Kaj Eriksson har skrivit dagens inlägg.
Är släktforskning en pensionärshobby? Jag tycker inte det, det är oerhört spännande. Det är som att vara huvudperson i en historiebok eller kanske mer som en tidsresa där det är du själv som kör tidsmaskinen. Bara man kommit några generationer bakåt är det lättare att förstå hur folk hade det förr, hur de arbetade och slet. Samtidigt som de verkade ha haft en enorm kärlek till sina familjer och trots hårda tider funnit glädjen i livet.
Jag heter Kaj Eriksson, är snart 50 år och är helt såld på släktforskning. Jag arbetar som grafisk formgivare och bor i Nyköping. Min släkt kommer ifrån flera orter i Sverige. Några inflyttningar från Tyskland har jag stött på, men majoriteten av de personer jag har hittat är födda på svenska orter.
Den som kunde lite om vår släkt var min storasyster Yvonne. När hon plötsligt dog försvann det mesta av den kunskapen. Hon var 15 år äldre än jag och hade snappat upp mycket mer från min far Folke, som tyvärr också är borta. Farsan visste en hel massa om sin sida av släkten. Var folk bott och verkat. Det har alltid varit mycket snack om valloner på den sidan, alla barnen var mörka med bruna ögon och så vidare. Men ännu efter flera års letande (jag har i dag över 1 500 personer med säkrat källmaterial i mitt släktträd) har jag ännu inte hittat någon inflyttad vallon.
Farfar Karl Emanuel Eriksson
Soldater är kul att hitta. På min svärdslinje finns min farfars farfars farfars farfar, soldaten Anders Larsson Qwarnhjul, född i Östra Vingåker, Södermanland den 29 september 1701 och han stupade den 23 augusti 1741 i slaget vid Willmanstrand i Finland. Det var många södermanlänningar som fick stryka på foten den dagen i Hattarnas ryska krig. Då den ryska generalen Peter von Lacy förintade hela Södermanlands regemente och de tillsammans med dalkarlarna fick ta den största smällen vid slaget.
Båtsmän har jag också hittat massor på min morfars sida. Men mer spännande är nog bruksfolket på mormors sida. Hammarsmederar, masmästare och kanongjutare har jag hittat. Jag har i och med dessa personer blivit mer och mer intresserad av deras yrken och hur de levde på bruken. Hammarsmedsmästare Henrik Magnusson Gottfrid kom från Svennevad och bosatte sig vid Ålberga bruk, strax utanför Nyköping. Han var verksam där några år och fick flera barn tillsammans med hustrun Karin Persdotter Tolf. Ett av barnen som hette Henrik flyttade till Svärta, bosatte sig i Åstugan, som i dag är ett populärt sommarkafé. Vid Svärta bruk som förr hette Norshammar blev Henrik precis som sin far brukets hammarsmedsmästare.
När jag bestämde mig för att börja samla in information om min släkt letade jag runt lite på internet efter lämpliga verktyg. Jag fastnade för MyHeritage eftersom de har ett offline program som gick att synka med webbverktyget. Med åren har jag nu över 1 500 personer samlade där, törs inte tänka på hur många timmar det rör sig om. Medan man letar så hittar man information om annat än sin släkt, någon gång har jag hittat en präst som månad för månad redogör för väder och vind under ett år. En annan gång fann jag i en dödsbok från 1626 informationen att ”Måns hustru i Torstorp som bråddog av ett spöke i källaren”. Mer om dessa lite udda händelser har jag samlat på min webbplats: kaj.timekiller.net
Emigranter, självklart finns det sådana även i min släkt. Några träffade jag som barn när de kom på Sverigebesök. En dam, min pappas faster Esther, flyttade hem på ålderns höst och begravdes i svensk jord efter ett helt liv i Amerika. Jag har inte hittat något bra sätt att följa dessa människor i USA eller Kanada. Det finns stora luckor i deras öden. De få spår jag funnit har kommit från MyHeritageverktyget ”Record Matches”. Om sanningen ska fram har jag inte hunnit sätta mig in i den funktionen särskilt väl. Men jag tror att det finns mer att hämta där när jag får tid att lära mig det.
Tack till Kaj Eriksson som har skrivit dagens text. Skulle du vilja dela med dig av en släktberättelse? I så fall kan du skriva till historier@myheritage.com för mer information.
Visst tar det tid George, men det finns en mervärde och så finns ju spänningen. Jag måste säga att jag lärt mig mer om historia genom släktforskningen än i skolbänken. ”ett gäng unghinkar ledda av en senare berömd proletärförfattare” kan du inte berätta vem?
Med vänliga hälsningar, Kaj
George Carlsson
april 28, 2014
Visst är släktforskning intressant och spännande – men den tar massor av tid om man skall vara systematisk och noggrann. Jag har inte så mycket tid – kvar. Är 86 nästa månad, Började med forskning vid pensioneringen. Gick en kurs, som hölls av ett par mormoner vid min arbetsplats. Kursledarna gav både allmän och specialiserad info om hur man kunde gå till väga. Deltagarna fick besöka riksarkivet i Vallentuna, krigsarkivet på Östermalm och Stockholms arkiv på Kungsholmen. Vi fick öva på att läsa och tyda anteckningar i kyrkböcker från olika tider och landsändar. Puh, det blev nästan för mycket men spännande.
Jag hade planerat en vistelse vid arkivet i Ramsele men familjeproblem gjorde att jag tappade orken. För drygt ett år sedan fick jag ögonen på My Heritage och med dess hjälp har jag fått fram spännande uppgifter om min mors anförvanter. Från min morfar och bakåt har jag nått till början av 1700-talet och hittat flera småbrukare, som också var indelta soldater.
Min mor var på något sätt förtegen om sin far. Nu har jag fått förklaringen: Han var gift två gånger. Första gången som 18-åring ! med en 24-årig kvinna. Han måste ha skrivit till kungs för giftemålet. De fick en dotter snart efter giftet men dessvärre dog mamman troligen i barnsäng. Min mamma hade alltså en halvsyster och morfars eskapader i unga år var tydligen skamliga. Morfar avled 1913 efter en konflikt med ett gäng unghinkar ledda av en senare berömd proletärförfattare. I kyrkans dödbok står att morfar dog av magkräfta.
Morfar gifte sig en andra gång, förde med sig dottern ur första giftet och fick sedan ytterligare nio barn.
Med de stora barnkullarna på morfars och min farfars sidor har mitt släktträd blivit ovårdat grenigt för att inte säga risigt. Behöver ansas.