Huldas hemlighet

Huldas hemlighet

Min berättelse om Hulda tar sin början under 1800-talets brytningstid i Värmland och för oss läsare vidare till förra seklets början och ett händelserikt Stockholm, vidare genom första världskrigets vedermödor och umbäranden fram till andra världskrigets början.

Mitt namn är Birgitta Renström Linde och jag har mina rötter i Värmland. Sedan 34 år är jag bosatt i Alingsås. Jag föddes 1947 och tillbringade de första åren i bruksorten Skoghall på Hammarö där båda mina föräldrar hade vuxit upp. Familjen flyttade 1951 till Glava utanför Arvika och efter fem år gick flyttlasset vidare till Åmål i Dalsland, där vi blev kvar. Jag lämnade staden 1966 för studier i Göteborg. Min far avled 1988 men min mor bodde kvar i Åmål fram till sin död. Jag har en man, tre vuxna söner och ett barnbarn. År 2010 gick jag i pension från min tjänst som psykolog på Sahlgrenska i Göteborg.

Varför jag började släktforska

Det var när mor Britta våren 2007 hastigt insjuknat i hjärtinfarkt och jag satt vid hennes sjukbädd som dessa ord kom över hennes läppar.

”Jag ville inte dö, jag vill veta hur det låg till. Jag lär ha haft en bror förstår du! Jag trodde inte på det då, när någon sa det till mig, men nu tänker jag på det. Hade jag en bror? Jag skulle så gärna vilja veta? Jag vill inte dö så här nyfiken!”

Vår mor avled efter några dagar och inte fick hon veta om hon haft en bror.

Så beslutade jag mig för att ta reda om hon haft en bror. Först när jag lämnat arbetet på Sahlgrenska började jag släktforska, något som jag aldrig tidigare ägnat mig åt. Jag hade ingen aning om hur det gick till, men en svåger släktforskade så han hjälpte mig ta de första stegen in i arkivens fantastiska värld. Jag använde mig av Riksarkivets internetbaserade sökväg för att få svar. På Stadsarkivet i Stockholm fick jag med hjälp av bouppteckningshandlingar fram ännu mera.

Då min mormor vistats i huvudstaden kunde jag även finna henne i roteböckerna och se var hon bott och tjänstgjort. Genom att följa henne i kyrkoböckerna blev det möjligt att kartlägga hennes liv. Fantastiskt! Jag besökte också platserna där mormor vistats, letade upp husen hon bott i och tog kontakt med släktingar. Jag skaffade mig skivan Söder i våra hjärtan och blev bara mer och mer engagerad i att finna vad som hänt och vad som påverkat hennes livsval. Så började mormor Huldas levnadshistoria målas upp och det i allt klarare färger. Frågor fick svar men de blev också fler.

Bilden av mormor

Jag försökte erinra mig vad jag fått veta om mormor Hulda när jag växte upp och vad man idag sa om henne. Hon nämndes sällan som jag minns det men om man talade om henne var det hennes karaktär och egenskaper som upprepades i några korta fraser. Mormor Hulda hade varit en arbetsmänniska med sträng arbetsmoral, en krävande ordnings- och organisationsmänniska med ett skarpt intellekt. Hon hade skinn på näsan, sa emot männen och ville bestämma.

Dessutom var hon en så kallad ”högerkvinna”, det värsta man kunde vara i den omgivning hon befann sig! Underförstått var hon inte en perfekt kvinna, en som visste sin plats, som en kvinna från underklassen skulle göra, enligt den måttstock som präglade tidsandan. Morfar blev i sin tur tilldelad rollen som den godmodige, snälle, nervöse och undfallande. Underförstått inte heller han en riktig man, som en idealman skulle vara på den tiden. Dessa bilder godtogs som sanningar av dem som aldrig lärt känna eller ens träffat min mormor. Detta var något jag började reflektera över när jag nu till slut fått klart för mig hur mormors livsväg sett ut och vad hon måste gått igenom.

Bilden av mamma

När min mor Britta blivit änka 1988 började hon tala med mig på ett mer förlåtande och nyanserat sätt om sin egen mor. Hon hade ju haft nog av att själv hantera sina egna sorgereaktioner efter sin mors svåra sjukdom och för tidiga död.  Men nu började hon berätta mer om Huldas svåra sjukdomstid, hur bitter hon blivit av sjukdom, hur missnöjd hon varit över att inte kunna fullfölja sina planer på att bli barnmorska, något hon så gärna velat.

Hon hade också beskrivit hur bortskämda hennes halvbröder varit och så vidare. Mor Britta medgav att hon ändå saknat sin krävande mor väldigt mycket under hela sitt vuxna liv och än mer saknade hon syskon. Vi talade mycket om detta och min mamma berättade också episoder från sin barndom för mig. Dessa samtal betydde mycket för både min mor Britta och för mig.

Men nu hade jag fått veta att det var en viktig pusselbit som saknades, hemligheten. Den anade vi ju inte ens, då. Utan den hade vi haft svårt få ihop helheten, för hemligheten kunde varit det kitt som lappat ihop vår sargade bild av en mor, vår mor. Det var en brist.

Jag inser nu hur lite vi tar tillvara på den samlade erfarenhet från dem som levt tidigare.

Mor Britta hade också börjat i en poesigrupp på ABF i Åmål under den här perioden i sitt liv. Där inspirerades hon att själv skriva dikter. De publicerades på 1990-talet i Provinstidningen Dalsland. Två av dikterna har jag med i boken Huldas Hemlighet.

Vad fick mig då att skriva boken om Huldas hemlighet?

När jag insåg vad Hulda varit med om, blev jag inspirerad att fläta ihop alla mina intryck till den nya bild jag nu fått och återupprätta något av det mänskliga och levande i henne.

Författaren Birgitta Renström Linde. Bilden tagen vid forsen i Munkfors 2011.

Jag vill inte nu avslöja innehållet i boken utan lämnar resten till er läsare. Boken kan beställas via nätadressen här nedan eller på bokhandel.

Huldas Hemlighet är en ny historisk roman utgiven på IDUS förlag. Besök deras hemsida: www.idusforlag.se.