Skriv för din släkt!

Av admin

april 26, 2013

Eva Johansson, har skrivit dagens inlägg.

Släktforskaren och bloggaren Eva Johansson, som har skrivit dagens inlägg, har precis släppt en så kallad e-bok för släktforskare, där hon vill dela med sig av sina bästa tips när det kommer till att skriva ner sin egen släktberättelse. I dagens inlägg berättar hon om hur boken kom till och hon delar även med sig av sina bäst tips.

I somras fick jag ett förslag som jag genast nappade på: att hålla en skrivarkurs för släktforskare. Förslaget kom från två medlemmar i Tjust släktforskarförening. De kände behovet av att komma igång med sina släktberättelser, och båda två var med bland mina första kursdeltagare senare på hösten.

Jag är så glad för deras idé, för det blev så bra. Inte hade jag tänkt på detta själv.

För några år sedan blev jag medlem i föreningen. Då arbetade jag som journalist på lokaltidningen, och jag blev genast indragen i redaktionskommittén för föreningens medlemstidning.

Skrivarkursen drog sju deltagare och vi hade så himla roligt. Alla var redan jätteduktiga på att skriva och jag frågade förstås ”vad gör ni här?”. Svaret var att de behövde en knuff för att komma igång och samtidigt få tips och råd om hur man gör för att det ska bli intressant, bra och läsvärt.

Efter varje kurstillfälle skrev jag ned vad vi gått igenom och skickade till deltagarna, som ett stöd för minnet. Anteckningarna blev fler och fler och en bit in på kursen insåg jag att jag skulle använda detta till en kursbok till nästa kurs. Till slut blev det en skrivhandbok för släktforskare, för att hjälpa dig att skriva din egen släktberättelse. Boken heter ”Skriv för din släkt!”.

Boken "Skriv för din släkt!"

När jag var barn på 50-talet brukade jag hemma hos mormor och morfar ofta titta på en tavla med ett släktträd. De hade anlitat en professionell släktforskare som skulle ta reda på vilka vi kom ifrån.

Både morfars och mormors, men även min farmors, släkt kommer från det som nu är Falkenbergs och Varbergs kommuner. Farfar kommer från Vänersborg.

Redan som 18-åring lämnade jag Halland och bor sedan länge i Västervikstrakten. Där fick jag jobb sedan jag utbildat mig till journalist. Barnen föddes och blev vuxna, och en ny man kom in i mitt liv. När vi hade bott ihop några år i stan började vi leta efter en bostad på landet. I Tjustbygden finns många stora gods och gårdar som hyr ut hus, och ett sådant hittade vi i Helgerum. När vi körde fram till huset första gången insåg vi att det var i grannhuset som makens farfar och farmor bott en gång. Farfar var rättare på Helgerums slott i början av 1900-talet och här föddes min svärfar 1914. När vi flyttade hade han varit död i några år.

Steget till att börja släktforska var kort. För att lära mig ordentligt läste jag en distanskurs i släktforskning på universitet. Mitt i terminen hösten 2010 bröt jag benet och blev sittande hemma ett par månader. Det innebar att jag verkligen tog mig tid med släktforskningen och kom in i det ordentligt.

Mitt examensarbete på kursen blev en släktutredning om min mans fars släkt. Vi skulle redovisa det som en liten uppsats. Maken fick den i julklapp.

Vi brukar fira jul med mina vuxna barn och deras pappa med sambo. Efter julklappsutdelningen frågade barnens pappa om jag ville forska om hans far- och morföräldrar. Ja, det klart jag ville!

Jag släktforskade och skrev, släktforskade och skrev. Helt uppslukad. Framför allt av hans mors släkt, som kommer från Småland och Gotland. Vilka männskoöden! Vilka liv! Och vilken berättelse det blev! Här finns en ung man som nästan blev levande begravd i lantvärnet men lyckades sparka sig ur kistan, en ung kvinna som dör på spinnhuset medan hennes syster får barn efter barn utan fäder, en känd biskop, urgamla gotländska familjer och tragiska olyckor. Allt bara fanns där i kyrkböckerna och väntade på att bli upptäckt.

Jag har inte glömt bort min egen släkt. Den forskar jag om lite då och då, men gör det inte ensam. En av mina bröder släktforskar, liksom en kusin på pappas sida. En moster och hennes dotter har släktforskat på microfichekortens tid.

I vinter har jag ägnat mig åt några emigranter i mammas släkt, efter att ha fått kontakt med avlägsna släktingar i USA. Jag har följt en del sidospår och de släktgrenar vi har gemensamma. Detta har lett till nya spännande upptäckter. Så är det ju hela tiden!

Jag har verkligen blivit överraskad. Jag som trodde att jag bara kom från präktiga bönder och torpare.

Morfars gamla släktträd har jag med mig, om än bara som ett foto på datorns hårddisk. Numera vet jag hur jag hänger ihop med de där människorna, de som bodde i Hallandsskogarna redan när landskapet var danskt en gång i tiden.

Tre snabba tips från skrivhandboken:

Börja skriva om det du tycker är mest intressant först. Inledningen kan du skriva senare.
Varva det spännande med det vardagliga, och detaljer med det mer övergripande.
Skriv för dina läsare, inte för dig själv. Räkna inte upp alla namn och årtal utan sammanfatta i stället. Var sparsam med svårlästa citat från gamla handlingar, berätta i stället om innehållet.

Om du är nyfiken på att läsa fler av Evas texter och tips om släktforskning, kommer här är ett par länkar: