Vilket är ditt första barndomsminne?

Vilket är ditt första barndomsminne?

Vi har alla barndomsminnen. Ibland kan det vara svårt att avgöra om det är ens egna barndomsminnen eller om det är något vi minns för att vi har fått det återberättad för oss. Jag har många sådana ”minnen”, där jag har omvandlat berättelser om mig som barn till mina egna minnen. Men jag har ett minne som jag vet är mitt eget minne, som jag inte har fått återberättat för mig.

Jag som liten.

Jag som liten.

Det var en solig sommardag och jag och min morfar var ute i hans trädgård och knåpade runt. Jag var ett par år gammal och ville förklara för honom hur världen fungerar. Bestämt förklarade jag för morfar att alla på jorden dör samtidigt och sedan kommer en ny jord i form av himlen ned på jorden och tar markens plats och skapar en ny värld. Självsäkert och tydligt förklarade jag detta för morfar som lät mig hållas och sa att det jag påstod stämde. Med tiden har jag ju förstått att min existensteori inte helt överensstämmer med verkligheten, men jag minns hur glad jag blev när morfar sa att jag hade rätt i det jag påstod. Jag uppskattar än i dag att han lät mig hållas.

Forskare menar att våra första minnen lagrar i vår hjärna vid det tredje, fjärde och femte levnadsåret. Barn är mer benägna att minnas upplevelser som uppfattas som obehagliga eller till och med traumatiska, än positiva stunder.

Vilket är ditt första barndomsminne? Dela med dig i kommentarsfältet nedan eller på Facebook.

Taggar:

Kommentarer

E-postadressen hålls privat och kommer inte att visas.

  • Inger Hulander

    februari 6, 2013

    Jag hade precis fyllt 3 år och hade i present fått en Brio Ankfamilj, Mamma Anka och tre små ankor på ett snöre som man skulle dra omkring på. Vår familj skulle flytta till en större lägenhet, flytten var dock endast ett par hundra meter varför allting bars dit. Jag gick med fram och tillbaka dragandes på min lilla Ankfamilj. Minns att jag var så arg på ankorna som hela tiden ramlade omkull – de ville inte stå på sina små hjul. Leksaken var kanske inte så lämplig utomhus med stenar på marken. Året var 1961. //Inger

  • Vivi-Anne Nilsson

    februari 6, 2013

    Jag har ett minne från det att jag är 3 år. Min farfar var sjuk i canser och orkade inte så mycket. Men varje dag gick jag upp till honom och frågade om vi skulle gå ut och ” promenixa ”. – Så klart att vi ska göra det, sa han alltid. Så vi gick en kort promenad. Det gick inte fort (han orkade inte) men vi gjorde det tillsammans. Det är mitt sista minne av honom. Han gick bort strax efter.

  • Hans Peter Hansen

    februari 6, 2013

    Jeg var 2 år gammel, da min bedstemor døde, men jeg husker hende meget tydeligt. En gammel syg kone med håndtaske, hvor hun altid havde bolsjer med til mig. Jeg husker stadig hendes smil, hendes stemme og hendes arme omkring mig. Jeg elsker dig bedste, desværre døde du før jeg kunne lære dig rigtig at kende, men en dag skal vi igen være sammen.

  • vappu lundblad

    februari 6, 2013

    1940 kom jag som krigsbarn till Falkenberg, jag var 6 år kunde inte någon svenska. vi kom till något ställe där alla samlades. sen kom det ett par från ljungby .utan för stan och hämtade mig. kom till stor bondgård ljungkullen, med många kor o hästar , grisar. Men jag längtade efter min mamma o syskon och var ledsen.men efter några veckor bliv det något bättre.Det finns mycket att berätta men jag är inte så bra på det.

  • Annabelle

    december 18, 2013

    Jag skrev precis ett inlägg om just barndomsminnen… Mysigt! Välkommen http://tinuccia.blogg.se/2013/december/barndomsminnen.html

    • Sara

      december 19, 2013

      Hej Annabelle,

      Tack för länken!