att du delat med dig av din släktberättelse. Har du en intressesann släktberättelse som du skulle vilja dela med dig av? Skicka i så fall ett meddelande till sara@myheritage.com.